fredag 8 augusti 2008

..i viss(?) mån slavar..


Läser Se ansiktet av Anders Piltz. Mycket bra bok än så länge men i det senaste kapitlet stöter det på lite patrull (bara kommit halvvägs än, så jag kanske upprör mig i onödan). Jag inser att det kanske är jag som avviker från kyrkans traditionella utläggning men jag tycker att jag har vissa skäl att göra det.

Hur som. Piltz pratar om att vi får den Helige Ande i dopet, att vi blir upprättade till den sanna avbilden och att vi sedan utgör kyrkan. Korset pratas om i endast i termer av ett offer för våra synder.

"Också den döpte är i viss mån slavar under köttet, för att tala med Paulus. Förståndet ligger delvis i mörker."

"Händer det då något med och i människan genom rättfärdiggörelsen - eller händer bara något i Gud, som inte längre tillräknar människan synden, ungefär som en domstol bestämmer sig för att bortse från brottet och bevilja amnesti?"

Jag tänker, med tanke på hur många som är döpta. Kan man verkligen säga att man i dopet, i verkligheten är upprättad. Och om så, vad är då "sinnenas natt" och "andens natt" som Johannes av Korset talar om. Om alla döpta är upprättade, vad skiljer då helgonen från den svenskkyrklige som är med genom att betala kyrkskatt men i övrigt inte tror och inte låter sig påverkas.

"Ja, men egentligen är de/vi upprättade", kanske någon säger. Vadå egentligen? I vilken verklighet då. Det ser brunt ut men egentligen är det blått.

Jag inser att det rimligen är så att den bräckliga tron som kan finnas bland alla tvivel kan bli ett ja när erbjudandet ges bortom döden men när blev det kyrkans lära att detta var allt? När slutade riket förkunnas?

Döden, som vi får del i, måste paras ihop med uppståndelsen. Ett liv i honom här och nu. Pauli brev, Johannes, synoptikerna, de skriver ju knappt om något annat. Vad är det för lära då som erbjuder billig nåd och hindrar människor från att stiga in i livet?

Skärpning!

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: "Vilket är det viktigaste budet av alla?"
Jesus svarade: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte."
Den skriftlärde sade: "Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."
När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom mera.

(Mark 12:28-34)

För att det är utlevandet av denna insikt som konstituerar riket..


Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där.

(Luk 16:16)

Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.

(Matt 24:14)



Angående vad som skall missioneras...


Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp.

(Fil 3:12)


Angående ifall det är en metafysisk lek med ord eller verklighet..

29 kommentarer:

tubbo sa...

Hmm..

Ja.. alltså.. kanske menar Piltz att dopets smörjelse måste bekräftas av konfirmationen.. och båda måste få form i firandet av eukaristin..

Sedan tillkommer väl det faktum att vi ständigt måste kämpa för omvändelse.. aldrig släppa Guds hand.. alltid vara villiga att samarbeta med Honom..

Där ligger väl skillnaden mellan helgonen och oss övriga..

Men det är klart..

Jesus har inte..

"..kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." (Matt 9:13)

tubbo sa...

Pyntar lite med ett klipp ur katekesen..

"Dopet ger Kristi nådeliv, utplånar därmed arvsynden och låter människan vända sig till Gud, men följderna för naturen, som är försvagad och hyser en böjelse för det onda, finns kvar i människan och manar henne till andlig kamp."

Kanske kan dessa ord förklara att vi även efter dopet är "i viss mån slavar"..

Excelsis sa...

Ja. Men om man definierar arvssynden som böjelsen för det onda så är väl ändå utplånandet av arvssynden just den process som är den andliga kampen. Kan man då säga att arvssynden är utplånad i dopet utan att utarma begreppen?

I viss mån.. Säg den människa som inte är genomrutten till sin natur. Jag tolkar hos Piltz in en syn på arvssynden som en abstrakt konstruktion, som på ett abstrakt sätt tas bort i en handling. Var är verkligheten? Var är kampen med böjelsen? Det är en teologi som bortser från allt vad efterföljelse heter.

Sedan är det med konfirmationen som med dopet, många går igenom den, inte så många tar den på allvar. Det är möjligt att konfirmationen ändrar något i Guds bok, men vi är kallade till efterföljelse. De två sönerna, där den ene gör säger ja och den andre säger nej men handlar i enlighet med Faderns vilja handlar ju om just detta.

tubbo sa...

Jag håller absolt inte med om att det är en teologi som bortser från allt vad efterföljelse heter.

Tvärtom..

Arvssyndens "borttagande" utrycks i en absolut konkret handling i den heliga Ande..

Att kampen mot köttet kvarstår är en annan sak..

Därtill kommer ju att det var Jesus som upprättade Adam..

I dopet blir vi så delaktiga i denna Guds kärlekshandling..

Och visst är det så som du säger.. både konfirmationen och eukaristin är tomma handlingar om de inte sker i tro..

Sakramenten blir således både formhållare och inre måttstock..

Efterföljelse kan inte reduceras till morallära och handlingar.. eftersom även en till synes god handling kan vara tömd på kärlek..

tubbo sa...

Känner att jag måste tillägga..



Visst förstår jag vad du menar med efterförljelse.. tror jag..

Ingen har kanske sagt det bättre än Paulus i citatet ovan:

"Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp."

(Fil 3:12)

Men..

..få människor når fram till detta tillstånd av tro hopp och kärlek.. oavsett hur högt jag ropar.. kräver.. eller tvingar..

Ett hjärta kan inte tvingas att älska..

Och kyrkan måste vara en plats som erbjuder ett hem åt syndarna.. och de som är ljumma i tron.. av orsaker endast Gud känner..

Till sist vill jag nog säga att det är svårt att finna en människa som är genomrutten till sin natur, min vän..

Excelsis sa...

Det må vara sant att efterföljelse inte kan reduceras till morallära och handlingar. Likväl så är en oundviklig konsekvens av efterföljelsen handling. Det är inte hjärnan som är kroppens centrum utan hjärta. Alltså börjar det inte med att vi förstår, utan med att vi har del i Kristi kärlek och handlar utifrån det. Jag skulle säga att den som har Kristi kärlek i sitt hjärta och handlar utifrån det, utan en intellektuellt formulerad eller djuplodande tro ligger bättre till än motsatsen - den som ger en munnens trosbekännelse men sedan inte har kärleken eller kärlekens handlingar (har vi stött på dem någon gång?).

"Arvssyndens 'borttagande' utrycks i en absolut konkret handling i den heliga Ande..

Att kampen mot köttet kvarstår är en annan sak.."

Detta skulle jag kunna skriva under på om man med det menar att dopet ger oss den Anden, men som en röst, i hjärtat, bland många, där de andra kan sammanfattas köttet.

"Därtill kommer ju att det var Jesus som upprättade Adam.."

Och detta är ju givetvis en viktig poäng som följer därav. Kallelsen till det eviga livet är en sak, men kyrkan bör inte stanna där utan bör verka för att Herrens vilja sker "ock på jorden". Något som endast är möjligt för den som följer.

Fortsätt gärna att överbevisa mig. Är man på kollisionskurs med Señor Piltz så har man alla skäl att vara självkritisk.. :)

Excelsis sa...

Ah såg ditt tillägg först senare.

Självklart en plats för syndare. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Ingen av oss är ju fullkomlig. Jag sållar mig till dessa syndare. Det handlar inte om att stänga ute någon, snarare att visa på vägen till friheten.

Du gör nog rätt i att reagera emot genomrutten. Samtidigt är min egen erfarenhet åtminstone att det finns starka krafter som vänder sig från Gud, som inte är vana eller vad du vill, utan som är del av min person, mitt väsen. Jag upplever det som att man inte har förstått vidden av detta problem, av arvssynden, ifall man säger att man efter dopet (som sakramental handling) i viss mån fortfarande är slavar. Detta är något att ta på allvar och medvetenhet om sin egen syndfullhet är något som snarare ökar än minskar i närmandet mot Gud. Genomruttenheten är främst min egen. Det handlar vidare inte om att hoppa, klättra och skrika. Jag menar inte att vi är kapabla att ens förstå vår synd själva. Detta har jag nog inte varit tydlig med i mitt inlägg. Det handlar inte om att rättfärdiggöra sig själv. Men det finns en kärlek hos Honom som kan fylla dig, och som du kan vara i. Detta är vad vi med Paulus måste söka, att greppa efter.

Hur förklarar man detta utan att binda bördor?

Iskra sa...

Jag håller med dig Excelsis (om jag förstår dig rätt, vill säga) i att det är en märlig lära att dopet helt renar oss från synden i ett slag, även om Paulus uttrycker sig så. Kampen mot synden är ju vad den kristnes strävan efter Gud handlar om. Speciellt märkligt blir det med tanke på spädbarnsdop som vi ju praktiserar här i Sverige, vad är poängen med ett liv i kamp mot synden om jag redan renats innan jag ens blev medveten om min egen existens.

I mina ögon är dopet valet att följa Jesus och att göra sig till hans. Dvs. valet att ta på sig det oändliga uppdraget att själv kämpa mot sin synd.

Excelsis sa...

Ja sakramenten och dess betydelse tåls ju att funderas över. De är ju mysterium av en anledning. Jag känner att jag behöver suga lite mer på det.

Sleepaz sa...

Alla kapitel i boken är inte bra :)

Men på tal om dopet. Gud erbjuder ett förbund.

Om man skall egentligen plocka ner ordet "förbund" och innebörden av det, så är det att två parter beslutar något och och litar på varandra fullt och. Det är ett bundet kontrakt.

En skillnad är att Gud inte litar på oss, vi litar på Gud. Människan är inte kapabel att hålla ett sådant förbund. Därför sluter Fadern ett förbund med sin son, som han vet är helt rättfärdig och klarar lagen fullt ut.

När vi tror på Jesus så blir vi del i det förbundet. Vi iklär oss Jesu dräckt och förblir i honom. För mig är dopet ett ställningstagande att ta del av detta förbund. Jag låter min gamla människa dö vattnet och blir ett med Jesus.
Sen betyder inte det att allt är klart sen. Köttet vill synda, men hjälp finnes i form av den helige ande. Den är vårat framtiga sigill och hjälp att motstå synden. Men dopet är starten iaf som jag ser det. :)

Kraxpelax sa...

Jag köpte en bok av Piltz för ett tak sen, men tyckte den var dum och orkade inte läsa.

Excelsis sa...

Boken är som sagt mycket bra i övrigt hittills.

Sleepaz: Det känns som att vi börjar närma oss någonting här.

Kraxpelax sa...

Jag tror dig, det var en helt annan bok med blandade artikler jag försökte mig på men jag kan inte hitta den. Vad är Arvsynden? Böjelse till det onda, jag vet inte det. Det har med döden att göra. Ärvsynden är ett mycket svårtillgängligt begrepp. Sakramenten är hur som helst helt abstraherade , vilket kan ge en del förvirrig.

Kraxpelax sa...

Har nu läst om ditt inlägg och försökt tänka efter ordentligt.

"Också den döpte är i viss mån slavar under köttet, för att tala med Paulus. Förståndet ligger delvis i mörker."

Ja, det här är med förlov sagt struntprat. Sanningen är att dopet i sig har inga synliga konsekvenser överhuvud taget. Sakramentet är alltså helt och hållet abstraktion. Att påstå något annat är att sprida illusioner.

Kan Piltz verkligen ha menat detta? Det är verkligen inget vidare.

Excelsis sa...

Men det är ju precis katolska kyrkans problem att man betraktar teologin som ett modernt projekt. Man är fri i tanken i förhållande till bibeln men inte till katekesen. Det blir då ett problem när man har ett tungt block skolastik som är sann a priori (förlåt alla katoliker, jag vet att jag raljerar, men det är inte utan allvar.)

När man då rör sig mellan exoterisk och esoterisk kristendom (kanske från - till, jmf. Origenes mandelliknelse av skriften) och där man sedan förbundit sig till exoteriska förståelsemodeller blir det denna typ av knepigheter. Då måste orden lämna sin ursprungliga betydelse. I bästa fall skapar man ett nytt ord, troligare är att man blir kvar med ett skal.

Arvssynden får jag återkomma om. Döden likaså. Det lärs ofta ut att Döden är djävulens verk. Jag är inte så säker...

Excelsis sa...

Ok, har läst ett gäng kapitel till nu och han har i senare kapitel med allt vad gäller efterföljelse och omvändelse. Han har till och med ett litet avsnitt om att barndopen medfört att botens sakrament har blivit allt viktigare då dopet inte längre är ett val. Om han nu har med alla delar, varför inte integrera och syntetisera tron, var för inte dra linjer och konsekvenser. Nu hänger det ju inte ihop..

Det är lite lustigt att han har med ett avsnitt om att Jesus använder liknelser. Där han pekar på att Jesus syftar på något han har en implicit förståelse av som han förklarar genom olika bilder. Alltså en förståelse som verbaliseras.

Det är också tråkigt för att han är så kunnig och har fått med sig så mycket viktiga poänger.. Boken är fortfarande både mycket givande och läsvärd.

Kraxpelax sa...

X:et, man är ALLTID och OFRÅNKOMLIGT fri. Det är Sartres stora förtjänst att ha klargjort detta. Så inte är man bunden av katekesen heller. Bengt Malmgren påpekade en gång vad den är till för, den fyller en informativ funktion, och skall inte ses som normerande på så sätt att man skall känna sig tvungen att hålla med allt som står i den. Hursomhelst skapar den en praktisk koordination, vilket är utmärkt.

Just denna frihetskänsla hade jag med mig in i kyrkan från början, jag har alltså aldrig upplevt någon tvångströja av det slag som t ex Berit Bylund fick nog av. Sålunda vaccinerad förblir jag lojalist i alla lägen. Det kan synas paradoxalt, eller dialektiskt, om man vill, men så fiffigt är det faktiskt: just friheten är lydnadens själva orubbliga grundval, tänk på det!

:o)

Djävulen, ja, där har jag mina egna funderingar, som du vet, och dem vidhåller jag, men håller en låg profil numer. Kontrovers är nämligen det sista jag är inställd på.

Tips: det kan vara välgörande att då och då ta lite time-out från det kyrkliga, kan kännas rätt att avstå sakramenten i perioder, om man ibland kan känna sig en smula pressad kan det ha en lugnande och stabiliserande effekt.

Kraxpelax sa...

Förresten. Vad håller vi på med.

Kyrkan är t-r-a-n-s-c-e-n-d-e-n-t.

Ni många människor, hedningar, slynor, vems namn är det ni ropar till vem? Kommers och familjeliv fortgår nog, ännu en tid, så stå ni där alla mitt i er mängd av förlorade skuggor som inte vet av er, skaka era skämda gestalter i frid och bara ropa,

ropa,

ropa, ropa, ropa tills äntligen natten är här, allt är för sent, jag har redan lämnat er, fattig och fri, försvunnit i stadens innersta, underbara miljö, där klausurens sköna fasader gärdar min stråt mot det vilda solskenet, Kyrkan är där, förutan död, sakramental, och den kallar mig till sig, jag känner er ej, ni förstår: mitt namn är inte längre ert, mitt namn

är

för evigt katolskt

DESPERADON PÅ TYSTA GATAN.

Excelsis sa...

Ja här var det poesi.. :)

Kanske är det inte heller så att det är Piltz egentliga hållning. Jag skulle nog säga att det är bättre att ha någon ordning på dogmatiken än att ha det som i SvK där man håller sofiamässor och döper i Moderns och källans namn eller vad det nu heter i feministteologin..

Frihet och rätt lära. Det båda. Det är det som är det svåra.

Excelsis sa...

Ok, det är givetvis sjukt onödigt att generalisera över hela katolska kyrkan på det sättet...

Förlåt.

tubbo sa...

Du skrev:

Likväl så är en oundviklig konsekvens av efterföljelsen handling.


Låt oss se på detta uttalande i ljuset av ett av de citat du använde dig av..


"Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft."

Jag vill i detta se att efterföljelse är kärlekens frukt..

Då kan vi instämma med Augustinus när han säger:

"Älska och gör vad du vill."

Men..

Johannes av Korset säger ju att man kan gå ut ur sitt eget hus först när det "ligger i vila".

Man kan ju inte ge sig själv om man inte är någon..

DÅ kan den slätstrukna morallära som kristendomen ibland reduceras till tjäna ett syfte.
Att samla "jaget" inför Gud.. innan vi överlämnar oss till Gud..

Ja.. vi talar om överlåtelse.. det är ju så den katolska traditionen talar om det du kallarr efterföljelse.. det totala övergivandet..

Vi är nu tillbaka till teologin omkring den kristna initiationens tre sakrament..

Dopet-konfirmationen-nattvarden..

Gud väntar på vår gåva.. att vi ska ge oss själva..

Från hans sida är ju överlåtelsen total..

Han är "utgiven kropp" och "utgjutet blod".. I eukaristin kommer han till till oss som offrad..fullständigt överlämnad åt oss.. för att frammana samma överlåtelse åt oss..

Vi blockerar Honom om vi inte besvara denna Guds överlåtelse med vår överlåtelse..

Då förvandlas måltiden till lögn..

Slutligen.. visserligen kan ingen teologi frammana överlåtelse( eller med ett annat ord, efterföljelse).. men för mig är det här den enda teologi som inte bortser från efterföljelse..

Jag erkänner att jag inga andra svar har ang arvssynd än de som antyds av Skriften och traditionen..



"Anden vill, men kroppen är svag." ( Mark 14:38)

tubbo sa...

Tillägger.. mina tankar ovan är inspirerade av Stinissen.

Iskra,

En liten kommentar..

Du skrev:
"det är en märlig lära att dopet helt renar oss från synden i ett slag"

Dopet renar oss inte från synd..

.. men gör oss delaktiga i Jesu upprättande av Adams fall..

Alltså arvssynden.. den mänskliga naturens "fallna tillstånd"

Ur katekesen:

Därför kallas arvsynden ”synd” på ett analogt sätt:

det är en synd som man ”ådragit sig” men inte har ”begått”, den är ett tillstånd och inte en handling.


Arvsynden innebär att människan är berövad sin ursprungliga helighet och rättfärdighet, men den mänskliga naturen är ändå inte helt fördärvad: den är skadad när det gäller dess egna naturliga krafter, den är underkastad okunnighet, lidande och dödens herravälde..

Excelsis sa...

Tubbo: Det där klargör en del. Tack för utläggningen. :)

Orden i sig är oviktiga. Men processen samlas inför Kristus och väl där, gå med honom ut i världen är en universell process.

Och för många av oss överbelästa är ett av stegen att gå från tankemodell till verklighet.

tubbo sa...

Tack själv..

Men visst är det så att kärleken är ohanterlig..

Hur väcker man den?

Kan den väckas utan Guds nåd?

Det är alltjämt det jag kämpar med..

.. att älska.. svartsjukt!

Så het önskar jag min kärleks låga..

Excelsis sa...

Tubbo: Det är ingen liten fråga.. Jag försöker mig på ett litet svar, som någon sorts start på en diskussion.

Självklart inte. Jag skulle säga att en viktig hållplats på vägen mot kärleken är kapitulationen. Att segna ner inför Mästaren med den enkla bönen: jag kan inte, hjälp mig. Att vara inför Herren, med sin svaghet och våga stå i den, inte förklara bort, inte skönmåla utan att sjunka ner i sin uselhet, vila i den. "Det är inte mycket, men du får det, jag är inte bättre än så här." Här kan Kristus älska dig och ta hand om dig; tvätta dina fötter. Här behöver du inte prestera, bara vara, bara bli älskad. Detta är kontemplation. Framtiden kan vara hur den vill, den är i Guds hand. Historien betyder ingenting för på Guds uppdrag har du en uppgift på helt andra premisser hur trasig eller hel, fattig eller rik, begåvad eller usel du än är. Här, i nuet väcks den barnsliga glädjen över det lilla. Här är man fri att älska. Älskad och fri så vaknar snart hjärtat.. :)

tubbo sa...

Ja!

Att låta Jesus tvätta dina fötter..

Underbart sagt, broder..

Detta är mystik.. det sanna mötet.. kontempletion.. sinnenas natt..

Sleepaz sa...

Herren tvättar lärljungarnas 24 fötter innan dem alla lämnar honom för sitt eget livs skull. Han tvättar Judas fötter som senare skall utlämna honom, Jesus vet vad som kommer ske, trots detta tvättar han Judas fötter. Jag älskar detta parti.

Det en stor kärleksfull nåd kära bröder och systrar.

Excelsis sa...

Sleepaz: Precis. Kärleken är inte en konsekvens, det är ett val. Det står på fler ställen att kärlek mot den som visar dig kärlek inte är något ärevärt. Jag får nog skriva ett inlägg om detta.. Får bli imorgon. (Har för övrigt tackat ja, skall styra med din inloggning när det väl är ordnat :))


Till diskussionen: Det torde ligga i hjärtats natur att älska. Det fria hjärtat älskar. Det hjärta som inte älskar är bundet. Låt Kristus frigöra ditt hjärta!

Iskra sa...

Apropå fottvättning så betraktade de tidiga kväkarna just den passagen som du pratade om, Sleepaz, som viktigare än själva måltiden. I deras ögon var hela måltiden ett exempel på hur Jesus gav ut av sig själv för sina vänner och de betraktade den handling som tvättningen utgjorde som tydligare än vin och brödbrytningen. Det var rentav nära att de gjorde en dogmatisk ritual av fottvättning, men undvek det ändå av samma skäl som de undviker ritualer överhuvudtaget.

I alla händelser illustrerar Jesus tvättning av fötterna hans roll, och den roll jan antar att även vi har i efterföljelsen, mycket fint. Rollen som tjänare.