onsdag 31 december 2008

2009 i stormens öga


Under mitt nya år vill jag bara sjunka in i den Väldige och Orörlige. Jag kan ana punkten där allt står stilla. Stormens öga, alltets mittpunkt. Den stillastående aktiviteten, vilan i rörelse, REaktiviteten. Det kommer kräva ytterligare underkastelse, ytterligare tjänande och en död från allt som hindrar (som om jag verkligen gjort något nu...).

Skulle jag en dag sluta med detta självhävdande projekt; att blogga, kanske jag kommit till någon sorts stillhet.

Mitt nyårslöfte får alltså bli något i stil med bönen: Ske Din vilja.

Eller som Hammarskjöld skriver i sin kanske mest förtätade bön:
Herre, din är dagen. Jag är dagens.

Hans bön en nyårsafton förtjänar också att citeras:

Mot det förgångna: tack, till det kommande: ja!

5 kommentarer:

tubbo sa...

Jag misstänker att din stillhet återfinns i Stormens öga..

Det är heller ingen som är intresserad av denna stillhet..

Jag väntar med spänning på din förgörande kraft..

Ja.. din kraft..

Hör du mig?

Excelsis sa...

Hör?

Ja det är förstås en vinkling av det och det är klart att Franciskus skapade en del oreda runt sitt lugn (inga ytterligare jämförelser). Och det är ju lågtrycket/högtrycket i mitten av stormen som får världen omkring att storma.

bokmalin sa...

Gott Nytt År, Excelsis! Snart har du fått mig att plocka fram Vägmärken igen ur hyllan. Tack för inlägget :)

Excelsis sa...

Bokmalin: Gott nytt!

Att läsa "Vägmärken" är en god sysselsättning. En del av dem jag har rekommenderat boken till har tyckt den var obegriplig(!), kan du tänka. Den är ju briljant...

bokmalin sa...

Jag kommer inte ihåg om jag tyckte den var obegriplig. Vacker - men den erbjöd ett visst tuggmotstånd vill jag minnas!!