söndag 3 maj 2009

Filmtips: The Wrestler


Som stort fan av Darren Aronofsky redan efter Pi, var det med spänning The Wrestler besågs igår. En litet försök att samla tankarna kring filmen (dvs. varning för spoilers):
But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed. (Jes 53:5)
Slagpåse, en bruten man vars brustna hjärta också håller på att ge upp. The Ram eller Randy eller Robin som han egentligen heter är på väg ut. Allt han är är fake i någon mening. Hans muskler upprätthålls, trots hans höga ålder, av anabola steroider, hans betalar för kärlek och arbetar som pro-wrestler. I andras ögon är han en föredetting, han får utstå skämt om priset på tights, han kan inte ens få ihop relationen till sin dotter, jobbar i lager på dagtid. Vad världen missar är att han är en artist som arbetar hårt, för andras glädje. Det är inte många som kommer och vill ha autografer, men han sitter där. Han är mästaren som förmedlar yrkeshemligheter till nya förmågor. Om han i ringen är the Ram är han utanför ringen Randy, han fixar grejer, känner folk. Han har i en djup mening gjort sig ett namn. Han utstår förnedringen det innebär att vara pro-wrestler för där är han något. I den verkliga världen är han Robin, det är vad som står på pappren, han har glasögon och hörapparat och råkar som sagt ut för en hjärtattack. Robin, far till Stephanie som han svikit så många gånger.

Som parallell finns den stora kärleken den åldrande strippan Cassidy, eller Pam med drömmar om att flytta till ett område med bra skolor för sin son, som hon också är. Hon bjuder också på något som är på låtsas och får utstå förnedring för det. Även hon med yrkesstolthet. Det är något påfallande äkta över det fakeade, och det verkar som det verkligt fakeade för de båda ligger på ett annat plan.

Randy blir efter hjärtattacken rådd att avsluta sin wrestlingkarriär och låter Robin få mer plats. Han gör ett ärligt menat försök att reda ut denna dels affärer, han skaffar sig ett fast jobb i en chark och gör kontaktförsök med sin dotter. Han försöker också lära känna Pam, till Cassidys stora bekymmer. Randy kan han också fortsatt vara, han är någon i wrestlingvärlden.

Om han är en nolla som Robin och någon som Randy är det the Ram, eller bilden av the Ram som han älskar. Den jublande publiken, det anonyma fanet, strålkastaren. Det har gjorts ett nintendospel om honom, det spelar han gärna, 20 år gammalt, precis som hans storhetstid. Han lever i en förgången tid, en konstruerad värld. Uppvaknandet blir brutalt, eller uppvaknande, vem är han egentligen. Vem kan inte hata honom för att han försummat sin dotter och orsakat henne otaliga sår på grund av ett egoistiskt projekt. Samtidigt, vem kan låta bli att tycka synd om honom. Han har till slut inget att förlora, och trots att Pam och inte bara Cassidy till slut vill ha honom, finns det ingen återvändo, the Ram drivs slutligt ut ur lägret..

2 kommentarer:

tubbo sa...

Såg själv filmen 'Nacho Libre' idag..

Typ samma sak.. fast med Jack Black..

Excelsis sa...

Haha.. Ja, såg själv slutet av den. Jag tänkte skriva något om det men det är lite som att allt Jack Black rör vid blir oseriöst..