fredag 10 oktober 2008

Ulf Ekman


Ulf Ekman har besökt vår lilla stad ikväll. Jag fann därmed anledning att göra min premiär i pingstkyrkan här. Jag vet inte vad jag gick dit med för förväntningar riktigt men vad jag än tänkte blev det bättre. Jag är vanligtvis en notorisk skeptiker. Jag har någon gåva kring att skilja mellan andar. Spindelkänslan slår till mot små nyansskillnader eller utelämnanden. Men i detta fall finner jag Ekmans förkunnelse, Gudsuppenbarelse osv. i allt väsentligt sann. Ekman måste ha haft upplevelser som varit lika mina då han talade om precis vad jag vanligen skriver om här, han till och med använde ord som jag använder och som kanske inte är så allmäna i kyrkliga sammanhang. Det hade varit intressant att höra om hans upplevelse av livet i Kristus, om efterföljelsens konsekvenser. Där har jag svårare att bedöma hur långt han har kommit men att han är där är jag förvissad om. Alla har sin åsikt om Ekman och min upplevelse av 80-talets trosrörelse (där jag förstått att det finns en del tveksamheter och ganska många brända) är obefintlig. Därför blir detta också ett inlägg om en person istället för om vad denne förmedlar av Gud. Mitt möte med honom idag har hur som helst stärkt hans aktier i min bok.

I all uppståndelse bad till och med en granne i raden om helande för min efterhängsna folcilit. Ja, så kan det gå.. :)

9 kommentarer:

Iskra sa...

Jag har inte heller någon större erfarenhet av Ulf annat än genom media. Vad jag dock tydligt minns är att han åtminstonde tidigare var en stark förespråkare av framgångsteologi. Jag minns tydligt uttalanden om direkta konsekvenser av goda/onda handlingar i detta liv.

Det är möjligt att han ändrat sig och att hans teologi mognat något de senaste åren, i annat fall är han i mina ögon en ulv i fårakläder som den svenska kristenheten illa behöver.

Excelsis sa...

En Ulf i fårakläder?

Framgångsteologi är ett oskick som inte blir mer sant för att Ulf någon gång har stöttat det. Jag fann inte igår något åt det hållet, snarare var det ett flertal markeringar däremot. Men detta är ju det fina med att vara kyrka, vi är alla givna förutsättningar att värdera utsagor. Detta möte var positivt för mig. Jag kan utifrån detta säga följ med och se, och så är alla fria att skapa sig en egen åsikt.

Just det som du pekar på var också mina föräldrars invändning när jag sade att jag skulle gå igår och jag kan se det som ett problem att det inte är tydliggjort på vilka punkter Ulf har ändrat åsikt från tidigare dagar. Jag kan också tänka mig att det är svårt att göra dylika ställningstaganden för honom då han ev. riskerar sig att stöta sig med en del kristna.

I hans tal igår handlade väldigt mycket om svaghet, efterföljelse, om att bli mindre för att Gud skall kunna bli större om att ta sitt kors och inte bara sitta och hogga välsignelser. Alltså de bitar av tron som visar att framgångsteologin är heterodox.

Men som sagt döm själva. :)

(Jag hörde för övrigt i min mors röst typ "det kan vara farlig", fb har dock gjort mig ganska luttrad, det känns som att jag kan lyssna på utsagor om Gud utan att tappa bort vad jag själv tror.)

Alde sa...

Lyssna på din mor!
Jag håller med iskra och samtidigt som jag skriver här, irriterar det mej att denna man får uppmärksamhet men när jag läser den första kommentaren här så måste jag bara säga att jag instämmer. En ulv i fårakläder, absolut!
Och han är ju en bloggare så det är ju troligt att han läst din blogg och att han nu använder ett språkbruk som är igenkännande..? Inte konstigt alls.

Ekman har vid det här laget - när flera framtträtt även i tv och berättat hur han förstört deras liv- insett att han måste byta förpackning till sitt budskap.

Kom ihåg att det var inte länge sen hans fru intervjuades om deras fallenhet åt barn-aga och hon tyckte det var helt okej att daska och slå barnen i uppfostringssyfte.
Och det är väl en smaksak/förpackningsstrategi om man säger daska eller slå - för barnet är det lika förnedrande och faktiskt en olaglig handling!

Säkert att Ekmans faktiskt tror på det de berättar och säger... kalla det uppenbarelser men herregud! Därifrån till att vara "rätt" är enormt. Rätt i mening att upplevelsen är "sann" för dom javisst, men ingen sanning som en frisk människa bör ta till sig.
De upphöjer välstånd som ett gudsbevis helt klart och han känner sig priviligerad av gud så till den grad att han uppenbarligen står över lagen. Framgångsteologi är Ekamns budskap hur välanpassade till samhället deras skolor än kan verka.

Excelsis sa...

Alde: Jag får ta till mig vad du säger. Som jag ser det kan två saker hänt, en ompaketering eller en faktisk förändring. Det finns givetvis inget försvar för barnaga och framgångsteologi och är det som du säger är det givetvis ingenting jag stöttar.

Frågan som jag ställer mig är om han nu har förändrats hade han accepterats av traditionell kristenhet eller har han bränt sina broar för alltid?

Och om han ompaketerat så till den grad att det inte går att urskilja framgångsteologin i det han säger, är han då fortfarande framgångsteolog?

Sann är egentligen i betydelsen överensstämmande med den uppenbarelse jag har fått och jag tror inte att jag skulle blir kallad framgångsteolog eller vad man nu kan säga. Jag skulle också här vilja påtala att jag har en syn på tro där det rationella bara spelar en mindre del. Gudsuppenbarelsen, känslan av Gud, är på ett ickespråkligt plan vilket innebär att jag känner teologi lika mycket som jag tänker teologi. Jag kan inte säga att jag alltid har rätt men i så fall vilja veta på vilka punkter jag har fel. Just nu hör jag att en person är fel per definition. Jag hör saker som han har sagt som jag är uppåt väggarna men jag hör inte honom själv säga det.

Hör gärna mer av dina tankar!

Alde sa...

Ja om man koncentrerar honom till framgångsteologi istället... du har rätt att man måste skilja det, iallafall jag eftersom hans person väcker så mycket obehag hos mej.

För att börja med argument mot den, så är min uppfattning att OM den vore sann och det funkade så, då skulle vi inte behöva Jesus... (det funkar lika bra/dåligt med vanliga tvångstankar eller new ages)
...eftersom människan då upprättar sig själv - genom syndaförlåtelse och hokuspokus.
Och genom goda handlingar flörtar man med Gud så han veknar och belönar oss. Det är inte min gud.
I min värld upprättar Gud allena.

Naturligtvis är förlåtelsen jätteviktig och framför allt ångern, att vilja vända om men jag kan inte återupprätta mej själv på det viset. Det måste till mer och det är det gudomliga.

Har genom att min dotter varit svårt sjuk, mött många nerbrutna föräldrar och märkt hur skuld och skam -trots alla vettiga argument- påverkar dom. De tar på sig skulden som om arvsynden vore sann. De räds präster och tron för att de inbillar sig att de syndat och fått sitt straff.
Det här är en ohygglig inpräntad värdering som hålls brinnande av gamla värderinga och just smygande framgångsteologi.

(en snabb reflektion bara måste iväg men återkommer gärna till det här :)

Excelsis sa...

Jag skrev i ett inlägg för ett par veckor sedan om framgångsteologin som ett av kyrkans stora ideologiska problem (en heresi man inte gjort upp med) så på den punkten är vi helt överens. Likaså barnaga, föreställningen att man måste tala i tungor och vända samhället ryggen för att vara frälst "på riktigt".

Min uppfattning var dock att Ekman i det tal han höll i fredags inte företrädde dylika åsikter utan hade vad vår kyrkoherde bedömde som en klassisk Luthersk predikan (jag skulle säga en Lutheran som läst Bonhoeffers efterföljelse för att det var inte tro allena utan även just efterföljelse). Han pratade om att bära sitt kors och att lida med Kristus.

Vad han än tycker har han skrivit en predikan där han lyfter fram delar som är inkompatibla med sina tidigare åsikter (eller åsikter som tillskrivits honom).

Den tes som jag vill pröva är ifall verklig förändring har skett. Om så är fallet är det positivt för kristenheten i Sverige då han är kreddig i många kretsar. Men återigen. Sanna är saker om de är sanna inte om rätt person säger dem.

Jag tycker dock att reaktioner som din är viktiga att lyfta fram. Uppenbarligen finns det människor hos vilka Ulfs person väcker obehag (du är ju långt ifrån den ende som reagerar).

Alde sa...

Tack, ska läsa ditt tidigarre inlägg och har nyss gjort ett själv eftersom jag delar din nyfikenhet på om Ekamn förändrats, eller hans teologi, eller om det bara är ordvitsar. Ska försöka läsa och lyssna på mer om honom. Hoppas vi ska hitta några bra svar!

Z sa...

Jag tror det mesta skulle lösa sig om Ulf E förklarade för pingstvänner och Livets ord:are varför han gjort en helomvändning från "påven är antikrist" till "Låt oss närma oss de gamla kyrkorna och respektera dem"
Han kunde åtminstone gå ut med ett offentligt uttalande i Världen idag eller i Dagen och säga något konkret om saken, typ:
"Jag hade fel, förstod förut inte att det fanns en kyrka före Luthers tid."
eller nå't. Bloggen Aletheia hade faktiskt en poäng med sin frågeställning

Detta uttalande skulle lugna många frikyrkliga,
samt många av oss som tillhör de gamla stora kyrkorna

Excelsis sa...

Jag vill bara skriva att jag tycker att slentriansanningen att Livets Ord är en sekt är lite deprimerande. Ulf Ekman och Livets Ord är verkligen brända, inget de någonsin kan göra kan upprätta det förtroendet. Jag är rädd att man med sekt egentligen menar i faktisk mening troende, inte sådan svenskkyrklig light-modell. I det perspektivet önskar jag att alla troende kan se att det kunde vara jag.

(Och just for the record, jag är inte för sekter som sådana, barnaga eller något annat som blotta nämnandet av Ulf Ekman eller Livets Ord kan föra tankarna till i Sverige 2008)

Jag vill ge mitt lilla stöd här och hoppas att världens hat kan leda till en allt större efterföljelse och ett renare uttalat evangelium.

Frid.