Dom

När en galen och kort korean skjuter bomber på sina blodsbröder i södern kan det vara bra att veta att världen ännu inte är helt likgiltig inför rätt och rättfärdighet.

Juchi ger att nordkoreanerna agerar rätt, precis som de flesta andra förövare agerar världens mest mordiske man i platåskor utifrån situationens och historiens nödvändighet. Det finns Jong-ils rätt och hans sydkoreanske ditos rätt. Vem kan höja sig till att hävda att den ena har mer rätt än den andre? Hur kan Jesus välja vem han älskar mest? Nej neutralitet och ickedömande är den goda vägen, kanske ställningstagande för den svagare parten, den som inte förstår, inte vet och inte kan. Den vi skall hela med vår information och vår kärlek.

Tack Gud för att du väljer sida. För att du har den förgörande makten. Att du förintar stridsvagnarna och dömer alla efter sina gärningar. För vad annars? Förtryckaren får går hädan som segrare, våldtäktsmannen och incestpappan med sitt lystmäte fyllt?

Mediedrev

Kanske är det inte så förvånande med mediedreven. Staten drar sig tillbaka till målstyrning och riktlinjer. Kontrollen hängande över som en snara. Det finns inget rätt och fel. Utrymningsplanen är tillräcklig så länge den inte missförstås, vilket visar sig först när någon idiot gör fel. Den totala amerikaniseringen av justisen - står det inte att hunden inte kan torkas i mikron är det bara att stämma åt helvetet - vox populi ger dig rätt i din känsla. Staten drar sig tillbaka och ger dig inte något, istället tar tredje statsmakten ett steg fram i ständig jakt på de onda. En förlorad rättskänsla, en icke upprätthållen ordning, banar väg för barbari. För den drabbades enda upprättelse är förgörelse. Det är mot människans natur som humanismen reser sig. Det är där förlåtelse, omorientering och moderation finns och finner stöd i förhållande till drakoniska naiva moralföreställningar.

Media igen.

Stor skräll att (S) tycker att Arkelsten gjort något fruktansvärt och borde avgå. Thomas Östros har redan gjort slut på sin kvot på upprördhet så den får nu bäras av andra.

Media har nu förtydligat sin roll, mobiliserad av SD:s intåg. Man ger nu uttryck för vad alla tycker. Kräver hämnd åt försmådda. Kräver ansvar av de rika, och gör ser stormar i varje alliansvattenglas. Fri från politisk påverkan, tillåt mig skratta. Vi alla måste betala till denna propagandaapparat, varför? Är det verkligen statens uppdrag att sända tv?

Strålande stjärna

Det är tunnsått med sunda värderingar i dagens Sverige. Ett klart lysande undantag är Maciej Zaremba vilket bevisas av följande artikel i DN. Ibland kan man undra, media och etablissemang är tillsammans starka, vem det är som är galen. Klarsyn ger fotfästet tillbaka. Det är tiden som är ur led. Det är en tidsanda som måste dö.

Det goda samhället

Korruptionen ökar. Jag tror att det hänger ihop med alienation. Alla små tjänstemän på alla små myndigheter hittar alla på varsin liten förordning som det är var mans (och kvinnas) skyldighet att ta reda på och efterfölja. Alla skall de leda till större effektivitet varför de i sig inte skall behöva kosta något och därför inte heller får några resurser. Alla skall de öka tillgängligheten och sätter som garant en yxa i händerna på den som känner sig utanför, illa behandlade, eller kränkt. Alienation: den offentliga sektorns paradgren. Ingen känsla av kontroll eller sammanhang. Ingen känsla av begriplighet eller av sig själv i förarsätet. Ingen tro på den goda staten. Fattigvård var inget någon önskade sig arbeta med.

Var, var är de goda reformerna? De stora visionerna? Lösningen och världsbilden kanske inte passar alla. Kanske inte är sann i naturvetenskaplig mening. Men något är bättre än inget. När arbetarrörelsen inte längre driver sin egen sak utan fastnar i illusionskonst (problem som psykisk sjukdom är skapade av samhällets negativa förväntningar, problem kopplade till kulturkrockar är orsakade av fördomar, osv.) är det en aristokrats plikt att bygga ett gott samhälle. Stå med sitt intellektuella och kulturella kapital och frikostigt förmera det, inte åstadkomma likhet genom nivellering. Att få en kriminell att bli en myndig person är självklart bättre än att straffa och stöta bort. Att den aldrig skall behöva välja den banan är givetvis ännu bättre. Att ursäkta kriminellt beteende (eller fördöma dem som fördömer det) hjälper ingen.

Är statens enda bidrag små regler som små petimetrar har skapat, vilket förutsägs i disciplinsamhällets övergång till kontrollsamhället, kan jag inte se någon annan väg framåt att den måste dö. Måste undermineras med korruption tills den faller.