Fasta med noll självdisciplin

Det kan kännas lite fånigt att skriva om fasta. Jag har noll självdisciplin och det finns de som gör detta så mycket bättre, på riktigt så att säga. Men jag har ju ingen annan än mig själv att vara och även jag måste kunna fasta utifrån mina förutsättningar. Vill man ha lite inspiration på riktigt rekommenderas levnadsbeskrivningar av ökenfäderna.

Fastan är att tömma för att kunna fylla. Att avstå för någon annans skull. Att ta bort onödiga vanor, förnya åtaganden, återigen ta upp bönen, bibelläsningen och läsningen av den andliga litteraturen. Inför påsken får vi också fördjupa oss kring Korset och försoningen. Fyllningen är givetvis av kärlek, givmildhet, godhet och allt annat gott.

Öknen är bilden för fastan, det störande rensas bort. Tristess? Javisst, tristessen (acedia) är en vilja till flykt som hela tiden är med oss och påverkar oss, när bullret sjunker kan vi lägga märke till detta hos oss. Att sitta i denna tristess, låta bli att ständigt fly bort från nuet, är en övning som heter duga. När vi älskar tystnaden, som när man kommit ned ordentligt i varv, då har vi kommit långt.

Det är det som fått kontroll över oss som behöver rensas i, som behöver skiljas från det viktiga, från Gud och våra närmsta. Man måste äga sig själv för att kunna ge sig själv.

Som del i detta är maten. Det är kanske den vi främst tänker på. Den vanliga fastan är inte från all mat. Det vanliga är istället att man avstår vissa födoämnen. Det kanske är viktigare med måttlighet än att avstå. Tanken är att allt skall få sin naturliga plats, det som är tomhet kan gå bort, men mat måste vi ha i måttlig mängd. Kött och annan lyx kan t.ex. tas bort.

Sömn är en annan sak som man traditionellt begränsar under fastan. Jag tänker att en bättre fasta är att faktiskt hålla mig till tider jag skall gå och lägga mig och sova ordentligt. Det är inte natten som inkräktar på dagen utan dagen på natten (eller så är det min slapphet som talar).

Fastan pågår i 40 dagar innan påsk med avbrott för söndagar vilka givetvis är festdagar (liturgisk söndag börjar lördag kl.18, vilket givetvis också utnyttjas :)). Sjukdomar och annan kroppslig svaghet bryter självklart fastan.

Det kan vara viktigt att tänka på att det inte blir en belastning för andra när man fastar. Fastan bör helst inte heller leda till andligt högmod (läsande av ökenfärderna kan vara en god hjälp där), därför förordar Jesus att vi skall dölja att vi fastar. Min erfarenhet är att ickekristna tycker att man är ganska konstig varför döljandet av att man fastar kan ha andra poänger.

Kontrastverkan är en härlig sak. När väl påsken kommer kan man ur det torftiga, stiga in i glädjen, till fest och mat i mängd. Håll ögonen på det, det finns inget så tillfredställande som en väl genomförd fasta.

Min fasta i år? Ja, tv:n, radio, tidningar, musik och alkohol ryker. Kaffe kan jag nog fixa. Mat endast tre gånger om dagen skulle nog kunna vara ett sätt att få till en måttlighet men utesluta födoämnen sparar jag till skärpningen av fastan vid midfastosöndagen. Bloggen? Jag får se, jag kanske kan begränsa läsandet. Det blir nog 3G-förbud på telefonen åtminstone. Givmildheten får praktiseras i det vardagliga. Bön- och lästiden får utökas.

Jag antar att det finns en och annan som fnyser åt en dylik fasta. Fnys på, det är inget direkt att stoltsera med. Jag skulle dock gärna höra ifall någon annan också ämnar fasta?