Ödmjukad - förödmjukad, humbled - humiliated.
Vad är skillnaden egentligen. Jag har blivit något av det idag. Ett psykologmöte med vår nya chef det blir ett långt samtal om att vi har mycket att göra, att jag har haft mycket att göra, att jag har varit stressad, "och så blir du sjuk" som en kollega sade.. Ja, jag blev sjuk, två rejäla förkylningar inom loppet av en månad. Plötsligt var det bara jag som hade problem. Jag hade trott att jag var en av många, men de andra vill inte kännas vid det. Jag, den svaga länken.
(Jag kanske skall säga något om att det är jobbigt för mig att vara det.)
"Äh, det är inte så farligt" - kunde jag ha sagt, men det gjorde jag inte. Jag var trött och jag kanske hade missbedömt de stressade uttrycken på mina kollegors ansikten. Ödmjukad, kanske förödmjukad, jag vet inte ens vad skillnaden är.
Mitt ego återtar sina naturliga former, den sprängfyllda ballongen lättas på luft så att jag är vad jag är inte vad jag vill vara - kallas det svagt, må så vara.
[Han] ödmjukade sig och blev lydig in till döden (Fil 2:8a; 1917).När Jesus ödmjukar sig, inte av världens tvång eller sina egna begränsningar, gör han sig mindre än vad han är, han sätter sig på lägsta platsen och blir sedan upphöjd av husets värd. Då blir han den han är.
Kanske är det så att jag också måste ödmjuka mig, förekomma förödmjukelsen, vara lydig intill döden och kanske istället bli det han är.
Kanske är det det Hammarskjöld menar när han skriver (ur minnet med reservation för formuleringsfel):
Prisa dina kritiker, dem för vilka intet håller måttet.
