Oglada göre sig icke bekymmer.

Sista ordet klingar ut och kontakten bryts. Hade jag frågor, tankar? Bar jag något jag ville dela? Minns inte ens.

Där står du, med ett nyvunnet intresse för din telefon. Här står jag och känner hur allt däms upp. Var det så otalbart, så ointressant. Var det en klagan från en beklaglig, plåga från en plågad plågoande.

Nej, här blickar vi framåt. Här väljer vi glädjen och förskjuter all sorg.

Oglada göre sig icke bekymmer.

Spridda tankar

Ditt hjärta är friskt, min herre. Det är dina ben som är sjuka, själva skelettet som skulle bära upp dig sprider nu ut ett gift...

---

Att inte ha, inte äga, inte ens en känsla, inte en förståelse, inte helighet, knappt en pose, men ändå bära en förvissning och ett ja. Är det en döende tro eller börjar den leva. Flyger den bort eller blir den fri.

Tyst ja

Kärlek - du ordning i ett känslohav, du färdighet, du precision.
Kärlek - du stilla, du öppna, du mottagliga.
Kärlek - du tysta ja.

Tankedagbok Taizé 09

Tankedagbok från min vecka i Taizé. Jag är inte riktigt nöjd med den, men låt gå.

länk

Den lidande drömmaren

Säg den källa till lidande som är större än hoppet.

Säg den smärta som är större än framtiden som aldrig blev.

Man vill ropa varför, men det är bara stumt, världen står bara där, och den framtid du önskade ligger som ett brännjärn mot själen. Där är du märkt, och snart finns bara ärrvävnad där det förr fanns liv och smidighet.

Här är ditt lidande. Varför - för din godhet. Nu skall du lida stort. Nu skall du vandra med krossad själ och okuvad ande. För livets verklighets skull.

Fristad

Jag har dig kär, Herre, min styrka, Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad. (Ps 18:2-3)

Jag finner mig ståendes ensam med en allt för lång försvarslinje. Det är inte tid för elastiska försvar, moralen håller inte för ett motangrepp. Ett återstår, att falla tillbaka till bröstvärnet, till Herrens berg. Kanske där kan de stenar jag bär lägga något till den ståtliga väggen.

Är du då förtappad?

När den enda tro du har är otron.
När de enda handlingar du har är synden.
När den enda närvaro du känner är Guds frånvaro.

Är du då förtappad?

När du med den sista skärven av "Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig", knappt vågar blicka mot himmelen.
När du av kraftlöshet inte kan göra annat än att lita på hans nåd.
När ditt hjärta blir torrt och stelt.

Är du då förtappad?

När det inte går ihop.
När andras iver och goda handlingar väcker ont hos dig.
När andras tro inte ger någon tröst.

Är du då förtappad?

Nuets smala fångdräkt

Måste sluta fly.
Måste ikläda mig nuets smala fångdräkt.
Måste för att bli ett med Varat.

...

Att handlöst kasta sig ut från bassängkanten, fullständigt förtröstande på att man blir fångad.
Att inte förtjäna ett uns av den kärlek man är så beroende av.
Att ta denna kärlek för absolut självklar.

Som ett barn.

Du får gå

Var och en får vi bära Kyrkan i våra hjärtan, och sitta kvar allteftersom getterna rusar från den ena till den andre.
Var och en får vi lyssna efter rösten, och vandra medan de andra står kvar.
Var och en får vi bära tron i våra hjärtan och uthärda beläte efter beläte.
Du får gå. Här har du inget hem, ingen plats att vila ditt huvud.

Organisationsfrustration på rim

Låtsasjobb i låtsasvärld.
Livet blir en lång, lång färd,
vi trotsar den låtsade snårskogen,
tills dess det vänder hem igen,
till himmelrikshemmets härd.

Låtsaslik och låtsasvärd.
Vän och mild och ej för lärd.
Synfel belönas här förstås,
kejsar'ns nakenhet, vad bekommer den oss,
i enhetsgrötens smittohärd.

Låtsasomhuldad och låtsasnärd,
på tomheten välgödd till offergärd.
Luften med fraser skall fyllas;
samstämda nickar; viheten hyllas,
som storvulen trivselåtgärd.

Låtsasfri och sant beskärd.
För stora ord är glam och flärd.
Förvirring packad i kloka paket.
Som stoisk kommunanakoret,
kan man lätt bli en aning tärd.

Odalmannen

När stridsdammet lagt sig,
brottningen med Gud över,
är det åkern man längtar till,
det tysta tjänandet.

Man förbannar sin dåliga syn
när man inte kan skilja
jord från stenar.

Man förbannar sin dåliga rygg
att man inte orkar.

Man saknar liksom överblicken,
talangen och förmågan.

Vad mer finns kvar än nåden?

Standardfraser

Korrespondens mellan ord och verklighet, det är allt jag begär.

Oftast kan man prata rätt och redigt, alla orden utlägga.
Det har man lärt sig. Hela katalogen av standardfraser.
Genomandad. Kallad. Ledd. Förkrossad.
Enhet. Förlåtelse. Försoning.
Helig Ande.

Korrespondens mellan ord och verklighet, det är allt jag begär.

Bomber, munkar och evigheten

Som en bomb, rakt från ovan, kommer du och splittrar alla våra föreställningar.

Den helige och upphöjde, uppenbarad i den lidande tjänare, Herre och broder.

Det är bara så svårt att få in...

---

Helig Ande har uppenbarat för mig en ny del av Guds rike. Evigheten. Jag och en vän kom att prata om munkar och den utbildning de får, att det tar 5-7 år att bli Franciskan. Men, som min vän sade, "tid spelar inte så stor roll då, man skall ju typ bara läsa och be." Tid spelar inte så stor roll. Varför spelar den roll i mitt liv? Vad är det jag måste? Vad är de jag ännu inte dött bort ifrån? Guds riket är i evighet.

Helig Ande uppenbarar ja.. Det ter sig som att allt som vederfars mig de senaste har en tydlig andlig innebörd. Det är som att min ande är mycket aktiv, och uppmärksammar mig på saker i det mesta. Allt får mening. I praktiken blir jag ganska fatalistisk. Är det bara min upplevelse, eller kan det vara så att man i efterföljelsen går in i något, där Herren ger framgång enligt:

Håll vad Herren, din Gud, har befallt, så att du följer hans vägar och rättar dig efter hans bud och stadgar, hans föreskrifter och befallningar, allt så som det är skrivet i Moses lag. Då skall du ha framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, (1 Kung 2:3)

Inte i meningen att aldrig bli sjuk eller lyckas med allt oavsett vad man gör, utan därför att man är följsam gentemot Guds verkande. Den som lever får se.

Hjärtslag

Kroppar kastas mot varandra, endimensionellt längs sin bana. En förväntad kollisions i annalkande. Men inte än. Nu: bara spänningen; förberedelsen; väntan som tröttat sinnet. Som hos soldaten som trycker i värnet.

Hjärtslag.

Innan signalen ljuder.

Hjärtslag.

Isboll

Om man kramar en snöboll länge, blir den till is. Hård och blöt och med lite grus i.
På livets skolgård kan man stå där med sin isboll, skräckinjagande och skiträdd.

Man längtar mot våren. Fingrarna röda, kramande det man har i sin hand. Man längtar tills det ringer in. Smältvatten.

Fly, om du kan. Dansa bort från själens bojor.

Tankar om uppenbarelse m.m.

Jag är lite långsam. Igår var temat Jesu dop, för några dagar sedan var epifania. Österns vise kommer och tillber ett oansenligt barn. Han uppenbaras, han ges gåvor till en kung, präst och profet, osv. Vanligt, vanligt. Det ovanliga var väl just de förvirrade flummarna från öst.

Jesus döps och han uppenbaras igen, nu med lite mer special effects. Inte alla förstår vad det är som händer, folk verkar åtminstone i Matteusevangeliet höra fel ganska ofta. Åska - Guds röst, Eli, Eli - Han ropar på Elia. Men för dem som tror är det uppenbarat.

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.
Men Johannes ville hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig."
Jesus svarade: "Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten." Då lät han det ske.
När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom.
Och en röst från himlen sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde." (Matt 3:13-17)

Ordalydelsen är precis densamma som ett tag senare, på förklaringsberget, där det verkar bryta igenom fullt. Vad är det som händer?

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma.
Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.
Då sade Petrus till Jesus: "Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia."
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom."(Matt 17:1-5)

Ljuset bryter igenom allt mer. Är något förändrat?

Vad händer egentligen i Jesu dop. Villolärarna har hävdat både det ena och det andra om att det är här som Jesus adopteras av Gud osv. I någon mening är det en smörjelse. Anden sänker sig ned, Sonens smörjelse till Konung, hans avskiljning inför sitt verk. Men sedan då? Öknen. Frestelsen att vilja något annat än Guds vilja på så många olika sätt. Vandringen i trohet mot den Ande som blev hans. Först på andra sidan öknen började han förkunna att himmelriket var nära (och vi kan i efterhand sluta oss till att det inte var tidens slut han syftade på).

Det känns som att de separerade enheterna, tre personer, ett väsen, börjar bli ganska sammanblandade (till ett väsen? är detta betydelsen?) här. För på förklaringsberget är han ett väsen, här får lärjungarna budet från Fadern att lyssna på honom. Här lyssnar Mose som gav Lagen, och Elia, den främste bland profeterna på Ordet, Jesus Kristus. Jag längtar närmast till påsken så att man kan få breda ut sig lite om Guds största uppenbarelse.

Jag kommer att tänka på Paulus ord: Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft (1 Kor 15:43).


---
Och så lite annat:
---

Herre, du som gör oss fattiga i anden och utblottar oss på allt vårat eget.
Hjälp oss att i allt förtrösta på dig.

---

Källan sinar för att du skall be om det levande vattnet, allt blir till öken för att du skall be om det levande vattnet.

---

Något av det kanske mest frustrerande med tron är dess oresonlighet. Ingenting är omöjligt för Gud, och Gud älskar att verka i det svaga och utblottade. Vår svaghet ger oss således ingen pardon, utan Gud skördar där han inte har sått och samlar där han inte strött ut (Matt 25:24). Allt skall lämnas. Inte ens ens far får begravas först. Heder, kultur, ära, sedvänjor... Helt kompromisslöst. Följ mig, de lämnade sin far och näten, Petrus sin fru. Följ mig.

---

Med Hammarskjölds ord från 2 aug 1961:

Allsmäktige...
Förlåt
mitt tvivel,
min vrede,
min stolthet.
Böj mig
genom din nåd.
Res mig
genom din stränghet.

...

Andäktig -
trängd mot bergväggen
av himlen

Stärkt av måltidsrasten...

Här står han, hovnarren, i Kungens sal.
Tillintetgjord av dårskap, vanvett.

Men se, en inbjudan.

Han förstår det inte, han förstår nästan ingenting
men Måltiden gör honom av hjärtat glad.

Du simple man,
Hans hand blir dig en krona,
din ryggs krökning en tron;

En narrkonung, på min ära!

e-basar

På basaren spreds ett bekymrat uttryck över köpmannens ansikte.

- Gå bort från mig. Inget av det jag har att sälja är värt något. Jag är måhända oklok, men hur kan jag sälja från mitt eget förråd. Det jag för med mig har jag själv förstört. Ja, i min mjukhet kan jag inte bedra er. Så gå bort från mig och sök det friska.

Folket suckade och skakade på huvudet; "vad kan man vänta sig av en drinkare?" Oklokheten når nya höjder.

Berusad av vinet var köpmannen nöjd. Bland vännerna var han sedan den dagen.