Teurgi och mystik

Följande utdrag är från en debatt jag inbegrep mig i igår:

Symbolisten:

Nej jag vet att Bibeln förhåller sig negativ mot ockultism. Nu är detta inte alls begänsat till katolicism, utan även grekisk-ortodox och rysk-ortodox kristendom som har en stark mystik tradition av "gudomlig-görande" Teurgi, ex. bland ökenfäderna, de första orientaliska munk-klostren som St.Sabas, dvs hesychast-mystiken med dess Jesus-bön som leder till visionen av det "oskapade ljuset".

Detta handlar inte om helgon-dyrkan utan snarare om att mystikens tekniker är ett komplementärt sätt att uppnå kontakt med Gud. Det vill säga att medvetandegöra Den Inre Kristus knyta den egna själens mikrokosmiska principer till Gudomens makrokosmiska principer. Visst, hesychast-mystiken har påverkats mycket av Nyplatonismen, via St. Dionysius Areopagiten, och Hermetismen.

Men det finns ingen som helst (egentlig) motsättning mellan att vara ockultist och kristen som många tror. Eftersom ockultism är en gren av mystik, och dess tekniker är på många sätt identiska med de som används av Jesuiter, Hesychaster, Karmeliter, likaväl som Muslimska Sufi-mystiker och Tantriska Buddhister.

Skillnaden är att ockultisten förhåller sig numerära principer av gudomen, de kabbalistiska tio sefirot, tio cirkulära utstrålningarna ur gudomen, och denne ser sig som "Guds avbild" söker att balansera dessa principer inom sig för att på så sätt bidra till alltets balans. Det demoniska/obalanserade/ofullkomnade ses som överflöd, avfall, som uppstod vid skapelsen och som är fjärran skärvor/skal som fångats i materien men som kan renas/lagas och återföras till gudomens balans.

Skillnaden är väl att mystikern ser mystiken/teurgin som ett färdmedel till gudomen och ett sätt att direkt erfara gudomen utan att gå en omväg via exoteriska dogmer. Men religionens exoterism, förutom "avgudadyrkan" stämpeln, är de facto ingen barriär, utan en komplementär andlig strömning.

excelsis:

Även om det du beskriver finns inom en kristen sfär så är kristen mystik till sin natur något bortom upplevelsen. Jesus är central och beskrivningen som en relation är passande. Mystiken blir ganska jordnära och delaktigheten i det Gudomliga tar sig uttryck i att t.ex. tvätta andras fötter (i symbolisk mening). Att söka ljuset, närvaro och så vidare distanserar det väsen som finns på andra sidan. Det är genom att bli mänskliga som skådandet är möjligt, att så mycket som möjligt integrera hela vår person med alla svagheter och stå i det inför den Gud som vi känner. Just detta, en mystik som kan förhålla sig på ett sunt sätt till kroppen och det skapade vet jag inte om jag stött på någon annanstans.

Bevisligen kommer man en bit på vägen till helighet och jag tror att dylikt sökande ofta leder rätt, men fullkomligheten finns inte där. När allt kommer omkring blir man ganska ensam när det bara är system.

Symbolisten:

Det du återger är en aspekt av kristen mystik och ingalunda den enda.
Det finns som jag ser det ingen motsättning mellan mänsklighet och mystik som du visar på. Ensamheten som mystik aspekt har ju framhållits av såväl anchoreter och hesychaster, dvs öken eremiterna.
Poängen med mystik är att försaka det världsliga och söka det andliga, sedan om man gör det som eremit, som ordensbroder/syster i munk/nunne-orden, är upp till var och en.

Teurgen leder en livsstil som på viss sätt påminner om mystikerns i det att denne inte eftersträvar översinnliga erfarenheter/kunskaper för dess egen skull utan som ett redskap för att uppnå gudomlig balans. Det egna balanserandet hjälper till att balansera den makrokosmiska balansen, eller den egna alkemistiska processen hjälper den makrokosmiska.

Det Symbolisten kallar teurgi är vad jag kallat mystik tidigare för att klargöra eventuella missförstånd och jag kommer nog fortsatt kalla det mystik.

Ev. kan man se skillnaden i de båda extraordinära födelserna i början på Lukas.

Den första, ur den fina släkten, mitt i den organiserade religionens centrum, föds en hård asket.

Den andra, utan stamtavla och utan far, i enkelhet och smuts, föds en man uppfylld av gudomlig kärlek.

Den förra är inte värdig att knyta upp sandalremmen på den senare.