söndag 17 maj 2009

Frälsning per kollektivanslutning


Många av tidens omständigheter presenterar sig som i grunden filosofiska problem, idéströmningar måste spjälkas och smältas, måste verbaliseras och återigen externaliseras för att komma bakom dess sanningsanspråk och förgivettagande som annars riskerar att ställa sig i vägen för Helig Andes upprättande av Kristi avbild i oss.

I min smutskastningskampanj av Luther fortsätter jag med ett citat från "Med tanke på Gud":
"Voluntarismen: Förnuftets betydelse för tron kom i skymundan i och med att man började betrakta tron i första hand som en angelägenhet för viljan. Huvudsaken var att man ville tro på Gud. Om man ville tro på Gud så skulle man alltså göra det, även om förnuftet protesterade. [..] Att tro på Gud blev för Ockham mer eller mindre detsamma som att med sin vilja underkasta sig innehållet i de bibliska skrifterna. [..] Tanken på Guds absoluta makt frammanade en bild av världen där både naturlagarna och de moraliska värdena var utlämnade åt en godtycklig gudomlig allmakt, som människan inte förmådde närma sig med sitt förnuft. [..] Luthers starkt negativa syn på förnuftets roll i den religiösa tron har sin upprinnelse här. Det är utifrån denna historiska bakgrund som man bör förstå Luthers ord om att filosofin inte vet någonting om Gud, att förnuftet är blint för trosfrågor och att förnuftet är djävulens hora."

Om ni undrar var kyrkan tappade kontakten med verkligheten så är väl här ett svar. Hur mycket av detta hyllande av den blinda tron och dogmdyrkan har vi inte i vår protestantiska kyrkosfär? Återigen visar det sig att Luther ingalunda vände tillbaka till någon ortodoxi. Filosofin bakom tron är rutten och hör nog mer hemma på den historiska sophögen än som fundament för en modern kyrka.

En tanke till: Frågan är om inte folkkyrkotanken är att betrakta som frälsning per kollektivanslutning. Efter att ATP tryggat pensionen tryggar tvångsanslutning i svk evigheten. Frågan är ifall Gud accepterar fackförbund och centrala förhandlingar som modell för att hantera försoningen. Det är hur som helst en central tanke i katolska kyrkan att Kyrkans tro och helgonens förböner får bära oss alla. Hur hanteras då eventuella avtalsbrott? Vi lär bli varse.

2 kommentarer:

sleepaz sa...

hehe, tankvärt.. Har faktigst aldrig tänkt på detta..

Excelsis sa...

Nä, går man vilse i tankarna kan man finna nya platser... :)