lördag 16 augusti 2008

Om hopp


Man kan hoppas på många saker.

På personer. Hoppas att någon annan skall ordna till det. Jag hoppas t.ex. att min nya chef skall kunna få lite ordning på torpet nu efter omorganisationen.


På framtiden. På att saker och ting skall bli bättre. Det kan vara kämpigt nu men där och då... Det kan dels bero på min egen förmåga eller på "ödet". Mitt hopp under större delen av våren var att hösten skulle bli bättre.


Hoppet är ofta en nödvändighet här. Hoppet om att bli tagen ur smärtan, att bli löst från banden.


Vi uppmanas att hoppas på Gud. Detta hopp är något annorlunda. Detta hopp är ett hopp att det som händer har en mening. Detta hopp är inte enbart till något som är någon annanstans, efter sommaren eller i himlen, det är ett hopp att lidandet här och nu är meningsfull, att vi är i Herrens hand och att vi mitt i allt kan få frid. Hoppet lovar till skillnad från hoppet till framtiden inte problemfrihet (något framtiden aldrig kan hålla). Detta hopp är påfallande konkret och ger en otrolig handlingsfrihet i det som händer oss då vi aldrig behöver vara någon annanstans i våra tankar och aldrig behöver skjuta på något.

2 kommentarer:

Sleepaz sa...

Tron ge människor hopp.

Jag tror det var den frasen som estade sig fast i mig innan jag blev frälst. Som ateist hade jag inget hopp. Allt var bara tomhet i mitt inre.

I tron ser jag ljuset. Ljuset ger mig hopp.

Excelsis sa...

Visst. Jag har vandrat in i det hoppet precis som du. Det är svårt att beskriva för någon som inte upplevt det och det förändrar allt.