Shackles

Var på Gospelkonsert idag. Jag har bara en sak att säga:

..tar sitt ansvar..

Spotify är allt bra. Jag har lyssna en del på Kents gamla skivor, framförallt Verkligen (Kristoffer spelar flipperspel har gått några var också..). Jag kan inte komma ifrån tanken att det där finns något äkta som sedan bara blev en pose. När uttalanden som "vi är Sveriges bästa rockband" och dylikt kommer kan man vara ganska säker på att bandet inte är i kontakt med något direkt existentiell smärta längre och bilderna blir tomma. Min kollega som är gammal musiker hävdade att alla är poser, men jag vill inte tro att det är sant. Vissa musiker tar sitt ansvar och dör innan. Ytterligare andra utvecklas och blir något annat.

Oh l'amour och annan skämsmusik

Jag är visserligen inte utmanad men tar tillfället i akt för att prata lite om skämsmusik. Det finns mycket musik som jag kan uppskatta som kanske inte alla skulle vara så stolta över av olika anledningar. T.ex. Knutna nävars trallvänliga "vi skall döda borgarnamusik", hiphop/R'n'B, svår jazz och klassisk musik, bitpop (inte britpop utan typ nintendo 8-bit musik). Men detta står jag för.

Det som får det att vrida sig lite går i två fåror.

Dels populärkultur, pojkband osv. Britney, Backstreet Boys, årets schlagerlåter och sådant.

Den andra stora fåran går i synth-hårdrock-fåran, dvs. det jag och mina kompisar lyssnade på under nittiotalet. Depeche mode och Kraftwerk kan man kanske acceptera, men Erasure? Metallica kanske man kan acceptera, men Iron Maiden, Therion, In Flames?

'Oh l'amour
Broke my heart
Now Im aching for you
Mon amour
Whats a boy in love
Supposed to do'

Here goes :) Som sagt det finns en del 80's musik som är både dålig och bra men det är inget jag direkt skäms för. Jag hittar dock gott om låtar som är pinsamma... Så låt oss gotta oss i det:


Iron Maiden tyckte jag var ok att lyssna på till någon sade till mig att de inte var ironiska.. Likväl kan jag inte låta bli att tycka att det är bra:


Detta är kanske den lindrigaste låten jag kunde välja av det syfoniska satanistrockbandet Therion (odjur på grekiska om jag inte missminner mig), en cover av ett annat folkkärt band.


Ja vad skall jag säga. Det är inget jag lyssnar på men jag har och tycker att det är bra. Finns det någon som börjar ana viss undanträngd aggression under tonåren?


Detta, pet shop boys och Wham vilket man inte kunde länka av någon anledning är på tok för mycket, men det är det som gör det så bra.



Usch, detta är riktigt pinsamt. Vi hade under min uppväxt de två tyska tvkanalerna viva och viva zwei vilket gjorde att jag kom i kontakt med följande. Jag köpte skivan under en klassresa i 2:an på gymnasiet.



Pojkband!



Mer 80-favoriter (ja jag vet att det är fler än fem nu..)



Ännu en härligt pinsam låt: Nordman!



Denna åttiotalsballad (en bland fler :o ) sitter som en smäck



Mer tyskt



Mer hårdrock:



Jag vet inte hur bra jag tycker låten är men videon är kul...



Schlagerlåtarna (jag är inte alls något fan av schlagerfestivalen men de brukar likväl sätta sig) får symboliseras av detta (förra) års bästa


När vi ändå är inne på musik:

Lite av varje

Vi hade körkonsert idag, eller vi sjöng i Gudstjänsten. Lite annorlunda musik. Ramirez: Navidad Nuestra (se Youtubeklippen) tillsammans med en liten chilensk-svensk-göteborgsk ensemble vid namn Valparaiso. Det spelade lite instrumentalmusik av den gamla tonårshjälten Victor Jara också under nattvarden. Det tycker jag var lite festligt. Jag har alltid tolkat t.ex. folkets vind som ganska kristendomskritisk men nu när jag läser texten är det kanske inte så han menar.





Och så blev jag tillfrågad om jag ville vara med på en lista till riks- och stiftsnivå för Frimodig kyrka i kyrkovalet.. Valplattformen känns ok, men vi får väl se.. Försiktigt positiv i nuläget (man lär väl knappast bli något toppnamn, jag är väl inte tillräckligt ung för att vara "token young guy", typ Fridolin, och har väl annars inga meriter, men ställer man upp får man ju vara beredd...) Jag har heller ingen riktig koll på grupperingen, jag orkar liksom inte med självrättfärdig missionsprovinsen-light, vilket det ofta blir i grupper som vill har Kyrka i kyrkan. Någon som vet?

Jag kan slutligen stämma in i (vilken blogg den nu var)s rekommendation att lyssna på denna föreläsning om Dietrich Bonhoeffer.

Sångförvirring

Kyrkan har en gammal tradition sedan Luther att ta populär musik och göra andlig musik av den. Min far är uppväxt i en miljö där "Jesu lilla lamm" på "Blinka lilla"-melodin var så vanligt förekommande att det sedan blev så att det var "Blinka lilla" som var på "Jesu lilla lamm"-melodin.

Jag förundrades alltid över hur folk kunde sjunga "Säg tack" på "Go West"-melodin utan att tänka på den där Pet Shop Boys-videon (de äldre i församlingen kanske tänker Village People), men jag antar att det är samma sak; att det finns dem som inte hört originalet (som ju är co-produced by Satan).

Sedan finns det ju gånger när det är på andra hållet. "Mer kärlek, mer kraft" kan jag inte sjunga längre sedan Shirley Clampans "Min kärlek", det blir bara "Mer kärlek, aha, skall brinna..."

Aouh!

Skivspelaren har snurrat med samma skiva ett tag nu.

James Brown är helt genialisk. Produktionerna är ju inte timbaland direkt och det är något vi alla kan vara glada över.

Get up offa that thing!



Och med mustasch:

Triolen

Efter lyssning på Charlotte Perellis Hero vill jag lyfta fram triolen som en av de häftigaste finesserna inom musiken. I korta drag är en triol att sjunga tre toner på två toners plats. Störst effekt får det om man som i Hero sjungit lång, kort, kort ton, och efter höjning sjunger tre lika långa (egentligen tre gånger två tredjedelar, men man böjer lite på takten i regel).

Dig, Lazarus, Dig!

Har införskaffat Nick Caves senaste - Dig, Lazarus, Dig!

Precis samma höga klass som vanligt. Sedan Tender Prey har kvaliteten på denna artists alster varit otroligt. Helgjutna skivor som Let love in, No more shall we part, och Murder Ballads. Denne australiensare som gått från kaos till ordning och försoning. Han skriver lite utifrån, alltid med en andlig klangbotten och bibliska motiv - underverket Mercy Seat kan hållas fram i detta.

Recensentpajasarna menade att det skulle vara en brötig Cave, men kan känns igen från Abattoir Blues/Lyre of Orpheus och Nocturama.

Caves film, the Proposition, rekommenderas givetvis varmt...