"Ingen kan verkligen hata den ödmjuke, eller såra honom med sina ord, eller förakta honom. Hans Mästare älskar honom, och därför blir han älskad av alla. Han älskar alla varelser, och alla älskar honom. Alla längtar efter honom.
Överallt där han går fram, betraktar man honom som ett ljuset ängel och ärar honom. Talar han, tiger läraren och den vise. Ty de låter den ödmjuke tala. Alla lyssnar till hans ord. Allas ögon är fästa på honom. Hans fåordighet är mer värd än filosofernas alla analyser.
Den som talar föraktfullt om den ödmjuke, han talar mot Gud. Ju mer den ödmjuke är föraktlig i sina ögon, desto mer äras han av den övriga skapelsen. Han kan närma sig de blodtörstiga vilddjuren. Så snart de får se honom lägger sig deras vildhet, de går fram till honom som till sin husbonde, de vaggar med huvudet och slickar hans händer och fötter. Ty de har kännt att han sprider samma doft som Adam utstrålade i paradiset, då alla djur kom fram till honom för att han skulle ge dem namn.
Så har Jesus förnyat den mänskliga naturen han fått av oss; han har givit oss den tillbaka när han kom i världen och utsände människosläktets ursprungliga, goda doft." (Isak Syriern)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar