Lite förnedring sådär på torsdagkväll

På soppköket idag finner jag mig häcklad av en av gästerna. En man i 45-årsåldern, påverkad. "Du, Jesus han gick ju på vattnet, över den här floden. Hur kan man tro på det?" Det var inte en fråga, det var förakt. Och vad säger man. Jag fick väl ur mig något i stil med, "ja det var ju inte vem som helst som gick där." Till inte så mycket nytta. Jag kunde lika gärna sagt "jag tror på tomtar och troll och spöken," som den osympatiska kvinnan under gårdagens Carin21:30 som riktade samma förakt mot Skytte.

Det blev lite diskussion om just den kvinnan och en präst frågade, "hur tänker hon." Jaha, alla kanske inte har analyserat retoriken.

Jag kan förklara. Religion är något ont. Religion innebär en irrationell världsuppfattning som får till konsekvens barnaga, terrordåd, motstånd mot vetenskap, människor som mår dåligt, våld osv. Detta är den riktiga religionen. Vi religiösa som inte utför terrordåd, gör inte detta för att vi inte tar det på allvar utan är sekuläriserade nollor som inte kommit riktigt hela vägen. Skulle man hitta någon som man skulle kunna framhålla som religiös och god så måste denna person egentligen dölja något. Så betonas moder Theresas inhumanitet och Dalai Lamas historia som rebelledare osv. Religionen sprider sig också som en sjukdom och har förhållandet till vetenskapen som mörker har till ljus. Genom bildning bekämpas detta mörker men det finns ekonomiska incitament (exemplet ofta televangelists) och konspirationer som motverkar detta och försöker snärja personer. Därför måste detta hot stoppas. Därför är det ens plikt som "humanist" att bekämpa den naturligt mänskliga aktiviteten religiositet med alla till buds stående medel (i toleransens namn förstås).

Tankefelet som torde vara uppenbart är den uniaxiala beskrivningen av religiositet där skalan går från rationell sekulär människa, till fundamentalistisk galning och där varje steg av hängivenhet innebär ett steg mot Usamaterroristen.

De stora polemikerna och krigshetsarna har enligt min uppfattning oftast en omogen tro i en subkultur i konflikt med normaliteten. När dessa möter Gud på riktig brukar kanterna slipas av. Så är det inte de trygga troende som är in-your-face, utan de nyfrälsta som uppmuntras att "vinna över världen" och "missionera" eller "evangelisera" - bomba staden med Jesusbudskap som en bekant sade. Hassen Khemiris "ett öga rött" pekar på att samma sak finns inom islam. Det lilla jihad (kriget mot de otrogna hundarna som Iraks infominister skulle sagt), är bara en banalvariant av det stora jihad (kriget i sitt inre).

Spridiningen av religion som en sjukdom, "vem som helst kan drabbas och har man väl blivit inlurad så har man tappat allt rationellt tänkande och är hjärntvättad" är också ganska långt ifrån min upplevelse av tron som snarast är fylld av tvivel och där varje steg i överlåtelse får värkas fram.

Vetenskapen och religionen går mycket väl att kombinera och goda människor som också är religiösa finns.

Tyvärr finns det gott om religiösa som är i det lilla jihad (kristna som muslimer), samfundsledare som utnyttjar och sjukligt kontrollerar sina medlemmar, som förespråkar aga, som är hjärntvättade och inte är i kontakt med sitt rationella tänkande osv. vilket ständigt ger "humanisten" vatten på sin kvarn.

Men vad kan man göra. Skytte log ett ganska kärleksfullt leende, jag log mot min vän. Vi "förlorade" debatten och så har det varit från början. Det är inte genom att slå tillbaka utan att älska trots att man blir föraktad och hatad som kyrkan har visat på sin särart. Det är inte genom att stå i detta en gång som man visar sig trovärdig utan genom att göra detta gång på gång.

Och säga vad man vill. Har inte jag på något sätt, intagit min plats tillsammans med Kristus som den lägste när de utstötta i samhället föraktar mig och är de som överger mig.

Edit: Dagens analys utifrån debatten.