Bröder i Kristus

Våra tilltufsade vänner. De omnämns så ibland i vår församling, de vars drömmar kanske lite mer än vi andras inte gick i uppfyllelse. Jag är innerligt glad att ha dem ibland oss. Igår, på kvällsmässan, sträckte en av dem ut sin arm, tog tag i min underarm och kramade åt, som för att hälsa, våra blickar möttes i en nick. Det är en oförväntad bekräftelse på att jag kanske kan ge något annat i avsaknad av det silver och guld jag inte anser mig kunna avvara (Apg 3:6). Det gudomliga och mänskliga förenar sig här, i det mundana. Vad har han för nytta av profetior? Han behöver vänner som bryr sig. Idealt som kanske stöttar honom ytterligare, men mans skall inte underskatta en individs behov att stå på egna ben, även om man misslyckas, att vara med på samma vilkor, kunna ta mig i armen och hälsa som en församlingsbroder till en annan.

Men någon vill kanske propagera för församlingstukt?

I slungan

30-årskris innebär att göra upp med sin dödlighet. Det är att gå från ungdomens möjligheter till verkligheten. Växla in drömmarna och se vad det verkligen blev. Den unga och lovande har framtiden för sig, hon har fortfarande potential att bli vad som helst. Ungdomsåren är också tidlösa, det är rotationen i slungan innan anlagens, uppfostrans och sammanhangens arm slungar dig ut på din bana. Banan som oftast först går upp men sedan oundvikligen tappar kraft för att dala, pension, sjukdom, död. I slungan kan man fortfarande drömma om omloppsbanan, eller tro att man är en av dem som avviker från sina förutsättningar, höjer sig som någon sorts ödets anomalier. I slungan lever Jennifer Aniston, fri och obunden, med ett jobb på ett café, en svindyr lägenhet i New York och oändligt med tid att lägga på dejting. Där roterar hon med en 18-årings utseende och en välbärgad 45-årings ekonomi, och tiden har stannat. Skulle kroppen säga något annat går det korrigera. Skulle man inte längre kunna få barn går det att adoptera, från afrika.

Det infantila samhället skrev Carl B. Hamilton om. Är det en slump att den kultur som inte tror på ett liv efter detta inte kan göra upp med sin egen dödlighet?

Dödssynder i dagen

Dagen startar idag en serie om dödssynderna och börjar med högmod. Uppfriskande med denna syn på synd (i vilken anda en handling görs) istället för det eviga tillåtet och otillåtet. Det är märkligt att ingen vill ha syndakataloger, ingen vill vara farisé, ändå hamnar kristenheten där hela tiden. Man läser Paulus och ser regler, regler och regler, men talar man om frihet är det med kluven tunga - man lättar aldrig en millimeter från reglerna för det perfekta livet och så har inte heller evangeliet nått en. Jesus har gett oss Anden för att vi skulle kunna uppfylla alla Guds godtyckliga regler? Det underbara och starka i Jesus är att vi har regler för vårt liv? Det goda och kärleksfulla livet är så mycket enklare, så mycket naturligare.

1: Högmod

Den lidande drömmaren

Säg den källa till lidande som är större än hoppet.

Säg den smärta som är större än framtiden som aldrig blev.

Man vill ropa varför, men det är bara stumt, världen står bara där, och den framtid du önskade ligger som ett brännjärn mot själen. Där är du märkt, och snart finns bara ärrvävnad där det förr fanns liv och smidighet.

Här är ditt lidande. Varför - för din godhet. Nu skall du lida stort. Nu skall du vandra med krossad själ och okuvad ande. För livets verklighets skull.

Gamla podcasts blir som nya

Lyssnade på en gammal podcast från lapplandsveckan 2008 där Anders Holmbom pratar på nyandlighet. För det första måste jag notera att han menar att nyandligheten fungerar (fast då genom onda andar), att han själv fått helandets nådegåva samtidigt som han förlöjligar reikihealing, samt att det norrländsk-frikyrkliga Jhée'sus genast skapar trovärdighetsproblem i min bok.

Det kanske mest osannolika i hela framställan är när han säger att ledarna för new age (inte namngivna) har som mål att bygga en bro till Lucifer, fast detta vet inte de flesta om... Man skulle önska en källa på det (som inte är en amerikansk southern baptist-hemsida).

Han hade någon egen teori om internet och nyandlighet som han tyvärr inte utvecklade, dessutom.

Fråga 1: behöver man hitta på för att kritisera nyandligheten? Har vi inte mer grund för vår tro än att vi måste ljuga för att "försvara oss" mot detta hot.

Fråga 2: var är självdistansen?

Fråga 3: varför handlar så mycket av undervisningen om att varna för allt från alpha, till Internet, magiska streckkoder, eu, sex, och falsk andlighet? Det är inte bara helt vanlig rädsla för det nya och okända när församlingsmurarna skakar av att tiden går sin gilla gång. Jesus sade: håller inlåsta i övre salen, där kan ni sitta och övertyga varandra och tycka att världen är hotfull, eller?

Dagen tyckte tydligen det var bra.

Nä, lyssna hellre på Inga-Märtas skärskådande av den egna rörelsen; en befriande bikt.