Guds eviga Ord tar gestalt i mig.
De säger mig att Gud är höjd över människan,
men Du är ju här, det sker med mig som du sade.
Dina rörelser känns inom mig.
Skall jag ställa mig på tempelplatsen och bekänna?
Låta dem se dig sådan Du är?
Skrika bland dem som skriker?
Nej jag skall viska ömt ditt namn till vinden,
berätta för blommorna, le med solen, glädjas med månen
och dölja allt i mitt hjärta...
2 kommentarer:
Vackert!
Tack!
Skicka en kommentar