Källa Facebook:

Europol's statistics of acts of terror in Europe 2006-2009:

Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)

det goda hjärtats väg

En central del i religionens dragningskraft är den mystika dimensionen i det hela. Känslan av en oändlig intellektuell rymd som man kan kasta sig ned i. Ett vetande som inte så strikt fångas in och låses fast. Principer som liksom kan anas och förstås genom erfarenheten. Som givetvis skall hållas ansvariga och utsättas för de prov hederligheten kräver, men likväl.

När kunskapen blir allt för definierad och låst i ett sant och ett falsk, förlorar det också mycket av sin dragningskraft. Den komplexiteten ter sig skenbar, något som vittnar om dess overklighet, då verklighetens enkelhet är oändligt komplex. Då kan man använda aldrig så många liknelser och pedagogiska bilder. Är det man förmedlar banalt, faller det platt. Paradoxen behövs, skavandet i liknelserna och de många bottnarna.

När man börjat klä av något, när man börjar se dess banalitet sätter en kräkreflex in. För utläggaren förundras inte längre, utan målar gång efter annan sin Gud. Ibland den som är så försynt att han inte finns. Oftare den som piskar oss för att vi inte gör och offrar tillräckligt. Den vars straff skall få oss att älska sanningen. Den som ger oss så mycket gott, att förvalta, å våran räkning, av de stora konstnärerna. Jag antar att det är en kräkning hos Ingemar Bergman som får honom att konstruera den noble lutheranen Vergerus. En kräkning i ett försök att få 1000 goda predikanter att lämna systemet, med deras livsföraktande gift: skulden. Att återigen upprätta kärleken, sanningen och friheten, detta som förvrängts till en kvävande tvångströja.

För detta måste en sanning dö. Måste ovetandet träda in, fascinationen och öppenheten. Måste det goda hjärtat leda vägen.

Den kinesiska hostan

Nu drar jag till Kina. Ha det!

Dom

När en galen och kort korean skjuter bomber på sina blodsbröder i södern kan det vara bra att veta att världen ännu inte är helt likgiltig inför rätt och rättfärdighet.

Juchi ger att nordkoreanerna agerar rätt, precis som de flesta andra förövare agerar världens mest mordiske man i platåskor utifrån situationens och historiens nödvändighet. Det finns Jong-ils rätt och hans sydkoreanske ditos rätt. Vem kan höja sig till att hävda att den ena har mer rätt än den andre? Hur kan Jesus välja vem han älskar mest? Nej neutralitet och ickedömande är den goda vägen, kanske ställningstagande för den svagare parten, den som inte förstår, inte vet och inte kan. Den vi skall hela med vår information och vår kärlek.

Tack Gud för att du väljer sida. För att du har den förgörande makten. Att du förintar stridsvagnarna och dömer alla efter sina gärningar. För vad annars? Förtryckaren får går hädan som segrare, våldtäktsmannen och incestpappan med sitt lystmäte fyllt?

Mediedrev

Kanske är det inte så förvånande med mediedreven. Staten drar sig tillbaka till målstyrning och riktlinjer. Kontrollen hängande över som en snara. Det finns inget rätt och fel. Utrymningsplanen är tillräcklig så länge den inte missförstås, vilket visar sig först när någon idiot gör fel. Den totala amerikaniseringen av justisen - står det inte att hunden inte kan torkas i mikron är det bara att stämma åt helvetet - vox populi ger dig rätt i din känsla. Staten drar sig tillbaka och ger dig inte något, istället tar tredje statsmakten ett steg fram i ständig jakt på de onda. En förlorad rättskänsla, en icke upprätthållen ordning, banar väg för barbari. För den drabbades enda upprättelse är förgörelse. Det är mot människans natur som humanismen reser sig. Det är där förlåtelse, omorientering och moderation finns och finner stöd i förhållande till drakoniska naiva moralföreställningar.