Mystik ballar ur ibland. Då jag läser och skriver en del om det så känns det som att jag borde peka på de delar som jag anser avviker från sund teologi.
Eckehart argumenterar för att intellektet är det rena i människan, där Gud verkar, man kanske skulle kunna säga att han påstår att intellektet är den själ som är inblåst i oss och därmed av gudomligt ursprung på ett annat sätt än det skapade. Dualism på många sätt, kropp-själ, skapat-skapare, högt-lågt.
Jakob Böhme skriver att det rena är det som skall återuppstå, det av oss som är i enlighet med Guds vilja, och ju mer man tillägnat sig detta genom övning och dylikt, desto högre ärad blir man i himlen.
Fattig omtolkas till endast andliga ting. Omtolkning och institutionalisering. Mystiken blir ett projekt. Gud skall nås genom diverse övningar och dylikt. Detta är ju helt enligt världens princip. Sakarias får en gång gå in i det allra heligaste och får en uppenbarelse. Gud kommer istället till människorna. Det är alltså en passiv process att närma sig Gud. Inte att anstränga sig, utan att sluta anstränga sig.
Avseende likhetstecknen mellan köttet och kroppen, där de kroppsliga behoven är något som tillhör det lägre och som inte hör hemma i de högre sfärerna som är de som är Gud behagliga är det för det första en Gudsbild där Gud inte är Herre över allt. Skapelsen är egentligen inte Guds. Detta är givetvis ett gnostiskt tankemönster som smyger sig in. Istället är Gud och inte Gud (allt är inte gott och allt leder inte till Gud) avhängigt något annat.
Jag har svårt att se gott och ont som annat än i enlighet med Guds vilja eller inte. Skapelsen villes av Gud och är därmed god. Syndafallet innebär splittring samt en tendens till avvikelse från denna vilja, men inte bortom räddning. Fullkomnande är ordet här, Gud kan upprätta det som vacklar. Fullkomligheten är redan given, nedlagd i det skapade, fullkomligheten är den egentliga vilan, vilan i Gud. Köttet är alltså inte driften som sådan, något som skulle kunna likställas med kroppen utan fördärvandet av driften.
För det andra tror jag att tankar av typen högt och lågt lätt leder fel. Gud är på något sätt trancendent, skild från det skapade, samtidigt är han immanent. Vid sidan av, i och över, Fadern och hans Ord. Samtidigt, är inte världen summan av allt som är. Vad är existens bortom existensen? Gud är. Om vi inte tar hänsyn till Aristoteles och Platon, varför skiljs han ut? Transendensen - evigheten, orörligheten, kanske är en kvalitet snarare än en lokalisation. Hade det funnits något annat än Gud som hade de kvaliteterna skulle det eviga också vara splittrat. Men det som är evigt, orörligt, som är i egentlig mening är Gud. Ingen annan grund finns.
Utifrån vårt rörliga perspektiv kan han verka långt borta, nära, verka i oss, verka på ett sätt som inte vi kan förstå. Men i Gudsdimensionen; Djupet, konvergerar allt. Åtskillnaden kanske inte är så stor i den meningen, enheten i Gudomen större än att bara samma program. Enhet istället för dikotomier. "Världen" i Joh 17 är således inte skapelsen utan splittringen. Allt kan samlas i Gud, allt har sin plats, enhet i mångfald, organiskt beroende.
Kanske innebär det bara att lämna det bortom, just bortom. Gud är som sagt, oavsett vad jag skriver.
11 kommentarer:
Oh, nu är du inne och snuddar vid ett område som står mig nära, men är det verkligen så Bhöme säger? Det här är naturligtvis ett stort ämne och inte alltid så lätt att greppa, men personligen tror jag inte att slentriantro leder till guds rike men jag tror inte att teurgi, ritualer och överdrivet mystiskt arbete gör det heller. Men visst skriver herr Jacob fantastiskt vackert? :)
Det är i allra högsta grad vackert och missförstå mig inte. Det är inte så att jag avskriver Böhme i sin helhet. Jag tror att han har mycket att säga. Det jag syftar till är de sista styckena i "Det översinnliga livet" i Hermelins översättning. Är det som du säger att Böhme inte menar detta så har jag inget att anföra. Det är dock viktigt för egen del att korrigera eventuella felsteg i detta för egen del då jag kan se att små förskjutningar i begrepps betydelse får ganska stora konsekvenser i praktiken. Böhme har gett mig viktiga pusselbitar, så till alla som inte gjort det: Läs Böhme!
Har du några litteraturtips?
Litteraturtips gällande Böhme? Njaä, läs allt du kan komma över! :) Har själv bara läst engelska översättningar. Jovisst, jag tror att du i princip har rätt gällande honom, men att det blir så kraftigt förenklat att det kanske ändå inte blir helt rätt. Vet inte riktigt hur jag ska precisera mig.
Gillar du den här typen av litteratur så tycker jag du ska kika på Louis Claude de Saint-Martin och kanske främst hans bok Man: His true Nature and Ministry. Mycket av det som sedan emanerade ut i Martinismen plockades vidare upp av hemliga sällskap och magiska ordnar, dvs sådant som jag tror vi båda i viss grad vänder sig emot, men det är väldigt intressant litteratur.
Saint Martin var den förste som översatte Böhme (till franska).
Saint-Martin är en ny för mig. Det skall jag absolut kolla upp.
Kraftigt förenklad: Jag eller Böhme?
Att du förenklade Böhme that is :)
Jag skall citera vad jag syftar på: "Men deras kraft och deras upplysning och deras glorification skall vara af helt olik grad. Allt efter måtten, hvarmed hvar och en, i denna tid, skall, i sitt ångest-fulla verkande, ha varit påklädder och utrustad med kraft."
"Af verlden, blifver endast qvar den himmelska och kristallinska arten och gestalten."
Det är möjligt att jag misstolkar Böhme men dessa punkter anser jag på gränsen. Hur som helst. Som jag skrev det är detta och endast detta som är över gränsen. Det är inte en dom över hans verk i sin helhet och inte heller ett försök att sammanfatta honom. Snarare använder jag honom som ett exempel som jag hade i färskt minne.
Ja, internetkommunikation är ju som upplagt för feltolkningar av varandras intentioner :). Synd att Sverige är så lååångt.
Klart är att många som inspirerades av Böhme och som fanns i de andliga mystiska kristna strömmningar som uppstod under slutet av 1700-talet i kontinentaleuropa och Storbrittanien trodde helt klart på en andlig elit. Något som levt vidare i den moderna gnosticismen (jag har dock inte funnit tydliga bevis för den synen i gamla källor).
Jag tror också att det här var något som kan ha funnits i deras natur då många var adliga och förmodligen låg till grund för deras mundana världssyn likväl.
Ja precis. Det hade varit enklare att diskutera över en kopp kaffe... :)
Off-topic:
Ser att du har klistrat in ekumeniksymbolen för uppropet/kors-tåget i den nya headern (tjusigt!).
Har dock inte fått svar än från församlingen som har copyright på bilden - och vet inte om det kommer något - men var beredd att byta om det skulle krävas av dem...
Skriver du något om uppropet så småningom också...?
Bra om det sprids från blogg till blogg...
Charlotte: Skriva gör jag nog i sinom tid. Jag får invänta inspirationen bara. Copyright är sådant som jag tycker är ganska fånigt generellt men kommer givetvis på uppmaning byta. Hör av dig ifall det skulle vara några problem.
Ok!
Skicka en kommentar