lördag 31 maj 2008

För att världen skall tro


Enhet, enhet, enhet. Jag vet inte varför, folk i allmänhet verkar inte bry sig, men för mig är detta en längtan, närmast ett krav. Och när man tänker på det, vem kan ensam vara så säker på sin uppenbarelsen så att han eller hon inte kan ha fel? Vem har rätt att döma?


Jag menar inte att vi är kastade ut i total ovisshet. Anden ger oss insikt om Sanningen, men vem har Anden?
Vem kan urskilja? Den som känner Herren. Vem känner Herren? Det kan bara den med urskiljningsförmåga avgöra. Så kommer fåren lyssna till Herdens röst (genom de kristna som är kallade).

I Kallistos Wares Den Helige Ande i den kristnes personliga liv, pratar arkimandriten om enhet-i-mångfald som ett tecken på Andens närvaro. Alltså, inte andlig likriktning, utan en gemensam grund och tolerans för olikheter.

Precis som med kärleken så handlar det inte om att i första hand ha enhet med dem som är långt borta, utan enhet börjar med våra medkristna, nära, med de andra som också är berörda av Gud.

Till er som strider,
lite bibeltexter att fundera kring. Kanske är ert profetskap egentligen bara ofullkomlighet:

Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

Joh 17:22-23

Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

[...]

De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Del ur Ef 4

För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren.

Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.

Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.

Del ur 1 kor 3

Inga kommentarer: