Små steg

Adam levde inför Guds ansikte, med blicken bar Gud honom, såg in i honom och gav honom ett värde. Adam såg tillbaka på den Mäktige, mötte blicken och ett uns tvivel föddes i hans själ. "Du Allsmäktige, vad vill du mig, skall du krossa mig i Din allmakt, förkasta mig, Du som intet behöver, fördöma mig, Du som är rättfärdig?" Adam slog ned sin blick.

Evangeliet är dock inte bara terapeutiskt. Ibland drar sig Gud tillbaka. Ibland kan jag i min blindhet få inse att jag är redo att ta ett steg till närmare Gud. När jag behöver omvärdera mig själv och det ansvar jag har. Där det som förr var min var min vardag kommer i ljuset som smuts och där bara stegen framåt mot den Älskade kan hjälpa mig. Resa sina tält i smutsen är mig otänkbart.

Här (men först här) rättfärdigas inte längre synderna utan syndaren.

Det är små steg på en oändligt lång väg.