Vandrandes i skogen idag så slår mig plötsligt en märklig lekfullhet, en nyfikenhet och en fascination för enkla saker som vinden, kottar och stenar. Tiden har stannat av lite. Jag leker.
Jag tänker att det är stor skillnad mellan det inifrånkommande och det utifrånkommande. Mellan det spontana och det schemalagda. Det inifrånkommande är kopplat till en lust, och du blir av någon anledning inte trött av lustdrivna aktiviteter, även om det kan vara svårt att skilja vissa lustdrivna aktiviteter från t.ex. vanligt jobb. I det schemalagda skall vi vara glada fyra veckor varje sommar och fredag kväll. Vi skall vilja göra vissa saker mellan 8 och 5 och andra på kvällen. Vi skall vara hungriga klockan 12 och bli trötta klockan 22:30. Men känner vi så? Hur ofta blir fredagkvällar och semestrar som vi tänkt oss? Kanske blir vi till och med arga över saker vi inte kan råda över, som regn på de där semesterveckorna. Det utifrånkommande, den yttre kontrollen av tiden, leder till alienation.
Varför all denna kontroll? Givetvis för att det okontrollerade, precis som det fria valet väcker ångest. Om känslorna får finnas och får styra, om lust och intresse får styra, då kan ju vad som helst hända, vi kanske till och med börjar leva...
Gud finns i lusten. För att hör hans röst måste vi börja ta hänsyn till det inifrånkommande. För att älska måste vi bli styrda av hjärtat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar