
När blev religionsfriheten rättigheten att vara fri från religion. När man blir kränkt att folk bär slöjor. Av kyrkklockor. Av att man i en universitetskurs i liturgi blir kränkt av att man firar eukaristin. Vem inkräktar på vems handlingsutrymme?
Man skall inte bli påverkad. Det skall inte synas. Istället för att vara en lag som säkerställer tolerans blir det ett maktmedel för en sekulär majoritetskultur.
Märkligt.
En kommentar också till
Annas eviga om abort: 37000 aborter är mycket på ett år. Knappast är alla dessa till följd av våldtäkt eller incest. Att säga att det är mord är starkt pga. att det är legitimerat i vår kultur, samtidigt som att ingreppet inte är motsvarande att klämma en pormask. Det blir dock tydligt i debatten att man har att välja på att flytta gränserna för att rättfärdiga det som är, eller hålla kvar vid(/återupprätta) en högre moral (i meningen strängare). Som kristen är det ouppnåeliga en självklarhet. Vi förhåller oss varje dag till bud vi inte kan leva upp till och lever i nåd och förlåtelse, på så sätt kan vi bära de höga idealen. Den som inte har detta måste förr eller senare anpassa sina ideal efter vad som är möjligt.
Argumentationen kring att det bara är män osv. är ungefär så irrelevant som det kan bli, lite i nivå med "män är djur". Att t.ex. akademier håller forskare som på allvar menar att det finns en allmän manlig konspiration som arbetar för att hålla kontrollen över kvinnor är på sätt och vis skrämmande. Vad vi ser är kulturella sedvänjor som vi alla är bärare av och som inte behöver ha upphovsmän (ett intolkande av intention som närmast är religiös). Att avfärda mäns åsikter bara för att de är män och som homogen grupp inte alls kan förstå problematiken (då kvinnan är så ogreppbar och bortom alla koncept, lite märkligt när män uppenbarligen går att klumpa ihop) eller inte har med kvinnans kropp (i vilken i vissa fall ett embryo, likt en pormask är en oönskad del) att göra är en åsikt jag inte på något sätt kan ställa upp på då det är argumentation och begränsning av argumentationen som bara är ogrundat maktspråk.
Är abort fel i alla fall? Självklart inte, och en sekulär stat bör få besluta som den vill. Är det att se som en synd? Jag skulle nog säga att det inte är i enlighet med Guds plan, men det måste vägas mot andra synder. Det är en synd på samma sätt som avundsjuka och stolthet är en synd. Detta skuldbelägger människor, jag vet, men det är inte jag som gör det, det är Gud som gör det, och Gud är också den som förlåter. Vi kan inte säga att avundsjuka är ok, även om vi alla är avundsjuka, och även om vi alla under särskilda omständigheter säkert skulle kunna drivas till en abort så kan det inte rättfärdigas på den grunden. Man måste skilja på etiska system här. Svea rikes lag
skall uppfyllas, det finns ingen förlåtelse i detta system, därför måste lagen vara avpassade efter vad människor kan klara av, hjärtats lag är det föredöme Jesus gav oss, vilket vi aldrig kommer kunna uppnå och det är utefter denna som vi definierar synden (även om många kristna ledare vill hävda att vi skall använda bud och syndakataloger).
Vad blir då konsekvensen? 37000 aborter tycker jag är mycket på ett år. Lösningen måste vara mer sexualupplysning och större tillgänglighet till preventivmedel. F ö anser jag att kristna i högre utsträckning bör sköta sig själva och låta ickekristna vara och göra hur de vill.
Sleepaz inlägg om samma program.