Vi har en öppen homosexuell kvinnlig biskop i Stockholm. Den konservativa kristenheten rasar.
Jag tänker i mitt stilla sinne, det måste väl finnas människor i vårt land med förmåga till urskiljning. Med principer där människor är rena och orena kommer man inte så långt i Guds rike, även om man hävdar att det är synden och inte syndaren man pekar finger mot, hatar och fördömer. Om nu den Helige Ande är med Eva Brunne låt oss följa henne, och böja oss under hennes ledarskap. Om du genom henne inte hör herdens röst låt oss låta bli att följa henne - också. Det torde kunna vara en princip för alla kristna att följa.
"Döm inte efter skenet, utan döm rättvist." Joh 7:24
6 kommentarer:
Hon är ju bara ledare för svenskkyrkliga i Stockholms svk-stift, så vi övriga som varken bor i Stockholm eller är svenskkyrkliga har ju inget med saken att göra.
Men de sista två meningarna av din post förstår jag inte. Om man nu är svenskkyrklig och bor i Stockholm så kan man väl inte bara strunta i henne? Tror man att hon är en giltig biskop över det område där man bor så är man väl skyldig att både lyssna på och "lyda" henne?
Oj, här kommer mitt kyrkoanarkistiska jag fram. Självklart gäller det svenska kyrkan som sådan. Det finns dock en del även utanför svk och Stockholms stift som reagerat. Som konsekvens av biskopar i händerna på politiker och med vag anknytning till traditionen menar jag att man har till uppgift att gestalta Kyrkan var och en. Då hjälper inte icke-ledarskap och fokus på miljöfrågor, toffelmysardagar om Luther eller vad man nu får från stiftsnivå. Kyrka trots stiftet så att säga. Är man präst är man ju så illa tvungen att lyda eftersom ens dagliga bröd hänger på det, men som vanlig bänknötare uppmanar jag alla att följa Anden snarare än biskopar. Eller jag uppfattar den ämbetsbärare som utför andens verk som giltig, övriga har Gud själv ogiltigförklarat.
Intressant! Måste kännas svårt att som lekman avgöra om ens biskop har blivit ogiltigförklarad av Gud eller inte.
Ibland känns det skönt att vara romersk katolik. Och Biskop Anders är en förträfflig ämbetsbärare. :-) Jag darrar inför hans ämbetes värdighet.
Jag finner det vara medelvägen som gör det möjligt att vara kvar, på något sätt. Självklart kan man inte kräva det av, men har man fått upp ögonen för Guds verk bör man göra sitt bästa för att urskilja det i Kyrkan så väl som utanför. Medelväg i meningen att det är en bättre urskiljning än rakt ifrån mosaisk lag.
Även jag böjer mig inför påve och biskop Anders, i det att de fyller sina skor på ett föredömligt sätt. Därmed inte sagt att jag delar alla dess åsikter.
Man ska vara katolik för att böja sig under en människa före man böjer sig under Gud. Med luthersk teologi så kan man ju inte annat än följa den övertygelse Gud lagt ned i en, oavsett vad andra i ens samfund tycker.
Maja: Ja, tyvärr. Jag hade gärna känt förtroende för mina biskopar tillräckligt för att böja mig under deras bättre vetande.
Skicka en kommentar