..gripa kring många ting han inte förstår..

Att hävda att ordet i sin ofullkomlighet aldrig skulle kunna bära Gud är lite som att säga att Jesus i sin kropp inte var fullt Gud. Stoftet må känna sin ofullkomlighet, men i Anden fullkomnas det till Gudomlig likhet. En inspirerad skrivare kan för ett par andeuppfyllda öron mycket väl vara den som förmedlar Gud själv. Systematiskt har dock tanken alltid sina brister.

Sedan uppenbarelsen lämnat oss är vi utlämnade åt ett ständigt refererade av dennes och dennes teologi. Den egna tanken är långt därifrån, i ett funderande kring "finns Gud" eller "är jag förlåten". Teologi är bekänd, inte reproducerad, varför också frukterna uteblir.

Den Gudomliga uppenbarelsen är, hur mycket vi än bortser ifrån den. Den rationalistiska naiviteten över empirisk skepticism. Teologen måste likt psykologen gripa kring många ting han inte förstår för att uttrycka det han förstår. Givet honom, inte genom experiment och upprepningar, inte genom sannolikhet, utan genom hans egen inre längtan efter mening och mönster.