måndag 29 december 2008

Skåpmat

Jag ville skriva något om Kärleken men skjuter på det till imorgon. I tänkandet kom lite som jag skrev för ett par år sedan upp. Jag tycker inte att de är så dumma ändå (Hammarskjöldkännaren förstår varför...)

----------------



Hur snabba är vi inte att döma våra vänner för att bespara dem andras domar?



------------


Skam och besvikelse finns utan kärlek,
gäller det omvända?

Det svåra: att älska utan att hoppas...


--------


Att inte bevaka och skydda sitt. Att vara beredd att offra allt.
Och älska så att den man älskars vilja är högre än den egna.

Även då den väljer bort dig...

Sann kärlek är total sårbarhet och total frihet;


Låt mig leva i den kärleken.


-----------


Tro, hopp och kärlek.

Hjälp mig att inte kräva något av det.

Hjälp mig att leva helt i det.


----------------


Önskan, hotfullt påträngande.
Skrämmande i sin ovisshet.
Svärd och rustning.
Din är dagen.



---------



Ängsligt väntande på stormen.

Att allt förtöjs och att seglen revas bådar inte gott. Snart surras rodret.

Det är nu du måste våga.
Det är nu du måste vila.



---------


I fjärran jagar båtarna lätt varandra. Men du är Klippan, Du bär.

Önskar du bli som de? Kasta loss?

Nej, men kanske att någon skulle lägga till.



------------



Vad vill du ha för dina uppoffringar? Respekt? Vänner? Skall Gud ge dig något? Vad är du värd?

En vacker törnekrona?


Be att ditt lidande har en mening.

4 kommentarer:

Johanna G sa...

Bra skåpmat! Bättre än mycket annat jag läst på länge. Mycket tänkvärt.

Excelsis sa...

:) Vad glad jag blir..

Johanna G sa...

Du kan också glädja andra som på denna jorden vandra...

Excelsis sa...

*klapp, klapp*