Dagens citat

"Kyrkan så strävar efter att vara en folkkyrka att kyrkfolket mest är en pinsam belastning för de styrande." - tro och tänk

Bloggtips: Cruciform phronesis

Cruciform phronesis har ett intressant inlägg om folkkyrkan.

Filosofernas Gud

Har börjat bläddra i Ulf Jonssons, S.J., "Med tanke på Gud". För att beskriva den hellenistiska filosofi som kyrkan allierade sig med i sitt avståndstagande från den hedniska mytologin listar Ulf tre gudsuppfattningar, stoikernas, platonikernas och aristoteleanernas.

Stoikerna: "Stoikerna var främmande för den judisk-kristna föreställningen om Gud som transcendent och oberoende av denna värld. Istället betraktade man det gudomliga som en tanke- eller förnuftsprincip (gr. logos) som genomsyrar hela kosmos. Detta gudomliga logos ger världen dess ordning och struktur. Det utgör också grunden för viss fundamentala moraliska principer som finns nedlagda i människan som ett slags naturrätt."

Platonikerna: "[Platonikerna räknade] med existensen av en från denna värld avskild, evig, oföränderlig och helt immateriell gudomlig verklighet" och "Gud som det 'outsägliga Ena', som alltings ursprung och till vilket allting ska återvända." "Genom förvärvandet av kunskap återvänder själen fårn vår materiella värld till det immateriella gudomliga Ena."

Aristoteleanerna: "[Aristoteles talar om] Gud, 'den orörde röraren', såsom utrustad med förnuft och som föremål för människans längtan."

Är det helt slumparatat att det faller i de tre fält som kristna sedan brukar betona som etik, mystik och tillbedjan av en skapare? Eller är vår Herre god och bereder vägen för sanningen genom hedniska filosofer?

Filosofins Gud kan uppfattas kall och distanserad. Något annat än bacchanaler, och blodsoffer i tempel. Immateriell och opersonlig till skillnad från mytologins mänskliga gudar.

Veckans favorit, Gil Bailie, pratar med René Girard i ryggen, om två grundläggande principer för att lösa intressekonflikter - blood sacrifice or self-sacrifice. Antingen tar jag det jag vill ha med våld eller så ger jag. Om det reciproka våldet utgör någon sorts atropologisk basnivå, given av nihilism och anarki, är blodsoffret en räddning till mening och ordning. Det finns sedan en lång räcka av raffineringar där avpersonaliserade offer får bära problemen symboliskt, där juridik reglerar våldet, där döden symboliseras till uteslutande, där uteslutandet om vandlas till ett internerande (beskrivet i vansinnets historia av Foucault), och där till slut till och med offret som sådant symboliseras. Likväl rör det sig i den gamla ordningen om offer, om blod, om makt och rätten att ta det man vill ha. Den har ett medlemsskap som höjer sig över massan, varje ingroup förutsätter en outgroup, varje vi förutsätter den andre, varje torn mot himlen förutsätter någon att klättra på. Utifrån denna åtråvärda enhet kan man också förpassas. Överallt läggs ett omslagspapper av myt och retorik som rättfärdigar alltihop.

På korset får vi "se på honom som [vi] har genomborrat." Han förblir en person, fullkomlig oskyldig. En gång för alla har han dött och sätter på så vis yxan i roten på blodsoffret som sådant och allt som bygger på det; på våldet som organiserande princip, på makten. Gud offrar sig själv.
Det sakramentala i Kyrkan katolicitet blir otroligt tydlig här, som ett förbund förenat i underordnande kärlek, som i sig inte kan tolerera den andre som sådan utan att återigen avskilja sig från Treenigheten och försöka bygga ett babelstorn på blodsoffer.

Man kan då förstå varför man söker sitt språk i filosofin snarare än bland de lägre gudarna. Den transcendenta orörde röraren, vars logos uppfyller världen och vars enhet vi kan stiga in i genom bönen.

Jag låter Hjalmar Ekström avsluta med en utsaga om Gud som jag känner igen:

"Guds Vilja, hur får man veta den? Icke genom att följa ingivelser och underbara uppenbarelser. Sådana bör snarare prövas inför det uppenvarade ordet. Guds vilja är intet nyckfyllt, intet hit - och dit - farande. Guds vilja är det enklaste av allt, det stadigaste av allt, en jämn ström från Stam-trädets livs-saft. Blodet, som stilla och omärkligt och oftast för oss själva fördolt, flyter in i vårt inres fördolda människa och där verkar sitt verk både inåt och utåt, och detta utan buller och oro, utan att göra väsen av sig - även om det ofta blir buller och oro omkring en sådan människa."

Kaffepaus/Johan om våld och mytologi: 1, 2, 3, 4, 5

Bloggtips: Kenneth Nyman om Gud och bevisbördan.

Bloggtips: Kenneth Nyman om Gud och bevisbördan.

Fann bloggen idag, skall bli intressant att följa.. :)

Seglora smedja (ett försök till moderation)

Jag surfade in på Seglora smedja under dagen idag. Det är en lång lista kändisar som man har samlat i sin akademi. Har helt missat denna sida, och det skall bli intressant om det kommer något ut av det. En markering mot "fundamentalister" i Credo, samt någon skrift för abort och homovigslar är vad som syns på framsidan. Jag tycker att det kan finnas en poäng i att polemisera mot färdiga-lösningar-kristendom och det intellektualiserande som ämnet apologetik ofta hamnar i (apologetik som sådan handlar väldigt sällan om bevis, utan att röja intellektuell mark runt möjligheten till tron.)

Man skriver att man vill "främja det modiga, icke-färdiga teologiska tänkandet." Jag förstår inte riktigt denna fras men kanske förklaras det av vad som skrivs i brandfacklan mot "fundamentalismen".

"Finns det en risk att religionen blir tom och substanslös om folk får reflektera själva utan att ledas rätt av de som är teologiskt bevandrade?"

"Det finns fortfarande de som tycker att det är viktigt att förklara den rätta kristendomen och försvara den mot de avarter som antas dyka upp om vanliga människor tänker själva."

"Jag vet att det inte finns en kristen tro, utan många, och det oroar mig då det tunga argumentationsartilleriet läggs in för att begränsa kristendomen till en viss sorts korrekt tänkande."

Att tro blir substanslös om människor tänker själva är knappast sant. Människor måste tänka själva för att det skall bli verklighet. Att det däremot i och med detta kommer dyka upp avarter av kristen tro borde de lärda männen och kvinnorna i Seglora smedja vara väl medvetna om. Med någon form av församlingsanknytning ser man fort reinkarnationstanker och platonska föreställningar frodas. Och visst finns det många kristendomar, men det finns också trosföreställningar som inte är kristna, och det finns en objektivt sann kärna i kristendomen, också uppenbarad. Att lösa problematiken genom att säga att alla har lika rätt, de många åsikterna är ett bevis därpå, är en dålig lösning. Det borde de lärda männen och kvinnorna veta.

Kort sagt, båda extremerna är dåliga. Den som vill vara ledare i kyrkan får dock vara de andras tjänare. Hur man än vänder och vrider på det så finns det, även inom kyrkan, trosföreställningar som inte är kristna.

Jag välkomnar dock akademins ambition att:

• Reflektera över vilka vår tids teologiska utmaningar är och hur vi möter dem.
• Tolka samtiden i evangeliets ljus och ställa frågor kring vad det innebär att göra teologi i vår tid.
• Bidra till fördjupning som också kan leda till förnyelse av de religiösa uttrycken i dagens samhälle.

Och önskar smedjan lycka till...

Utan förvarning (ofrivilliga bloggtips)

Jag får uppmana alla svenskkyrkliga att läsa följande bloggposter: 1, 2 och följande artikel.

Det är så dumt.

Nu blir det inga fler inlägg om svk idag...

Bloggtips: Café Exposé (igen)

Café Exposé har som vanligt producerat ett strålande inlägg. Denna gång med Ernst Jüngercitat.

Läs och njut.

Utmärkt!

Tack Alde!

Självklart värmer det. Man lägger ju ut ganska mycket av sig själv på bloggen så självklart blir man glad när något tycker om det man skriver.

Utmärkelsen går vidare till Sleepaz, Papa Dan, Johanna G, Iskra, Emanuel Karlsten, Jonas Melin och Bertil.

Tips: Caféet om Ernst Jünger

Café Exposé skriver återigen ett tankeväckande inlägg, denna gång om Ernst Jünger (vilken jag inte har någon särskild relation till i övrigt.)

Likväl är det en intressant diskussion kring nihilismen och dess verkningar.

Bloggtips: Katholou - om mission

Som lite balans till den missionsiver som finns inom protestantismen rekommenderas läsaren att ta en sväng till David Heith-Stades blogg vilken publicerat en encyklika om ortodox syn på mission.

Jag finner den mycket tänkvärd. Bloggen verkar för övrigt vara bra. Troligtvis är det bara jag som får H.P.Lovecraft-associationer av namnet.