onsdag 6 augusti 2008

Andens väg


Hjalmar Ekstöm (1885-1962) är en ny och mycket läsvärd bekantskap. Följande utdrag är från ett brev återgivet i "Den stilla kammaren" utgiven av Artos.

"Tron bekymrar sig inte för något, tron är den stora självklarheten, som inte räknar med något annat än det som dag för dag gives. [..]

Att vandra bekymmerslöshetens, trons väg, ter sig för oss ofta som ett slags lättsinnighet, så fast sitter vi, trots allt, i världens moral, just den moral som Jesus angriper med så starka ord, fariseernas moral. Men i grunden finns det ingen annan väg, inte ens för fariseerna. Det är frihetens väg det här är fråga om, nådens väg, det ursprungliga barnets väg, Andens väg.
[..]

Barnets lydnad består i att vara barn, alltså i att inte bekymra sig för något, i att inte prestera något, bara låta sig dragas av Kristus, som är dess fader och har fött det till sin himmelska natur. (Joh 1:12, 13)"

10 kommentarer:

Anonym sa...

Högintressant Hjalmar Ekström levde som han lärde och kan därmed uttala sig med pondus. Jag har försökt tänka i samma banor själv, men det vinner inte mycket genklang i det egna temperamentet, vad nu det kan bero på. Att Ekström har något väsentligt att säga står klart, men jag är inte säker på att han visar den enda smala stigen.

Jacob Hjort sa...

Den enda smala stigen som i den smala stigen, eller som i att det finns flera?

Om flera (då detta, till skillnad från mycket annat, ger genklang i min själ) vilka är då de andra?

Anonym sa...

Jag vill inte framhålla mig själv för mycket, men jag har tyckt mig fungera bäst även andligen med en rätt sekulär livsinställning, där så att säga kyrkan gör jobbet åt mig genom att hålla Riten i gång, på så sätt får vi en arbetsfördelning, en "oikonomia". Det är en av den katolska linjens stora fördelar, och det är just därför en rätt konservativ hållning tilltalar mig i specifika kyrkofrågor. För mycket ändringar och reformer minskar kyrkans bärande kraft, i det den enskilde får så mycket mer att tvingas ta ställning till.

Kyrkan betonar så att säga trons sociala natur och människornas inbördes beroende i en organisk, funktionellt differentierad gemenskap.

I grund och botten handlar, vill jag hävda, ALLT om "tron" eller vad vi skall kalla det. Det är ett vittförgrenat träd, där stammen kan vara nästan osynlig i det rika lövverket.

Konkret handlar det annars i huvudsak för min del om "poesi", alltså en konstnärskallelse, vars frukter framför allt presenteras på min kärnblogg Nattljuset.

Jag tror strängt taget alla människor har en unik gudsrelation, och det finns alltså lika många smala stigar som det finns människor. Breda vägar finns det troligen många många fler. Dem skall man undvika. Här kan vad Ekström har att säga vara till värdefullt viaticum, också på andra stigar än hans egen.

Jacob Hjort sa...

Jo det ligger nog något i det.. Kallelsen ser ju ganska olika ut och det är uppenbart att det inte är så många som klampar samma stig som Ekström.

Likväl, förutom Dag Hammarskjöld är Ekström den jag hittills hittat vars tankar ligger närmast mina egna. Det kanske säger något om mitt kall, de båda var yrkesverksamma och verkade i det fördolda..

Den sekulära livshållningen är ju också spännande då det ofta är det som återstår när alla krumsprång är bortskalade. I det overta är Andens verk inte så synligt. (Nu vet jag i och för sig inte om jag tolkar dig riktigt rätt.)

Jag skulle säga att trohet mot en "trostradition" är ok så länge man gör det just i tro. När insikten uppenbarat Gud klarare bör detta vara basen för tillbedjan och bönen. Sedan gör vi saker med andra troende för att vara i gemenskap med dem, som Paulus skriver om gällande kött osv.

Anonym sa...

Dag Hammarskjöld, se där. Vet du vem som jag läser kontemplativt? Kejsar Marcus Aurelius! Hans Självbetraktelser är helt underbara, och jag ha haft stor hjälp av dem. *tips, tips!*

Jacob Hjort sa...

Får kolla upp det. Det avgick tyvärr precis en adlibrisbeställning idag... :(

Anonym sa...

Du tolkar mig nog rätt. "Tradition i tro", just, jag råka gilla vår troslära med instämmande i det stora hela, annars hade jag sökt mig till annat samfund. Uppfostrad till rabiat ateist tänkte jag om i medelåldern & konverterade 1987. Då kan det bli lite prpoblematiskt om själva förutsättningarna ändras, men jag tror inte så kommer att ske. Den typiskt katolska stockkonservatismen har sina poänger.

Jacob Hjort sa...

Aha, det gick att lägga till böcker i beställningar.. Jag får återkomma när jag kommit ner i min bokhög..

Anonym sa...

På tal om böcker. Ha du hunnit bläddra något i Anders Piltz bok "Se ansiktet" som du fick låna av mig?

Jacob Hjort sa...

Sleepaz: Njet. Inte än. Jag är färdig med en nu så det får kanske bli nästa.. :)