Jag sitter och läser lite om Gottfried Wilhelm von Leibniz.
Filosofin är ju lite haltande men en rad slår mig. "På detta område, liksom på flera andra, älskade han att uppträda förmedlande och försonande mellan olika åsikter, särskilt mellan den gamla teologiska och den nya naturvetenskapliga kosmologin."
Det är nog så, av två kontrahenter behöver inte någon vara fel. Det är i sättet det paradoxala går ihop som vi hittar Sanningen. T.ex. hur kan en skamlig avrättning vara en seger?
5 kommentarer:
Ursäkte om jag är lite flummigt oseriös, men vilken fruktansvärd frisyr den Leibniz hade :)
Hehe. Jag som precis tänkt skaffa mig en sådan frisyr. :)
Ja det hade varit nått att glida runt med till sommaren sen. En Cab och sådan, då blir du en magnet :)
Cashen rullar in som de ska'...
Kan inte sluta skratta åt detta fluffet till hår alltså ;)
Skicka en kommentar