Väglös

- Vad gör ni, frågade vandraren vägarbetarna.
- Vi tar ned skyltarna. Det är ändå ingen som beträder dessa stigar längre.

Han sneglade på den solblekta skylten där kommunen upplyst om att vägen inte vinterväghålles.

- Det är ju knappt en väg längre, snårigt och dant, dessutom är alla skyltar framgent bortplockade. Vägen är borttagen ur stadsplan och kartor. Vill du se sträckningen finns säkert gamla att tillgå på biblioteket. Varför ska du förresten gå här. Det finns ju massa vildmarksföreningar och pilgrimsleder som går på fina, nyröjda stigar.
- Men jag har ju ett mål, i slutet på denna väg.
- Då får du fortsätta på egen risk. Vi kan inte förväntas ta något ansvar.


"Härifrån är vägen väglös".

.

Seglen revade och batterierna surrade.
Styrmannen surrad till rors.
Allt är redo för helvetesnatten
- men det mojnar.

Fronten fortsatt tung,
Skeppet fortsatt ensamt.
Långt från trygg hamn
- långt från hem och härd.

Väntan kan döda.
Sätta en livbåt till sjöss
och styra in mot den fjärran stormen.
Mot död eller ära.

Suis

Utanför den plats där Johannes satt fängslad hade ett stort följe samlats som begrät hans olycka. Jag är du, sa de alla, jag är en del av ditt mod, ditt offer och ditt ställningstagande. Måhända kom jag inte ut till öknen. Måhända vågade jag aldrig kritisera och nog var det så att du var provocerande.

Jag menar man får ju förstå att makten blir irriterade, och tänk om alla skulle bete sig så.

Jag menar det har ju inte varit otydligt att det blir starka reaktioner och om man ger sig in i leken får man leken tåla.

Jag menar makten är ju inte mer än människor som säkert gör sitt bästa, den innehåller mängder med människor som alla har goda ambitioner och som blir orättvist kritiserade för något som de inte själva kan hjälpa.

Du kanske trodde att vi skulle komma att skydda dig, men våra pengar gör sig bättre i vård, skola och omsorg. Är du inte beredd att själv betala priset bör du kanske vara tyst.

#JeSuisJohn

Ljus

Så tog då oljan till sist slut i det gamla lampstället. Det kunde tyckas tråkigt men prästen gladde sig över att ett nytt, mer säkert, elektriskt, ljus kunde installeras i kyrkolokalen.  Det fina med ljuset, sa han, är att det får sin kraft från närmast obetydliga små ting, som sedan delas i ännu mindre beståndsdelar. Kraften distribuerades i tydligt utlagda och centralt planerade nät och var så mycket stabilare än den öppna flammande låga som så länge levt en tynande tillvaro i lokalen. I det envetna surrandet som lysrören gav ifrån sig såg han på sina rynkiga händer att han hade blivit gammal. Man såg in i alla hörn att här var i det närmaste tomt och rynkorna avslöjade att även de andra var gamla, bleka och glåmiga.

Måndag kväll

Förtöjningstampen rinner ansträngningslöst ned i vattnet. Fören bryter milda vågor.

I know we had a good run. We made the most of it, you and I. As we now part, we will remember the good times and keep the best parts in our hearts. You will not forget, nor will I. Go in peace.