onsdag 6 augusti 2008

Ögonblick av antiklerikalism


Vi hade veckomässa igår. Eller veckomässa, ingen präst dök upp så det blev lite sång och lite bön. Allt lugnt så långt.

En kvinna i församlingen är efter bönen helt utom sig. Hon har inte varit där på så länge, har längtat och behöver sakramentet. "Men vi kan ju fira mässa, här och nu. Jag trodde inte SvK var så stelbent längre." Ett ögonblick av tvekan, ja varför kan vi inte det egentligen...

Men inte denna gången.. Än så länge lojal...

11 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Den kvinnan visade osunt beroende. Man måste kunna vara sig själv nog. Sakramentet är inget insulin som måste till med jämna melanrum. En lekmannagudstjänst kan i princip alltid ordnas.

Bildens sammanhang med texten står inte utan vidare klart; kanske ett fromt alternativ?

:o)

tubbo sa...

Skön bild..

Hur som helst..

Mitt hjärta jublar över hennes Ja!

Excelsis sa...

Krax: Bilden har väl med hur heliga man kan uppleva en del präster att göra..

Tubbo: Visst, hennes längtan. Det är ju den jag ser och det gör mig ont att inte kunna förmedla den Gud hon behöver till henne. Jag kunde ha bett med henne, men det hon ville/behövde göra i tro var att ta emot Kristus i bröd och vin för att gör honom del av hennes kropp. Semestrar och sjabbel kan omöjligt få stå i vägen...

Johanna G sa...

Kul att det iaf blev någon form av veckomässa (även om det blev utan mässa). Att någon tog tag i det och att det inte bara blev ett gäng människor som stod och tittade på varandra i tio minuter tills någon tyckte det blev pinsamt och droppade av, varpå alla andra antagligen skulle ha följt efter...

Excelsis sa...

Johanna: Jo visst. Vi fick till och med en liten betraktelse kring olika former av etik.. Jag känner lite att jag skulle vilja vara arg, för jag tycker någonstans att det är nonchalant. Samtidigt, big deal. Fel blir det överallt, tråkigt för kvinnan bara. Jag hoppas hon kommer tillbaka.

F ö Jag var i St. Ansgar i söndags, vi kanske såg varandra utan att veta om det.. :) Skäggig, mellanblont hår, 184, slafsig t-shirt. Var där med en familj. Sjöng nog ganska högt. Satt bak till vänster..

Skönt att det var professor, Fader Stig som skulle ha nästa mässa med tanke på texten .. :) (Du kanske iofs inte var där..)

Johanna G sa...

Va, nu hänger jag inte riktigt med? Var betraktelsen kring olika former av etik nonchalant?

Nej, tyvärr så var jag på utflykt på annat håll i söndags.

Men du får hojta till i förväg om du kommer dit fler gånger så kan vi ju ses på riktigt också, och inte bara ev utan att veta om det...

Excelsis sa...

Ja, det får jag göra..

Nej det nonchalanta ligger i att det inte kom någon präst. Jag tror inte att man hade missat ifall det var ett bröllop eller begravning, vilket jag tycker visar lite på vilka prioriteringar man gör. Prioriteringarna är förståeliga för man gifter sig högst en handfull gånger och mässa kan man fira varje dag om man vill, samtidigt bör mässan betraktas som mer av en kärnverksamhet än förrättningar. Men det är ju folkkyrkan som bryts mot min önskan att göra en riktig kyrka av det.. :)

Johanna G sa...

Ja, det håller jag absolut med om! Nonchalant, minst sagt!

tubbo sa...

Ja.. hennes längtan..

En längtan i vilken hon möter Honom.. Han som längtar efter henne så..

”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er"(Luk 22:15)

Kyrkan lär att:

"Endast giltigt vigda präster kan leda eukaristin och konsekrera bröd och vin, så att dessa gåvor blir Herrens kropp och blod"


Kan man försvara en sådan ståndpunkt?

Jag instämmer men Johannes Chrysostomos:


"Det är inte en människa som åstadkommer att de framburna gåvorna blir Kristi kropp och blod, utan Kristus själv som blivit korsfäst för oss."

Annars blir man ju tvungen att kritisera kyrkans prioritering.. så som du uttrycker det, min skäggige vän :)

Excelsis sa...

Johannes Chrysostomos heter Chrysostomos av en anledning.. Men det är egentligen inte så mycket vägledning i frågan. Som jag ser det handlar det mer om en lydnad mot den tradition som man befinner sig inom. Jag låter bli att äta kött för mina trossvaga vänner (alltså som parallell).

När till och med längtan till föreningen med Gud är något som förenar oss med Gud. Vad kan vi annat göra än att stilla vårat hjärta och ta emot.. :)

Jag har funderat en del på de gammaltestamentliga profeterna. Elia t.ex. "Han sade: 'Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.'" Han är avskild från templet, men har större närhet till Gud än aldrig så många präster. Hur kommer det sig?

tubbo sa...

Jag klippte av Johannes ord..

Fortsättningen lyder:

"Prästen, Kristi ikon, uttalar hans ord, men deras verkan och deras ord kommer från Gud. Detta är min kropp, säger han. Detta ord förvandlar det som burits fram."


Och visst handlar det om en lydnad.. att var trogen sin tradition..

Hur som helst..

Jag tror att templet emmanerar ur Guds rike som gjordes levande i Israels folk.. det var ju även de som byggde det..



"..ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig"( 2 Mos 19:6)

Guds rike består inte bara av präster.. utan även av de heliga.. Guds små och fattiga..

Hur skulle då Elia någonsin vara skild från templet ifall han är en levande del av det?

Slutligen.. du skrev:

"När till och med längtan till föreningen med Gud är något som förenar oss med Gud. Vad kan vi annat göra än att stilla vårat hjärta och ta emot.. :)"

Jag svarar:

Amen..