En senmodern mytologi

Den nutida hjälten Brad Pitt spelar den klassiske hjälten Akilles.

En mytologi, kan det vara något? Jag låter wikipedia förklara lite (saxat ur olika källor):

I allmänhet är mytologi, i den andra betydelsen, muntligt traderade berättelser som bildar en gemensam världsuppfattning i en kultur.

En världsbild avser föreställningar om tillvarons beskaffenhet, världsalltets byggnad och om människans roll. Det kan gälla kulturers, samhällens, gruppers eller en enskild människas sätt att se på världen och de stora frågorna om dess ursprung, beskaffenhet och mening.
Den historiska världsbilden har förändrats under århundadena och utmärks av att perspektivet i tid och rum och tänkandet kring dess sammanhållande krafter har vidgats.

De flesta mytologier uppehåller sig inte någon längre tid vid människans skapelse, men uppehåller sig däremot vid hennes öden och dessas orsak.

I andra berättelser förekommer stora katastrofer som ett av gudarna utdelat straff för människans försyndelser. Denna katastrof tar sig ofta formen av en världsomspännande översvämning, vilken endast ett fåtal människor överlever och därefter befolkar världen på nytt. Sådana katastrofer är ibland ett straff för incest, och slutar då med att människan får lära sig hur man undviker detta. Vissa katastrofer som orsakas av kvinnor, som till exempel den bibliska Eva eller den grekiska Pandora får motivera kvinnornas lägre ställning i samhället. I andra fall anses kvinnorna en gång ha styrt världen, men att de även förlorat makten på grund av misskötsel. På liknande sätt motiverades vissa individers högre ställning, bland annat på grund av när de framträdde i samhället – där både sen och tidig ankomst ansett finast i olika samhällen – eller på grund av gudomlig börd.

Hjältar – vanligen manliga sådana – av olika slag förekommer flitigt. Den vanligaste är kulturhjälten, som lägger grunden till samhället. Hjältarna behöver inte vara människor, som till exempel den grekiske Prometheus som stjäl elden för att hjälpa människan – förövrigt en typ av hjältedåd som går igen i andra mytologier. Besläktad med kulturhjälten är skälmen, som överlistar sina fiender, ibland för att låta människan ta på sig en närmast gudalik roll. Ibland är skälmen dock klart destruktiv, och ställer mest till besvär eller rent av olycka för människan. Andra hjältar, som Cú Chulainn eller Aeneas, användes för att stärka den kulturella identiteten.

Mytologin bildar en världsuppfattning. Den förklarar vem människan är, vad lycka är, vad rättvisa är. Den ger varnande exempel och kommer med sensmoraler. Det är den samsyn som socialt konstruerar vår etik och är i den meningen företisk.

I mytologin träder arketyperna fram. I en traditionell kultur är det klassiska arketyper som träder fram: Narcissus, Oidipus, hjältar som Akilles, Hector och Messias, kvinnor som Jungfru Maria och Pandora. Skurkar som Judas och Pilatus.

Första världskrigets klämmiga entusiasm är möjlig utifrån en syn på mannadåd och mod. En sorts hjältar som är födda ur en lång tradition av krigare. En modern arketypi har ingen tradition att förhålla sig till och vi kan se att det predicerar en annan syn på världen och människan. Traditionslösheten torde innebära flyktighet. Tids nog kommer hjältarna te sig lika obegripliga som 68:ornas RAF, eller spartanernas föreställning att det omoraliska låg i att bli påkommen.

En modern tids hjältar kan kanske se ut såhär:

En kvinna man kan se som någon form av arketyp är artisten med det passande namnet Madonna. 51 år gammal, fysik som en 20 åring och ett utseende som med hjälp av plastikkirurgi konserverats väl. Hon är lyckad, glamourös, talangfull och gränsöverskridande. En vägran att bli vuxen är tydlig. Hon är den lyckade. Det är den råa talangen, de medfödda förutsättningarna som premieras. Perfektionen har ingen plats hos den lyckade vars framgångar inte skall behöva kräva tribut av hennes njutning, då mytologin är klart hedonistisk. Barnstjärnan och geniet är variationer på samma tema. Good Will Hunting är en hjälte.

Framgången har en dekadent baksida som i någon mening utgör en annan arketyp. Om man ser Madonna som någon med helgonlik aura är Britney Spears en fallen ängel. I kungahusen ser vi princessan Stefanie. Bland artisterna ser vi självförbrännande existenser som Kurt Cobain och Jim Morrison. Även här en vägran att bli vuxen, att underordna sig. Live fast die young. Död sjukdom och svaghet är givetvis inget som får drabba på djupet, knark är ju egentligen inte farligt, och påverkar ju inte nämvärt de artister som använder det.

Hjälten mod oddsen är en tredje sorts hjälte. Den som står emot samhället - mot alla odds, som aldrig visar svaghet, aldrig viker sig. Jan Guillou har gett oss en del av dessa hjältar. Otaliga kvinnor och invandrare som trots den förtryckande traditionen lyckas ta sig fram i samhället kan alla få tillhöra denna förfördelade hjälteskara. Miljökämpar kan också sällas till denna skara.

Upplysningsmannen, vetenskaparen, är, placerade vid sidan av samhället, den som tillhandahåller svar, lugnar, t.ex. genom att visa på genetiska förklaringar till allt, och skapar tekniska framsteg som underlättar livet och tar bort alla hot. Objektiva, opolitiska svar på existentiella frågor, han avslöjar också myter och löser från traditioner.

Hjälten är en evigt ung, talangfull, vacker, politiskt korrekt hedonistisk rebell.

Skurkarna enligt följande:

Som den stora företrädaren för systemet får pampen bära hundhuvudet. Emedan 68-rörelsens skurk var kapitalet och kapitalisten är kommunchefen, fackpampen, eller styrelsen och vd:n skurken idag. Pampen fifflar och skor sig, det ligger i hans natur och kan man få en av dessa mäktiga att falla är detta av godo. Det är oklart om pampen har skapat eller bara företräder det strukturella förtrycket/systemet. I någon mening kan man kanske se även pampen som ett offer som skall räddas från sin bild av manlighet. Pampen får inte förväxlas med den handlingskraftige affärsmannen och entrepnören vilka hamnar på hjältesidan. I pampens natur ligger en avsaknad av hjältens råa intelligens och handlingskraftighet.

Som representant för traditionen, och egentligen idén, står fanatikern som en skurk av vår tid.
Fanatikern är inte pragmatisk, inte rationell. Som en naturlig konsekvens av det irrationella är han också våldsam. Han reifierar gamla förtryckande system. System som står emot individens frihet och njutning. Usama bin Laden, George II W. Bush, Kim Jong Il.. Fanatikern är det också i någon mening synd om, han är offer för det system han reifierar.

Motbilden mot den fysiskt välskapte lyckade är inte den handikappade, vilken det är synd om och om den lyckas kan bli en hjälte mot oddsen, utan den psykiskt sjuke. Den psykiskt sjuke är oförutsägbar och kan när som helst göra ett våldsdåd. Man kan också använda ord som ond om dem. Hitler var psykiskt sjuk, ingen människa vid sina sunda vätskor kan göra som han. Mihailo Mihailovic attackerade helt ur det blå. Det är till och med så att den våldsamme är psykisk sjuk. Den psykisk sjuke skall botas, medicineras, förändras. Går inte det bör samhället i första hand skyddas.

Skurken är oberäknerlig, obändlig, ogin, våldsam och puritansk.

Ibland finns gamla tiders hjältar på bordet, Barak Obama bör kunna ses som en messiasarketyp.