Diabol

Edit: Se kommentar 2 för lite begeppsförklaringar.

Cogito ergo sum. Som skeptiker är det det enda jag kan vara säker på. Trossystem och plausibilitetsstrukturer byggs sedan ex nihil. Möjligheten att förklara, att förutsäga, skvallrar om ett ding an sich, något bortom den sociala konstruktionen. Religiösa trossystem har lerfötter av extra porös art. Den tron auktoriseras endast av tron i sig själv, skulle den vara mer skulle den vara del av "verkligheten", som den empiriskt kan upplevas. Visserligen överkorsas barriären då det hinsides, i den religiösa världsbilden, blir till i världen; epikles, inkarnation, emedan dess källor är kvar där.

Polariserat finns det en oföränderlig tradition med auktoritet, eller kulturella tolkningar. Objektiv sanning och renlärighet eller relativism. Man kan hävda att hållningslösheten också är en hållning och att inget historiskt visat sig essentiellt i kristendomen, eller att det kristna tinget, essensen, processen an sich borde, för att alls vara, erbjuda någon form av kontinuitet. Apofatik kontra katafatik. Kanske i grunden Aristoteles' "kristendomen är vad kristna gör", kontra Platons "kristendomens väsen hör hemma i idéernas värld, i himmelen."

Polariseringen är per definition diabol. Under tiden far människor illa...

Denna märkliga klimatrörelse

Denna märkliga klimatrörelse...

Nu har man inte rätt att granska om man är kristen eller värdekonservativ. Jag tycker detta är mysko. Jag tycker att det rimmar dåligt med vetenskaplighet, demokati osv. Även om nu svepande uttalanden om "alla forskare" skulle innebära att man inte behöver granska de resultaten behövs väl ändå en diskussion från olika synvinklar om resultatens konsekvenser och en granskning av dem som får panik (jmf. fågelinfluensan). Men denna diskussion är man inte intresserad av. Märkligt.

Per definition onyanserade ungdomar får istället uttala sig som framtidens representanter, och svenne-b får frågan om han kan avstå en Thailandsresa för klimatet, vilket han kan tänka sig att göra... Jag väntar på när det syns i statistiken.

Klimattvångets lov

Klimat, klimat, klimat, klimat.

Så skönt att man inte sitter och beslutar. Så skönt att man blir tvingad genom halogenlampor, köttfria måndagar, koldioxidskatter etc.

Svd:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky vet en sak: det kommer att kosta.
Den rika västvärlden måste öppna på plånboken. "Hundra miljarder dollar om året från år 2020 är den siffra som nämns oftast, men det finns även beräkningar som landar på 200 och 400 miljarder dollar per år." Förmodligen är även dessa siffror hemliga.

Trovärdighetsproblem uppstår när propagenten för köttfria måndagar är vegan, argumenterar främst utifrån hjärtsjukdomars koppling till köttkonsumsion och propagerade för detsamma innan Al Gore fick fredspris. Eller när den som anser att västvärlden skall öppna plånboken, är gammal övervintrad proggare som sedan tidigt 70-tal ansett att de rika, kapitalisterna med bottenlösa fickor, "skall betala tillbaka sin skuld".

"Det måste få kosta" "Flygresor kostar egentligen inte så lite" "Det är inte så jobbigt att %x." "Det går lika bra att cykla", hjälper tyvärr inte. Jag blir inte fascinerad över kollektivtrafik och vegetarisk bacon. Tvång, däremot, det fungerar.

Sakramentet kyrkkaffe

Jag smet från det obligatoriska samkvämet efter gudstjänsten idag. Ett antal taktlösa människor (de tenderar att bli ganska många i kyrkan) trycker konstant på mina knappar och jag orkar inte. Jag bryter det stora budet om allas likhet i kyrkan, men vad skall jag göra, jag känner mig som en ledsagare, en obetald sådan. Prästens uppmuntrande appell: om vi skall spendera en evighet tillsammans kan vi lika gärna lära känna varandra. En evighet, känns som ett helvete. Och det handlar inte om att lära känna varandra. En person som, pga. egna funktionsnedsättningar, inte känner av sociala gränser, fungerar inte bättre för att man lär känna dem. De är ansträngande för sina egna mödrar.

Snäll

Alla vill vara snälla, och ofta är det ganska lätt, men ibland blir jag förvirrad. Är det t.ex. snällt att ge den sjuke bidrag eller är det snällt att tro den sjuke om något. Är det snällt att skydda från kränkningar, eller är det särskilda skyddet ett hinder för att mötas på lika villkor. Är det snällt att ge bistånd, eller snedfördelar det den lokala konkurrensen. Är det snällt att handla med tredje världen eller är det utsugeri eller är det bättre att handla lokalproducerat eller är det protektionism? Man blir inte klok.

Ryggmärgssnällheten är för min del påfallande ofta påfallande nära socialdemokratisk politik. Såklart man skall ge bistånd, "betala tillbaka vår skuld" från kolonialismen.

Som kristen är det lag på att vara snäll. Annars får man brinna i helvetet. Här blir den politiska frågan viktig. Man kan skilja lagstiftningen från religiösa urkunder, men man kan knappast koppla loss tron på JK från ett politiskt engagemang, från en vilja att göra världen bättre. Frågan är då hur? Istället för att stapla bibelverser för och emot jämställdhet, egendomsgemenskap, skatt osv. tänkte jag föreslå att det är upp till den som ser något gott framför sig, att gestalta det.