Ok, jag måste kommentera att min nya "favorit" Olle Burell, (S), har gjort ett "briljant" utspel på SVD:s Brännpunkt.
Bröllopet skall inte vara bara för "de riktigt religiösa". Vad menar man med detta? Är det de som är religiösa på riktigt? Som inte bara är kulturellt kristna? Vem är det man skyddar, vems rättigheter, och från vem? Från sådana som jag kan jag anta, riktigt religiösa, som är religiösa på riktigt.
Man räddar en kontaktyta, men skall man i samma andetag rädda kyrkan från religionen, vad skall man då med kontaktytan till? Förvisso kan man betala både präster och kyrkbesökare för att leka gudstjänst och församling (på tal om hädelse mot den Helige Ande), men när man räddat kyrkan från de religiösa vad skall man ha den till? En museal institution med lite festligheter här och var, varför? Skansen finns redan.
Jag finner mig i direkt motsättning med folkkyrkligheten. Det är nämligen en kyrka av troende, som korresponderar mot den andliga verkligheten, som jag drömmer om. Som tar mer hänsyn till de kristna som utgör den, än vad nu folkkyrkligheten tar hänsyn till.
Dg
8 kommentarer:
Jag förstår vad du menar och kan ibland drömma om nåt åt samma håll, men man ska vara medveten om att det finns risk för mycket höga hästar när man börjar välja ut de som är andligt troende och de som inte är det. Bara Gud vet vad som rör sig inuti en människa. Kristna har ett grundläggande problem i att vi försöker definiera för andra vad de tror på. Jag tycker att en poäng med folkkyrkan är att vi ska lägga av med det. Jag vill att det ska rymmas olika förhållningssätt inom kyrkan, precis som hos Jesu 12 närmaste lärjungar. Däremot urartandet i verksamhetskyrka är förfärligt. Det är sekularisering inifrån. Olika trosuppfattningar är det inte.
Maja: Du har så rätt.
Jag tänker att man som sekulär besökare av kyrkan någonstans vill att det skall betyda något för någon, istället för att mötas av clowner som skall underhålla under nattvarden (som man haft i Malmö), konserter, "existentiella samtal".
Det handlar inte i första hand om att tänka rätt eller göra rätt. Det handlar om en intention, vilket jag tycker att man kan kräva åtminstone från det styrande skiktet i svk. Det är ju ingen som tvingat dit dem.
Det är ju inte heller jag utan Olle Burell som har makten i svk. Kan jag vara en liten vikt i den andra vågskålen kanske vi närmar oss mitten.
Olle Burell är en person, som jag mest brukar vara arg på, men nu är han ju riktigt vettig. Svenska kyrkan ska vara rädd om sina kontaktytor med svenska folket, och inte bli en sekt för de redan frälsta. Svenska kyrkan ska vara en kyrka för de ännu inte frälsta, och de som är på väg, i början på sin frälsningsvandring. De, som katoliker och frikyrkliga spottar ut. Om Burell och jag drar åt sammma håll i den frågan, är det bra, och sedan får vi väl göra upp om teologin under färden. Jättekul att även den gamla kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl har insett kyrkvigselns stratetiska betydelse för pånyttföedelsen av den bekännelsetrogna svenskkyrkliga kristendomen. Hur bekännelsetrogen Burell egentligen är, vet jag inte, men Gud väljer ju själv sina redskap! Till och med en sosse. som Burell, kan han använda... Nu ska jag gå till kyrkan och be för Burell, att Gud må fortsätta att leda honom in på rätta vägar!
Lars: Sagde Sandahl påtalade en gång att den öppnaste kyrkan är en ruin. Det är givetvis kombinationen öppenhet - äkthet, med, som du säger, plats för alla på salighetsvandringen oavsett hur långt de kommer. Det får dock aldrig blir frågetecken kring huruvida det är en kyrka, och vad kyrkans huvudsakliga uppgift är (Att älska Gud och älska sina medmänniskor, det ena utan att kompromissa med det andra).
Till sist uppskattar jag att du tror Gud om att kunna verka. Det är lätt att glömma. Tillit kan behövas i tider som dessa.
Jag förstår inte riktigt varför SvK skulle utestånga sina medlemmar bara för att vigseln där inte har juridisk giltighet i Sverige?
Är det några av kyrkans medlemmmar som kommer att välja bort bröllopet i kyrkan i det läget om de inte väljer bort det redan idag?
Kyrkan väljer ju inte bort någon p.g.a. deras mått av tro för att vigselakten har begränsad jurisik giltighet.
Sen kan jag ju som vanligt inte låta bli att undra var Olle Burell vill göra av "de riktigt religiösa"?
Själv blev jag frikyrklig, för då får man vara funktionär även om man inte bor inom församlingsgränsen.
Peter: Ja, det är inte ett problem överallt, men det är inte självklart att man hittar sin plats i svenskkyrkligheten om man vi engagera sig, fördjupas och ta det lite mer på allvar. Helt klart måste församlingssynen närma sig frikyrkans ifall det skall bli något liv i svk. De EFS-sammarbetskyrkor som finns brukar ju t.ex. vara mer livaktiga. Tyvärr är denna fromhetstradition den jag har absolut svårast för. Rationell lågkyrklighet, suck.
Visar det sig nödvändigt finns det en diverse kyrkor lokalt att välja på.
Jag tycker mig förstå att du befinner dig på västkusten. I Furulundskyrkan i Partille (EFS) finns det stor öppenhet för OAS. Några av medlemmarna (jag har släkt där) har mycket kontakt med Bjärka-Säby och även kontemplativa samanhang. De lågkyrkliga blir kanske trötta på sin rationalitet ibland... :) Lite av det där med Marta och Maria, är det inte? /bokmalin
Bokmalin: Furulund har jag viss kontakt med och det har väl varit bra när jag varit där (min far jobbar i Partille). Det är rena hang-ups från min sida. Du kan väl höra av dig om du är där på besök någon gång så kanske vi kunde ses!
Skicka en kommentar