torsdag 16 oktober 2008

Lite förnedring sådär på torsdagkväll


På soppköket idag finner jag mig häcklad av en av gästerna. En man i 45-årsåldern, påverkad. "Du, Jesus han gick ju på vattnet, över den här floden. Hur kan man tro på det?" Det var inte en fråga, det var förakt. Och vad säger man. Jag fick väl ur mig något i stil med, "ja det var ju inte vem som helst som gick där." Till inte så mycket nytta. Jag kunde lika gärna sagt "jag tror på tomtar och troll och spöken," som den osympatiska kvinnan under gårdagens Carin21:30 som riktade samma förakt mot Skytte.

Det blev lite diskussion om just den kvinnan och en präst frågade, "hur tänker hon." Jaha, alla kanske inte har analyserat retoriken.

Jag kan förklara. Religion är något ont. Religion innebär en irrationell världsuppfattning som får till konsekvens barnaga, terrordåd, motstånd mot vetenskap, människor som mår dåligt, våld osv. Detta är den riktiga religionen. Vi religiösa som inte utför terrordåd, gör inte detta för att vi inte tar det på allvar utan är sekuläriserade nollor som inte kommit riktigt hela vägen. Skulle man hitta någon som man skulle kunna framhålla som religiös och god så måste denna person egentligen dölja något. Så betonas moder Theresas inhumanitet och Dalai Lamas historia som rebelledare osv. Religionen sprider sig också som en sjukdom och har förhållandet till vetenskapen som mörker har till ljus. Genom bildning bekämpas detta mörker men det finns ekonomiska incitament (exemplet ofta televangelists) och konspirationer som motverkar detta och försöker snärja personer. Därför måste detta hot stoppas. Därför är det ens plikt som "humanist" att bekämpa den naturligt mänskliga aktiviteten religiositet med alla till buds stående medel (i toleransens namn förstås).

Tankefelet som torde vara uppenbart är den uniaxiala beskrivningen av religiositet där skalan går från rationell sekulär människa, till fundamentalistisk galning och där varje steg av hängivenhet innebär ett steg mot Usamaterroristen.

De stora polemikerna och krigshetsarna har enligt min uppfattning oftast en omogen tro i en subkultur i konflikt med normaliteten. När dessa möter Gud på riktig brukar kanterna slipas av. Så är det inte de trygga troende som är in-your-face, utan de nyfrälsta som uppmuntras att "vinna över världen" och "missionera" eller "evangelisera" - bomba staden med Jesusbudskap som en bekant sade. Hassen Khemiris "ett öga rött" pekar på att samma sak finns inom islam. Det lilla jihad (kriget mot de otrogna hundarna som Iraks infominister skulle sagt), är bara en banalvariant av det stora jihad (kriget i sitt inre).

Spridiningen av religion som en sjukdom, "vem som helst kan drabbas och har man väl blivit inlurad så har man tappat allt rationellt tänkande och är hjärntvättad" är också ganska långt ifrån min upplevelse av tron som snarast är fylld av tvivel och där varje steg i överlåtelse får värkas fram.

Vetenskapen och religionen går mycket väl att kombinera och goda människor som också är religiösa finns.

Tyvärr finns det gott om religiösa som är i det lilla jihad (kristna som muslimer), samfundsledare som utnyttjar och sjukligt kontrollerar sina medlemmar, som förespråkar aga, som är hjärntvättade och inte är i kontakt med sitt rationella tänkande osv. vilket ständigt ger "humanisten" vatten på sin kvarn.

Men vad kan man göra. Skytte log ett ganska kärleksfullt leende, jag log mot min vän. Vi "förlorade" debatten och så har det varit från början. Det är inte genom att slå tillbaka utan att älska trots att man blir föraktad och hatad som kyrkan har visat på sin särart. Det är inte genom att stå i detta en gång som man visar sig trovärdig utan genom att göra detta gång på gång.

Och säga vad man vill. Har inte jag på något sätt, intagit min plats tillsammans med Kristus som den lägste när de utstötta i samhället föraktar mig och är de som överger mig.

Edit: Dagens analys utifrån debatten.

22 kommentarer:

Charlotte Thérèse sa...

Nä, det är snarare när de högsta hönsen gör detta som du kanske börjar inta platsen.

De minsta är utan skuld, vet inte vad de gör, kan inte ställas till svars.

Särskilt inte någon sådan som är alkoholpåverkad...

Men de som fullständigt medvetet, och vid sina sinnens fulla bruk, gör så - där är det en helt annan femma.

Där nånstans kan ödmjukheten börja - eller bitterheten.

Beroende på hur man tar det.

Den som är ödmjuk känner inte av någon förödmjukelse.

Utan placerar sig långt under sådant. Och anser sig vara värd det och tusen gånger mer.

Jacob Hjort sa...

Ja, det är nog så. De högsta hönsen är ofta mer noga med vad de säger. Det märks på ett annat sätt där.

Sedan skulle jag nog ändå vilja ge dessa människor tillräckligt mycket tilltro för att tillskriva dem ansvar.

Anonym sa...

Mycket bra!

Precis som du skriver är vi troende alltid ställda under bevakning eftersom alla vet att vår sjukdom en dag kommer att blossa upp i sitt rätta jag, fundamentalismen. Det enda jag tror att vi kan göra för att bemöta detta är att fortsätta att tro på ett ansvarsfullt sätt och acceptera att ingen genomgripande förändring av synen på tro kommer att ske i vårt sekulära samhälle. Vi har ju faktiskt själva valt att bryta mot en av vår egen kulturs grundpelare.

Vad gäller mannen som utslungade en föraktfylld kommentar i berusat tillstånd så tycker jag absolut att du gör rätt i att ta det på allvar. Jag tror säkert att berusningen och hans egen eventuella bitterhet gentemot sig själv ligger bakom kommentaren, men den måste likväl tas på exakt samma allvar och tillskrivas samma ansvar som om en kom från Fredrik Reinfelt. Var börjar annars respekten för den enskillda människa och dennes rättighet att bli hörd och tagen på allvar. Kan du som kristen bidra med att hans åsikt på allvar så tror jag att du gett honom mycket mer än soppan i skålen.

Jacob Hjort sa...

Iskra: En sak till i analysen. Vi hävdar ett evighetsperspektiv vilket totalt krockar med "allt blir ständigt bättre" och emedan detta är sant vad gäller teknik och kunskap och naturen så gäller det inte samma självklarhet med etik, självinsikt och teologi.

Star Trek är intressant i detta sammanhang då detta är en värld där utvecklingen har gått så långt att det inte finns några krig och några bekymmer (vilket ju är en korrekt analys när man tolkar en materialistisk grund till alla problem i världen).

I övrigt är jag nog precis så individualistisk som det verkar vad gäller kristendomens verksamhet. Om man som kyrka håller på med massa strukturella grejer så är det politik, kristenhet utlevs i samspel med människor. Detta innebär att miljoner skänkta kronor inte gör någon skillnad om inte låter sitt hjärta beröras.

Men det är inte lätt att stå för sin tro alla gånger. Det sätter igång känslor av litenhet och beroende som samtidigt är helt i sin ordning men ack så svårt. (Det är lättare att vara cool på internet!)

Anonym sa...

Jag har också ställts inför sådana situationer som du beskrev. Man får liksom svara från hjärtat.
"Det här har Jesus gjort mitt liv osv"
Visst kan man dra lite djupa frågor om universums härkomst för att tysta den kaxiga attityden hos personen. Finns ju en ganska bra väg att leda den kaxige till.
1. Man kan fråga personen vad den tror fanns innan bigbang, säger dem inget alls blir motfrågan om saker kan uppstå ur intet? Har en gång unviversum inte funnits?
Svarar personen att universum alltid har funnits, dvs att bigbang bara är ett händelse förlopp som utmynnas i en strängteori. Ja då har man iaf fått personen på samma nivå som man sjlv står. Dvs lutar sig tillbaka mot en eventuell tro på ett evigt universum.
Jag menar inte att det fungerar, men det brukar kyla ner en viss kaxighet iaf har jag märkt när jag debaterar med mina hårda ateistiska arbeteskamrater :)

En vän som jag brukade umgås med när jag knarkade sade till mig :"Du har ju bara bytt ut en drog mot en annan, Jesus är en drog för dig"

Det enda jag kom på att säga var : "Jesus är gratis iaf, dina droger kostar pengar, min drog kostar ett par knäppta händer" :)

Han blev tyst iaf :)

Anonym sa...

Ja.. oj vad stryk han fick.. Skytte..

Medan han sökte efter svare på Lekanders direkta frågor kunde jag nästan se avsmaken i hennes ansikte.. en troende idiot liksom.. tomtar och troll..

Vem fan tror på sånt?!

Och han förnedrade henne visst då han menade att hon omedvetet skulle be till" något högre" efter den tionde dagen på en flotte..

Jacob Hjort sa...

Sleepaz: Ja, att det är en ersättning för droger säger ju en del..

Tubbo: Förnedringskortet kan man spela ut när som helst om man inte vill diskutera. Man är som kristen inte i en position att förnedra någon vilket hon hävdar. Alltså retoriska knep inte mer värda än att hålla för öronen.

Även om det faktiskt förekommer förnedring på andra hållet är det nog viktigt att inte använda detta (vilket Skytte gjorde) utan istället låta tredje part döma över detta.

Anonym sa...

Precis..

Skytte drog "förnedrings-kortet" först.. och gav henne öppet mål..

Retorik är en bortglömd "vetenskap" bland många kristna..

Inte för inte skrev Augustinus en skrift om kristen retorik liksom..

Anonym sa...

"Inte för intet"- heter det ju..

Du ser.. retorik..

Jaja.. hoppas allt är bra med dig annars..

Jacob Hjort sa...

Allt bra. Skönt att det är helg.

Smolk i bägaren är dock att en kurator orsakade att ett möte som skulle varit 1h blev 2h med följden att jag inte hann med allt jag skulle vilket kommer innebära övertid på måndag, men så är det ibland. Bra själv?

Anonym sa...

Ajdå..

Låt oss hoppas att måndagens övertid motsvarar fredagens möte..

Jag menar.. en timme hit och dit kan man kanske överleva.. om inte soppkökets tjänst äventyras..

Med mig är det ok.. kämpar på så gott jag..

Tampas med änglar och demoner..

Anonym sa...

"Tampas på så gott jag KAN.."

Slinter visst inte bara i tanke men även på tangentbord..

Anonym sa...

Fan!

kyrksyster sa...

Klokt!

Anonym sa...

Utifrån din beskrivning av vad som hände går det inte att utläsa att frågan handlade om förakt, men säkert läste du av kroppspråket och tonfallet som föraktfyllt. Jag skulle svarat "Ja" på frågan. En gång mötte jag en påverkad man som plötsligt sa till mig på bussen: "Hur kan de tjata om att Jesus lever? Ingen människa har ju träffat Jesus!" Och jag råkade ha träffat Jesus på ett mycket konkret sätt bara ett par veckor tidigare. Ibland kan man väl bara svara på frågorna utan att känna sig trampad på? Jesus är ju med.

Jacob Hjort sa...

Kyrksyster: Välkommen!

Anonym: Ja precis det rör sig om kroppsspråk och tonfall här. Men det låter som att du också jag är på samma spår här angående hur man överlever..

Anonym sa...

Sleepaz,

På vilket sätt skulle en fråga om universums tillkomst, eller ovetskap om densamma, innebära att det blir rimligt att tro att det "finns en allsmäktig gud beskriven i en viss bok X, som kan utföra övernaturliga saker."?

Frågan saknar ju helt relevans för själva frågeställningen om gud existerar eller inte. Ateismen har inga särskilda hypoteser om universums tillkomst - ateismen förnekar enbart en hypotes om gud och gudar som ontologiska faktum.

Jacob Hjort sa...

Adv.D.: Välkommen. Kul med besökare som inte är kristna(?) Som du mycket riktigt påpekar finns det ingen egentlig koppling mellan ämnena.

En fråga till dig. Om ateismen bara är det du säger, vad kallar vi då dem vars retorik går i enlighet med det jag skrev i mitt inlägg då detta är fler antaganden än bara att det inte finns en Gud. Upplysningspredikanter?

Anonym sa...

Nina Lekander heter "den osympatiska kvinnan", det hade du kanske kunnat googla.

Jag tycker att hätskheten mot de religiösa är problematisk, men frågan är om inte många av de troende är minst lika okunniga och hätska gentemot "de andra", "de sekulära", "ateisterna". Svepande uttalanden. Tidningen Dagen hade någon fråga om detta för några veckor sedan och fördomarna frodades i kommentarerna. Om man inte var så gömd långt inne i sin egen trygghet så skulle man nog se hur mycket vi har gemensamt, hur lika vi är när vi formulerar våra frågor och trossystem. Det är ofta vinsten med omvändelse: man har koll på flera trossystem. Jag tror Jesus sa nånting bra om det där: Innan du klagar på flisan i din broders öga, koncentrera dig på bjälken i ditt eget...

Jacob Hjort sa...

Sofia: Välkommen. Det kunde jag googlat, det har du rätt i. Samtidigt får hon här stå som talesperson för en rörelse då hon knappast är ensam om sina åsikter.

Jag är givetvis tacksam för hjälp med mina bjälkar och förespråkar dialog och tolerans i de flesta lägen.

Min ambition med inlägget var mer att skapa förståelse för hur "den andra sidan" tänker än som ett angrepp mot dem som företräder dessa åsikter, detta då de flesta som kommenterar min blogg är bekännande kristna. Det blir kanske något för mig att tänka på i framtida inlägg.

Anonym sa...

Halkar in i kommentarsamtalet här- men... (ang. sofia)
Eftersom alla har sina bjälkar, så blev tillvaron helt okritiserad och med ännu mer okej-attityd än vi redan har och som gör ungdomar förvirrade och gränserna mellan rätt och fel suddas ut - om ingen trots bjälkar och timmerstockar, vågade sätta ner foten och säga ifrån.
För allt är inte okej och det finns påtagliga skillnader som är värd att påpeka och vad gäller fördomar så är de också viktiga eftersom vi i brist på "riktig kunskap" eller faktauppgifter, använder dessa som kompass, för att inte irra helt livsfarligt och okontrollerat ut i hjärnans och universums tom rum.
M a o fortsätt vara ansvarsfull E och reagera och säg ditt hjärtas uppriktiga mening, även om det ter sig "problematiskt" för en del.

Att vara ödmjuk och förstående står inte i motsats till att protestera och kritisera - tvärtom tycker jag att det är en tydlig egenskap hos Jesus, att vara ödmjuk och även peka på felaktigheter

Anonym sa...

Excelsis: Men det är inte lätt att stå för sin tro alla gånger. Det sätter igång känslor av litenhet och beroende som samtidigt är helt i sin ordning men ack så svårt. (Det är lättare att vara cool på internet!)

Det är helt klart lättare att vara stark och modig på Internet. I verkligheten glitchar man vid lite press otaliga gånger. Kan man bara vara hälften så konsekvent i verkligheten som man är online så kanske man kan komma någonvart.