Ecce homo är, enligt dagen, åter aktuell för visning i Uppsala domkyrkan. Jag har full förståelse för att homosexuella är en utsatt grupp i samhället och i kyrkan. Frågan är hur stor är gruppen och hur mycket uppmärksamhet kan denna grupp få. Det är uppenbart att man spelar på en "orörbar - ständigt kränkt"-känsla som finns i samhället (liknande finns kring vissa judiska grupper vilka kan ropa antisemit så fort något händer, eller invandrargrupper som ropar rasist). Har någon något annat att säga så kommer snart ett "homofob" eller kanske ännu hellre "typiskt kristna" (jag tycker visserligen att kristna, med tanke på vår historia har extra anledning att vara försiktig).
Det är ett klart aggressivt stråk i Ohlsson-Wallins verk, jag kan uppskatta det som konst och som politisk gärning, men, och då kanske mer "in hate we trust", är också en att attack på mig som kristen, oavsett om jag är för eller emot homosexuellas rättigheter. Det roliga/lite sorgliga är att kyrkans ledning verkar tro att man är radikal, framåtskridande och profetisk i detta...
4 kommentarer:
Det är mest sorgligt att Ecce homo ska visas igen. Men Svenska kyrkans ledning har helt ballat ur och har inte längre särskilt mycket med kristen tro att göra...
www.exlibris.nu
Jag är nog tyvärr böjd att hålla med dig. Vi får be vår Herre att åter uppfylla, omskapa och fullkomna sin Kyrka i Sverige.. Om organisationen sv. kyrkan kommer falla eller inte spelar i det perspektivet mindre roll.
Tycke det är bedrövligt att svk inte var med i Jesus aktionen i stlhm, men går gladeligen med i Pride festivalen.
Ne Pride får mkt utrymme i media, på tok för mkt.
Ja. Jag undviker gärna vi mot dem, men jag skulle önska att vi kunde vara mer alla inför Kristus.. Jag var inte med på manifestationen och tänker att det nog är viktigare att vara kyrka tillsammans, men visst är det en märklig prioritering..
Skicka en kommentar