lördag 28 februari 2009

Gudsfruktan


Hur ofta får vi höra om Gudsfruktan? Jag kan medge att det inte är det mest strategiska ur ett pr-perspektiv, kanske inte heller den andliga välling 97 % av svensk kristenhet verkar behöva för att inte rusa ut ur bänkraderna. Likväl måste Guds helighet predikas om vi skall ha ett helt evangelium att komma med. Gud är en förtärande eld, helig och upphöjd. Ingen kan nalkas honom och leva.

Om Honom profeterar Jesaja:
Ja, himlen skall skälva
och jorden skakas ur sitt läge
genom Herren Sebaots raseri
på hans flammande vredes dag. (Jes 13:13)
Det är under denne Guds dom vi ställt oss, och konsekvensen därav bildar bakgrund till en av de mest lästa verserna i biblen.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)
Gudsfruktan...
Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,
dåren föraktar vishet och fostran. (Ords 1:7)

Jag löper den väg dina bud visar,
ty du har vidgat min insikt.
Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vandring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje.
Vänd min håg till dina lagbud
och inte till snöd vinning.
Vänd min blick från det meningslösa,
skänk mig liv, som du har sagt.
Håll ditt löfte till din tjänare,
så kan jag leva i gudsfruktan. (Ps 119:32-38)
"Men det är ju gamla testamentet. Vi har Jesus." Jaså?
Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. (1 Tim 6:11)
Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. (1 Pet 1:17)
Vad åstadkommer då Gudsfruktan? I Gudsfruktan håller man Guds bud framför människor. Man söker nå den helighet vi är kallade till. Man böjer sig ödmjukt ned inför honom vars vilja är allt gott.

Mina kära barn, detta är de löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som befläckar kropp och ande och i gudsfruktan nå fram till helighet. (2 Kor 7:1)
Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna. Öva dig i gudsfruktan.
Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. (1 Tim 4:7-8)
Den helige Petrus förklarar också Gudsfruktans plats i gudomliggörelsen, som förutsättningen för både den broderliga omtanken och kärleken, utan vilken vi har ingenting.

Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss.
Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld.
Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. (2 Pet 1:3-7)
Så glöm den billiga nåden. Glöm flummiga "jag orkar inte med att prioritera Gud så jag gör en andaktsbok om Gud i vardagen". Sök istället Gud, den levande och sanne.
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: "Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?
Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar.
Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden." (Luk 3:7-9)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fruktar inte Gud, jag fruktar hans frånvaro och det är inte hans bestraffande närvaro som skrämmer utan den tomhet och det mörker som hans tystnad och synbara avlägsenhet skapar. Om jag drar på mig hans ilska så innebär det åtminstonde en kärleksfull reaktion gentemot min lilla person, alltför ofta står han istället med ryggen mot mig och låter mig tappa honom ur siktet.

...

Men det kanske är just det gudfruktan innebär; rädslan att tappa honom för alltid.

Jacob Hjort sa...

Gudsfruktan handlar om att söka Guds vilja, att vara övertygad om att det är nödvändigt, det enda nödvändiga. Att inse att Gud inte är en accessoar. Det är kanske inte rädsla för straff i första hand. Det är medvetenheten om Guds storhet och den egna litenheten. Självklart där en rädsla för att tappa honom. Eller glida ur hans hand, vandra iväg? Då Gud inte är något vi kan hålla.

Anonym sa...

Gillade ditt inlägg i debatten inne hos Z. Om sanningen och att bli omstöpt... tack.

Jacob Hjort sa...

Hosanna: Tack!

Johanna G sa...

Ännu ett riktigt skarpt och bra inlägg av dig. Inlägg som verkligen talar till mig, inlägg som påminner om tankar jag själv har burit på och funderat över under ganska lång tid...

Du verkar vara i högform :)

Jacob Hjort sa...

Johanna: Kul att du tycker om det. Det blir ändå lite mer tid med Gud, är det någon skillnad är det nog det. Jag hoppas jag kan hålla det uppe. :)