(Gläd dig du) Kristi brud

(Bilden är hittad på Internet).

Har precis sett på reprisen av Existens där Åsa Waldau - Kristi brud blir intervjuad. Det hon säger låter påfallande likt det jag säger när jag argumenterar för tron. När jag beskriver hur jag möter Gud och så vidare.

Om henne kan egentligen sägas mycket. Det är intressant hur bilden kan skilja sig så markant av henne. I programmet idag så är tillfället där hon kommenterar avfällingar en nyckel. Vad tror du det är för människor - vad tror du de har gjort. Det låter som projektioner i mina öron, en svart-vit världsbild. Men man vet ju aldrig. Intervjuer är ju oftast klippta. Jag börjar dock bli övertygad av den blotta mängden material. Tirsaprofetian kan man ju säga ett och annat om. Jag vet dock inte tillräckligt mycket om Knutbyhärvan för att uttala något vist om det.

Sekt eller inte..

Den stora frågan jag måste ställa mig är vad skiljer min religiositet från sekterismen. Om retoriken är densamma, kan det inte vara denna. Jag tror knappast jag har några större moraliska kvaliteter som urskiljer mig. Och de har garanterat ett större socialt patos än jag. Kärlek har de säkert i överflöd ibland sig. Vad skiljer? Kanske är det så illa så att det inte är något som skiljer. Hur skall jag då skydda mig från sekterismen (det är inte bara en retorisk fråga, tips uppskattas)?

På rak arm kommer jag att tänka på följande saker:

• Världstillvändhet - accentuering av att leva i världen. Ha sekulära vänner och intressen.
• Självkritik - hela tiden vara beredd att backa från vad du än säger eller gör. Aldrig låta rädsla för förnedring hindra dig från att ta tillbaka, erkänna att du gjort fel osv. Hela tiden granska konsekvenserna av dina handlingar - skall de avvika från samhället så får du se till att det blir åt ett positivt håll, annars är du en mycket olycklig figur. Tillåt humor, tillåt öppenhet, tillåt kritik.
• Gränsöverskridande tillåt dig inte att tänka "vi kristna är", och "världen är". Skall vi älska vår nästa kan vi inte definiera oss i olika kategorier.
• Tillåtande - fria hellre än fäll, låt moraliska regler gälla endast dig och var säker på att kärlek är det enda motivet om du skall tillrättavisa någon. Fördjupa dig i vad Paulus säger om Lagen och Nåden.
• Tvivel (hur svårt är inte detta?) - Jag tror inte jag är unik som dras med perioder av tvivel. Min personliga teori är att vi har massa parentessättanden och tvivel, rationaliseringar osv. rakt ner i vår persons kärna. Att upptäcka och brottas med dessa tvivel är den enda vägen framåt. Alltså - ta tag i känslan att "det här kan inte vara sant", osv. Om du inte vågar se det hur skall du då någonsin kunna lita på det. Om det skulle vara så att jag slutligen blir motbevisad på vilket sätt hade en falsk tro hjälpt mig?

Åsa W, om du mot förmodan läser detta, jag skall be för dig!

Frid bröder och systrar!

//Excelsis