Bloggosfären verkar lite sömnig idag. Jag är också sömnig. Jag har jobbat för mycket denna vecka... Man undrar ju om det finns en gräns. Jag får ta det i samband med att jag bearbetar min egen dödlighet när jag närmar mig 30. Det kanske är det sämsta möjliga ämnet att skriva om idag, men jag börjar så får jag rätta mig och lägga ut texten senare.
Cassianus har ett lång utläggning om urskiljning, något han låter abba Antonius kalla den viktigaste dygden. Principerna för urskiljning är inte lätt formulerade, urskiljningen - att skilja mellan andar - är något som egentligen går bortom språk och tankestrukturer, men som samspelar med desamma. Man lär känna irrlärorna, hör kännetecknen, men urskiljningens grund är egentligen en annan. Det är den teologiska magkänslan: Är detta från Gud? Är det den Gud jag känner igen? Är det den tro som apostlarna spridit? Är det den tro helgonen talat om?
Enklast kanske man kan se på frukten - kärlek, växt, gemenskap, förlåtelse, enhet -, eller följa vägen så långt och utifrån den ta riktning framåt. Denna andliga verklighet öppnar sig dock inte utan vidare. Ögonen måste öppnas av Anden så att vi kan se vinden röra sig i det yttre verket och på så vis sluta oss till saker om det inre.
Det inre verkets urskiljning i stunden, dvs. den faktiska urskiljningen, kräver enl. Ignatius av Loyola att själen är som en våg i jämvikt. I en stillad själ kan man känna varje rörelse, i en rörig, hur skall urskiljningen ske? Väl där kan hjärtats längtan skiljas från drifterna, och börja följas. Hjärtats längtan och friden bildar två poler i en kompass, och Kristi kors ett mål.
Strukturen är den yttre stillheten.
Den som urskiljer så, mellan "hjärtats uppsåt och tankar" har Guds Ord (Heb 4:12). Hennes öga är ogrumlat och hon kan tillrättavisa den som gått vilse. Hon kan forma dogma.
'Dogmatiska dikter' heter en text av Gregorius av Nazianzos. Det kanske ter sig som en ordlek eller en motsägelse. Men dogm och poesi ligger närmare varandra än man kan tro. Mycket närmare än skolastikens döda bokstav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar