[Hon]När kungen ligger på sin bädd
sprider min nardus sin doft.
Min vän är som knytet med myrra,
som vilar mellan mina bröst.
Min vän är en klase hennablom
i En-Gedis vingårdar.
[Han]Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön! Dina ögon är duvor.
[Hon]Vad du är skön, min vän, ja,
du är ljuvlig! Grönskande är vårt läger,
cedrarna är bjälkar i vårt hus,
cypresserna vårt tak.
Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.(Höga v 1:12-2:1)
Väldoft, till honom, av honom och till hela Glädjens vingård. Nardusbalsam, äktenskapens balsam som kvinnan smorde Jesu fötter med, Myrra konungens gåva till Jesu begravning. Det är en speciell doft, doften av Helgon. Helighet. För honom är hon i allt behaglig. I hjärtats katedral bjuds rymder. I världen kan de dansa. Den sköna sprungen ur naturen, långt från blomsterlådornas fyrkantiga tillvaro, röd som blod, eld och passion, och den vita liljans fridfulla lugn, skyddad i dalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar