Jag vill klargöra ett och annat om tro och vetenskap. Jag är övertygad om att bibel, förnuft och vetenskap skall, rätt tolkat, konvergera till en verklighet. I den mening bibel och vetenskap inte är överens måste man kolla sin bibeltolkning. Va, säger kanske ni? Skall man lyssna mer på människor än på Gud? Förutom att även en "bokstavlig" tolkning är en tolkning skulle jag ändå svara att bibeltolkningen är det vi bör kolla. Vetenskapen är nämligen i första hand en metod för att få kunskap om omgivningen. Egentligen grundar det sig i om jag ser något så tror jag på det. Ingen, vid sina sunda vätskor, skulle tvivla på att papper brinner ifall man ett antal gången lägger det på en brasa och med egna ögon ser att det börjar brinna. Det är precis samma process (plus lite andra metoder) som byggt upp vår de vetenskapliga teorierna, bland vilka evolutionen är en.
Utgår man istället från bibeln hamnar man snart i en stor mängd stödteori som alla i sin tur är ifrågasatta. Min erfarenhet av sanning i alla dess former är att den är enkel när man väl förstår den.
I vetenskapen är argumentationen tydlig och bevisen presenterade, man kan kritisera bevis, resonemang och slutsatser, men om man ifrågasätter "vetenskapen" som sådan, är man ute på väldigt hal is.
Jag tar tillfället i akt och filosoferar lite kring Guds påverkan i världen. Jag tror inte man kommer finna någon gudpartikel eller gudvåg genom vilken påverkan sker, vilket skulle kunna göra en gudmätare möjlig. Den kristna utsagan är att Gud kan verka genom allt, och är allerstädes närvarande. Samtidigt är det svårt att tänka att Gud nu existerar på en fysisk plats i vårat universum. Gud påverkar alltså vårat universum från en "plats" utanför universum, utan någon känd påverkansagent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar