Fast bara en sak behövs...

När man ser på sitt slarviga och trötta yrkesliv kan man bli lite förskräckt. Här skulle man ju gestalta Kristus i varje stund, som ett slags verkandets bön, som ett sätt att bära frukt som består. Istället går drömmar och tankar till vad som borde vara, skulle kunna vara. Alienationen är följaktligen ett faktum. Att i medgång som i motgång kunna utför Verket, är helighet. Att ha alla tältpålarna fastslagna i himlen, att redan i stunden förlåta och leva som om evigheten redan hade sopat bort varje spår av oförrätten.

Att få Andas med Gud. Jag kan drömma om det. Vissa dagar är man där, när man har fått vila och stilla sig. Då får man fatt i det levande och lekande i tron. Där lever Gud i mig och hans styrka får ta vid där min svaghet slutar. I det hektiska behöver jag min kontroll, vågar jag inte släppa taget, behöver jag mitt babelstorn.

När jag ser på mitt slarviga och trötta yrkesliv kan jag le. ..du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs...