torsdag 7 augusti 2008

Emancipation



Ok, varvet runt. Marxismen tagen till nåder. Inte p.g.a. att den materialistiska historieskrivningen är korrekt. Att förutsägelserna om proletariatets maktövertagande har något med verkligheten att göra, eller att det är tänkbart med något sådant som kan rättfärdigas med att "revolution inte är en tebjudning".

Marxismen är dock en emancipatorisk historieskrivning. Den drömmer om det jämlika samhället, samhället i frihet. Den drömmer om en värld bortom alienationen, en verklig och närvarande verklighet. Vi skall inte tro att vi gör Gud glad genom att hålla folk kvar i sina bojor.

Den goda strävan måste kännas igen och bejakas. Då vi har fått ett exempel att följa som underordnar sig blir det också ett viktigt äkthetstest. Finns det utrymme för en rörelse under kristendomen, som står på de svagas och utslagnas sida mer än vi så finns det anledning, inte till aggression mot den andre, utan till självrannsakan, då har vi inte böjt oss tillräckligt långt ner. Då är det fortfarande av världen vi lever.

Så revolutionspoeterna tagna till nåder:

"Vi är kamrater
vi två,
poet, låt oss gå
och sprida ljus över detta grå
Universum.
Jag har mina strålar att lysa med,
och du poet
kan lysa med
dina verser."


(ur En ovanlig tilldragelse som hände mig, Vladimir Majakovskij, en sommar på landet. Majakovskij.)


"Jag skall finna dig.
Plåga dig.
Förfölja dig.
Ta ditt liv!

Där,
bortifrån stan
hörs ljud.
Dom firar julafton.
Än sen då!
Be dom visa sig!
Här behövs exekutivkommittéresolution.
Avskaffa min plåga,
konfiskera mitt lidande!
Tills
kärleken frälsande
kommer
till mig
över de vågor
som kallas Neva,
ska också du kärlekslös
irra omkring."

(ur Om det där, Majakovskij)

"Med klapprande steg trampar jag gatornas kilometrar.
Vart skall jag gå när det är i mig som helvetet brinner?"

(ur Ryggradsflöjten, Majakovskij)

Inte för sångernas skull
eller för röstens darr
men för att min gitarr
är utav sånger full.
Sånger som jordens hjärta,
blinda som duvor i natten.
Milda som heligt vatten
lindrar de döendes smärta.

Sånger måste man bruka,
säger min Violetta,
hela dom bittert sjuka!
Hon visste allt om detta.

Ingen gitarr alls åt er
som bara er själva berikar.
Denna gitarren jag ger
åt er som är mina likar.
Sångerna må höras väl!
Offra ditt liv för detta!
Sjung dem med hela din själ!
säger min Violetta.

Inte för ovationer
eller för kapital
men för en bit av jorden,
oändligt djup, fastän smal.

Allting ska ske oss på nytt.
Allting sker många gånger.
Sånger som har någon mening
är alltid nya sånger.

(Manifest, Victor Jara, i Cornelis Vreeswijks översättning)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sanna och djärva ord!

Vi som kristna bör ta till oss den sida av ärlig strävan efter verklig frihet som de socialistiska ideologierna rymmer, om än inte de vägar som alltför många av deras ideologer väljer.

Vad som ofta missas och glöms bort är att befrielsen för de fattiga, marginaliserade och maktlösa även innebär frihet för de rika och mäktiga. Närmare bestämt frihet från den själens boja som makt över andra innebär. Redan USA:s grundlagsfäder fastslog att egentlig frihet endast kan finnas bland jämlikar (även om de sedan tyvärr drog fel slutsats av denna insikt och valde att isolera sig som en fri klick bland slavar).

Jag tror att människan är själsligt fri först då alla våra bröder är våra jämlikar, materiellt likaväl som andligt.

Jacob Hjort sa...

Ja, visst är det så.

Samtidigt: "Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land."
(5 Mos 15:11)

Men fullkomligheten kräver det. Har vi för avsikt att gestalta himmelriket här på jorden så måste vi sträva mot även denna frihet.

För individen ligger väl friheten i att inte förlita sig på det skapade, men det är en frihet endast när det är ett val. Att ge andra möjligheten att göra detta val är vad vår befrielse syftar till.

Anonym sa...

Du talar mina tankar!!

Anonym sa...

Marxismen tagen till nåder, vad åsyftas? Bildlänken funkar inte.

Iofs tror jag mtxistisk samhällsfilosofi håller ganska bra också vetenskapligt.

Befrielseteologi är ett måste, och så kommer det också att bli. Mammons tjänare sitter nämligen ohjälpligt fast i poerr- och sexgfeschäftet, så där har kyrkan ingenting att hämta, sådet blir att vända sig till folket i stället, också det en obönhörlig, objektiv historisk process.

Jacob Hjort sa...

Ok, bilden fungerar här..

Vad som menas.. Jag var ganska röd under mina tonår men har lämnat den ideologin sedan tidigare. Kritiken av marxismen är sammanfattad väl av Ratzinger i hans herdebrev. Men kruxet är väl att ta till sig liberalismens frihet utan att drabbas av den medföljande egoismen. :)