Den borne skeptikern..

Som den borne skeptikern har jag lite frågetecken kring Jesusmanifestationen som de som var där gärna får räta ut. Succé för Jesusmanifestationen. Jesus[:?] folket (särskrivningen verkar vara konsekvent) intar Stockholm... 18000 i Kungsträdgården - och?

Har vi visat att kristendom inte är något att skämmas för, att vi kan samla vår egen prideparad, där vi kan tala i tungor och var urflippade? Är det andlig krigföring det handlar om? Mitt i Världen, som en motpride? jmf. Hans Weichbrodt är en representant för karismatisk kristendom inom Svenska kyrkan. Han uppmärksammades då han med 40 anhängare strödde salt i Mölndalsån som motbön mot en av Dalai lama välsignad sandmandala. Weichbrodts besvärjelse hejdade inte översvämningar hösten 2006.

Och varför i Stockholm? Hade det inte varit bättre, om man nu har någon annan ambition att synas i media, att samlas på olika platser.

Är det en kristen enhet eller en karismatisk kristen enhet? Krävs en frikyrklig bibelsyn och kyrkosyn som i oasrörelsen och hos andra som gör ekumeniska anspråk? Jag önskar inte att hamna i en diskussion om sann och falsk enhet men tungotalet och andedopen har mer än en gång fått göra den magiska gränsen inom de traditionella kyrkorna för vilka som får vara med. Fick man dricka öl t.ex.?

Känns det inte lite jippoartat? Menar man att religion är masspsykos måste man ha fått vatten på sin kvarn. Bli avpersonaliserad i mängden - och? Ytterligare polariserad mot världen? Eller det är kanske bara jag som ryggar för dylikt. För med tanke på de trovärdighetsproblem som kyrkorna i Sverige har känns det lite tveksamt, lite som att höja rösten när du blir motbevisad.

Detta är en fråga jag skulle bli glad om jag blev överbevisad på så visa gärna vilken frukt det har gett.