Hur många nyfrälsta har jag inte träffat som har alla svar och som i sin iver att vinna själar för Kristus går på, för att snart, när inte omvändelsen kommer, borstar av dammet av skorna avvisar och går vidare på sitt korståg.
Jag tror jag har skrivit om det tidigare. Min syster arbetade på en mission i Indien, en systerstation till den min syster var på, en väletablerad och väl ansedd mission som drivit en skola där i decennium. Staden får besök av amerikaner som ställer sig på torget och börjar predika. Stadens människor blev så uppretade att den väletablerade missionen fick lägga ned. Man kan tänka sig att det på en amerikansk blogg skrevs att 10 000 indier tog emot (flygblad om?) Jesus. Man kan tänka sig att den arga stadsbefolkningen demoniserades som tjänare till djävulen (de är ju trots allt hinduer) osv. Är indierna närmare eller längre från Kristus?
Ja, se amerikaner. Men jag möter dem också i Sverige. Min vän med förflutet i pingstkyrkan berättar med viss vånda hur hon efter inledande bibelkurser uppmanas att gå ut på stan för att vinna själar. Tecknet på sanningen är ju att man samlar många (tänk vad Gud verkar i ishockey, i SvK verkar han oftare i konserter än böner).
Man skall ju åka till Afrika, det är fint. Man skall stå och predika på torg, det är fint. Man skall gå till dem man inte känner, trots att hela ens sociala status som man kämpat för i skolan blir raserad, trots att man i 9 fall av 10 får hån för det (så mycket bättre), det är fint. Att skapa förtroende, att gå in i relation med det icketroende och tvivlande, att bära deras bördor, att stå för något utan att tränga sig på, är snarare att inte dra sitt lass i den stora missionsuppgiften (budet före alla bud). Gud skulle ju aldrig kunna verka i det helt vanliga och normala, det extraordinära är ju Guds fält, trolleri och slumpvisa kontakter och insikter, ur det blå.
Ni skriftlärda och rättrogna protestanter och evangelikaler, hör vad vår Herre säger om er:
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva. (Matt 23:15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar