Ang. kränkningar

Man får väl anse det tillhöra bukvärlden att när de sociala koderna demonteras, i dureform och värderelativism, att kränkning definieras utifrån hur den enskilde känner sig. Och på kränkning följer förbud, och rättigheter. Snällhetsprofeten Einhorn vokaliserar det som det socialliberala samhället lovar, allas lika värde och möjlighet. Den fundamentala kränkningen är den av den Gud som bara gjorde oss till avbild, inte likhet. För det straffar vi honom med vår otro...

Ang objektiv moral

Objektiv moral förlöjligas allt som oftast. Jag skulle säga att vi alla har en referens i vår egen empati. Maximilliam Maria Kolbe är imponerande för att få skulle våga som han, Jesus är imponerande för att de flesta hade vikt av på hans väg. På samma sätt är självmordsbombaren och revolutionären imponerande. De är Ord av ett stort Narrativ, för utan detta erbjuds bara buken och galenskapen.

Handligar kan också bedömas utifrån dess konsekvenser. Ickevåldet är imponerande för att det fungerar. Respekten för livet för att det skapar balans, samtidigt ger detta rätten att döda de få för de många. Narrativen får också bedömas utifrån dess konsekvenser.

När den underordnande, lidande vägen uppenbaras i Kristus. Den radikala inklusiviteten och den kausalitetsbrytande behandlingen av nästan. Som bygger på ren kraft, en mans majestätiska aura, är det då något nytt? Gudomligt? Detta kan bara ditt hjärta svara på.