Vi måste ge dem hopp. Så att de inte resignerar. Vi måste ingjuta mod att ta upp kampen. Annars.
Ja, annars vad?
Vårt evangelium, vilket hopp är det? Vilka munnar har det mättat? Vilket lidande har det utplånat? Vem har det gett ett värde?
Vårt hopp är en dröm om gemenskap och givmildhet där du själv får ta första steget. -Jaha?
Vårt hopp är en inre borg till vilken vi kan fly och bli burna i vårt bärande. -Jaha?
Vårt hopp är att vi är kravlöst älskade och att vi krossade och slagna är Kristus nära. -Jaha?
Men om du kunde mätta munnar, bryta bojor, hela sjuka. Om du kunde göra ned våra fiender, göra mäktiga tecken i skyn.
Ett under - det skulle ge mod. Då skulle vi tro, då skulle vi få frid. Eller?
Vi hoppas fortfarande förväntansfullt på fridsfursten och den lidande tjänaren.
Vårt hopp är en person, vilken vi hoppas på. -Jaha?
Vårt hopp, ratat av världen som intet.
2 kommentarer:
.. så att de inte resignerar..
Jag säger:
Resignera!
Överlåtelse..
Absolut. Det är två extremer som man t.ex. kan se i svensk hög- respektive lågkyrklighet vilket gör det svårt att kommunicera.
Framför allt måste resignationen vågas som du säger. Det stora språnget!
Skicka en kommentar