onsdag 8 oktober 2008

Plötsligt i Uddevalla.


Vi hade veckomässa igår. 27o pers! Hur då undrar kanske ni? Jo våra vänner på soppköket har startat en kör/ett band. Detta har inneburit två artiklar i Bohusläningen, kontakt med västnytt och till och med Malou von Siwers har hört av sig (jag har inte läst/sett något själv men jag litar på ledaren för bandet).

Kommentarer från bänkraderna: "Det är sån't här kyrkan borde lägga sina pengar på." Tro 17 det. Tragiskt (?) nog har detta en budget som är noll och intet.

Hur som helst. Detta kanske är the next big thing. "Sarons liljor" kallar de sig (kan man ana ett visst frikyrkoengagemang?)

Kom ihåg att det var här ni hörde om dem först!

:)

9 kommentarer:

Iskra sa...

Är det band som kyrkan skall syssla med? Och är det att locka 270 besökare som kommer för att lyssna på bandet som är viktigt (Hur fick ni in dom kyrkan?)?

Excelsis sa...

Hrm..

Ja relevanta frågor. Jag är nog mest upplyft sedan dess, det kändes stort att se en samling seriöst tilltufsade människor få finnas i centrum i en Gudstjänst. Det är inte mängden folk som glädjer mig, jag är glad för deras skull.

Men visst det är ett jippo. Likväl tror jag att det är av stort symboliskt värde för vår församling och för församlingens roll i samhället - just detta att människor som är kasserade i samhällets ögon kan få hållas för viktiga.

Jag kanske är barnslig men jag tycker att det är stort.. :)

(Kyrkan är en mindre katedral..)

Iskra sa...

Förresten, det är klart att det är rätt att kyrkan satsar på att skapa mening för personer som kanske saknar större mening i sina liv. Och att kyrkan visar förtroende gentemot de som kanske bränt ut allt förtroende hos samhälle, släkt, vänner och olika myndigheter.

Jag bara hänger upp mig på att man så ofta söker något annat i kyrkan, att man blir så glad över att finna arrangemang och verksamheter som drar besökare och att man inte tycker att det vi faktiskt erbjuder är tillräkligt, vare sig någon kommer för det eller inte.

Så egentligen, grattis!!

Iskra sa...

BTW, jag är också, sedan flera år, en fan av dokumentären.

Excelsis sa...

Du får gärna utveckla vad det är du reagerar på, jag tror har förtroende för din magkänsla.

Är det något av nervös tillagsinställning som du uppfattar och reagerar på? Eller handlar det om detta allmänna missnöje med vad kyrkan gör?


Jag tror du känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte accepterar ytlighet i kyrkliga sammanhang. Detta var aldrig tänkt som något jippo. Det var tänkt som en vanlig veckomässa 20-30 deltagare brukar det vara. Ingen direkt reklam var gjord. Tanken var att ge just en plats, ge uppskattning.

Men visst det är lätt att snurra med.

(En meter släpp, fyra centimeter studs.)

Sleepaz sa...

Kul att det kom så många.

Jag tror man får skilja lite på sätten man lockar folk till kyrkan.

Ett sätt kan ju vara:
"Se här hur kul och vanliga vi kristna är, vi är som vilket folk som helst, kom till våran show ikvälll"

Den typen av grejjer avskyr jag, de bli så fake och fel. Liksom man skall försöka övertyga svensson att kristna minsann också kan vara coola och försöka tvätta bort töntstämpeln på en kristen. (jag har ofta uppfattat kristna som töntar innan jag blev troende)

Jag är av den åsikten att det är Gud som måste locka ungdomar till kyrkan. Sen så förstår jag att det finns stämplar att tvätta bort, då många har bilden av en Gudstjänst som en troligt stel sak där man lyssnar på en gammal stel präst som läser ur 1917 år bibel och sjunger gamla psalmer.
Men det behöver ju inte betyda att kyrkan måste köpa in ett biljardbord och visa coola filmer på en nyinköpt hemmabio för att locka ungdomar dit.
Det skall finnas en äkthet, som bara Gud kan skapa i en församling.

Men men, va det jag :)

Iskra sa...

Om kyrkan arrangerar ett band för missbrukare och hemlösa för att skapa en plats för självrespekt och deltagande så är det naturligtvis något gott. Om de kan ges lite utrymme i en kvällsmässa utan att förflytta fokuset orimligt mycket så är det inget fel. Att släppa fram dom som ingen annan släpper fram är just precis kyrkans ena uppgift.

Det jag initialt hängde upp mig på var att jag såg just det jag tror du menade med "nervös tillagsinställning". Jag såg en kyrka som i sin iver att förnya sig och bredda sig tog till nya onödiga grepp. Ett band av skojiga gubbar som spelar lite upprockade kristna låtar och några gamla Dylancovers i kyrkan en onsdagskväll och besökare som till varandra säger att "Det är sån't här kyrkan borde lägga sina pengar på" och menar att det inte är konstigt att kyrkan tappar besökare för vem vill sitta på någon gammal mässa i dessa dagar? Uttalanden som bär på förutsättningen att den moderna världen är sekulär och som välkomnar att kyrkan äntligen också börjar bli det på allvar. Besökare som aldrig skulle besöka kyrkan som religiös institution. Men jag hade säkert fel i mitt instinktiva antagande, istället för att se det medmänskliga såg jag enbart det inställsamma.

Excelsis sa...

Detta har fått mig att tänka ganska intensivt på vad som skiljer sig. Är det så att jag skulle bli glad för att det kom folk oavsett varför? Min instinkt säger nej. Massevenemang har jag generellt svårt för. Jag tror att du SleepaZ sätter fingret på något viktigt i två sorters sätt att dra folk. Jag tror att detta drog folk för att rötterna i detta fall dragit sig ned till en ren källa. Att det blev ett litet uns äkthet och att det var det som tanterna i bänkraden reagerade på. Om reaktionen var för att det var lite rockigt och inte så stelt och trist som det brukar (en fullt rimlig tolkning som jag av någon anledning inte gör, kanske vibbar, kanske pga att jag vill att det skall vara som jag beskriver ovan.) Men det tåls helt klart att tänka på. Vad är församlingen, vad är vår uppgift. I en mening är det inte att skapa band. Som band betraktat så var det ganska medelmåttigt. Församlingen som jag ser det skall gestalt Guds rike. Guds rike innebär upprättande, fullkomnande och helande. Det är i detta som församlingen har gjort något. Inte för att vi kanske vände livet för någon utan för att församlingen som sådan för två år sedan inte velat ha dessa personer i närheten. Nu får de applåder.

Guds rike tillhör sådana som de.

Anonym sa...

Hej alla!

Jag får säga att det är alltid lika roligt att det finns platser där olika människor kan ge sina åsikter till andra.

Men det som jag tänkte kommentera det var, "Sarons Liljor" är, som sagts tidigare, ett helt nystartat band, med människor som har kommit lite utanför samhället.
Dessa människor har i många år blivit sedda med asky i blicken från sina medmänniskor, som har sett dem på gator och torg.
Så de har dragit sig undan mer och mer från den så kallade
"verkliga världen", djupare in i sina missbruk som ett skydd.
Dom vet att folk ser ner på dem.

Jag gjorde samma sak som de flesta gör när man ser en utslagen, tittar åt ett annat håll.
Men efter det att Jag har fått träffa dessa personer, fått höra om deras liv, så fick Jag upp ögonen.

Många av dessa har varit eller är fortfarande troende människor, men de har ändå inte den styrkan att ta tag i sina problem.

Någon söker efter en tro till jesus för att få styrka.

Några är inte alls troende, men tycker om gemenskapen, som man får tillsammans med kristna och på detta soppkök som finns för dem, inte bara att sitta på en bänk och dela på en "pava"!

Då denna orkester startade, så var det utifrån att ge en gemenskap, samt att det fanns flera som var konstnärligt lagda.

Man skulle träffas en (1) gång i veckan för att spela, sjunga och ta en kopp kaffe.
Att man åtminstånde, 1 - 2 timmar, kunde komma ifrån sina problem och fick något annat att skingra tankarna med, samt att ha kul.
Men efter ett tag, såg Vi som skulle hålla i detta, att det fanns något mer som Vi allihopa ville göra med denna grupp.
Då kom det en fråga ifrån
U-a:s kyrka, från kyrkoherden, om det inte skulle finnas möjlighet för Oss att spela på en av tisdagsmässorna?

Alla tyckte att det var en bra idé i ´Liljorna´, då hade Vi något att träna inför.
För det hade kommit en del undran från olika medlemmar, om det inte skulle kunna gå att spela på olika ålderdomshem ock sjukhem?

Så Vi bestämde att en tisdagsmässa skulle passa bra.

Jag måste också säga det att det fanns bara en (1) av de alla ´Liljorna, förutom orkestern, som hade spelat tidigare, de övriga hade INTE spelat eller sjungit något större före.

Så bara på sex (6) repetioner, lät de från att inte:
Lyssna på varandra, Starta samtidigt, sluta samtidigt, sjunga samma melodi.
Kom att sjunga som en enhet.

Bara på 6 träffar så blev de bättre!

Jag skall inte påstå att dom kanske sjunger som en kammarkör, men man får tänka på att från noll och intet, lät mycket bra.

Jag lägger inte några värderingar i om det är rätt eller fel plats att ha sådan slags stil, i en kyrka, men för oss som spelade, säkert för de som kom för att lyssna, så blev det en succékväll!

Tack för ordet, hoppas att det kunde ge en liten förståelse för dessa människor som inte har så mycket att se framemot på dagarna, har en dag i veckan att se fram emot.

Tack.

En `Lilja` bland andra ´Liljor`