Ateism

Jag har de senaste dagarna kollat runt lite ateistvideos på youtube och kan med fördel rekommendera Evid3nc3's youtubeföljetång Why I am no longer a christian http://www.youtube.com/user/Evid3nc3#p/c/A0C3C1D163BE880A).

Som alla vet säkert förstår är det inget som vaggar en tillbaka i den dogmatiska slummern, men det är ändå ett livsöde, en person som försökt ta sin tro på allvar och just blivit sviken av slumrande dogmatiker. För det är inte utan att jag känner igen mig, eller uppfattar denne man som betydligt mycket mer intellektuellt hederlig än de flesta kristna (framför allt frikyrkliga) profiler.

Ateisten i USA är någon att känna med. Ofta ensam och utsatt bygger den upp en aggressiv retorik som exporterad till Sverige, där maktförhållandena är direkt de motsatta, kan leda till mobbning.

Den som är kristen bör innan man läser en enda bok kristen apologetik sätta sig väl in i ateismen och dess argument. Det är kanske inte upplyftande. Men vi söker ju i första hand sanningen.

Och det finns ett vägval. Jag anar en smal stig igenom. Något som gör Simone Weils anteckningar om ateismen som en rening begripliga.

(M)oderation

När jag för några inlägg sedan formulerar tankar kring behovet av granskning av politiska rörelser favoriserade av tidsandan är inte detta med nödvändighet ett avståndstagande från någons ståndpunkt. Jag är inte, i sak, emot att kvinnor och män, homosexuella, straighta, queera, skall behandlas lika, om det nu inte direkt påverkar det arbete man skall göra (män kan t.ex. inte kräva rätten att spela en kvinnlig roll i en film, även om han råkar ha längre erfarenhet). Inte heller är jag emot att man arbetar för att göra allt i vår värld mer miljövänligt.

Det är istället de totalitära inslagen i retorik och förslag som jag vänder mig emot. När man hävdar, som Zizek m.fl., att den nuvarande ordningen inte är kapabel att lösa frågan om överenskommelser på miljöområdet, utan det behövs en starkare överstatlighet med starka mandat, menar jag att man väger miljö mot frihet på ett sätt som jag inte längre kan ställa upp på. När man inte nöjer sig med att skapa lika möjligheter för människor utan skall omskapa attityder i förskolan, då går det för långt. När man totalt respektlöst driver politik förklädd till vetenskap är det ett angrepp på något som gett och sanning och välstånd under en lång tid. Eftersom det är inom vänstersfären som man så fort som möjligt kastar bort sin bestämmanderätt och sin frihet för första bästa utopi blir det tyvärr en fråga om höger och vänster.

Man gör ofta en poäng av att högern nu kanske är för demokrati men varit mot varje steg. Detta belyser väl den konservativa kraft som bevisligen tillåter förändring och som också visat sig styra skutan undan totalitära system. Så hoppas jag det fortsätter.

Tradition och moralism

Det liberala projektet innebär att vi kastar av oss traditionens band och därigenom blir fria. Det finns en två tankar som ofta sammanfaller med denna, dels människans snabba utveckling de senaste decennierna - gemene man var kanske våldsbenägen på 1940-talet, men det skulle aldrig hända idag - och dels att traditionerna och strukturerna själva orsakat problematiken på det område de strukturerat, jmf. 70-talets (och vidare Foucault - Deleuzes) syn på psykisk sjukdom. Genom avreglering blir vi fria. Avregleringen innebär ett bemyndigande där den utvecklade människan själv skall ta sitt ansvar.

Har man en syn på människan som upplyst och utvecklad kan man lätt få för sig att detta ansvarstagande är något naturligt och icke tillägnat, och att då överträdelser mot de lagar (inte faktiska då lagen i sig är avreglerad, utan betydligt mer diffusa och flytande i ord som "brukligt", "lämpligt", "i överensstämmande med värderingar" etc.) ses som syntona med individens personlighet och konstitution. Om man inte lyckats informera bort droganvändning med fakta som visar att det är skadligt måste det komma an på svagheter i individens konstitution eller personlighet. Konsekvensen blir att de av formaliserade regler avreglerade fälten spontant regleras av en mycket mer godtycklig auktoritet, och att konsekvenserna av lagöverträdelsen blir så mycket större då ingen instans längre symboliserar våra behov av uteslutande och offer för att lösa konflikter och återupprätta gruppen.

Det verkar alltså finnas ett samband mellan att överskatta människans godhet och moralism, och att en övertro på civilisationen (dvs. vi kan kasta av oss de ordningar som förde oss dit vi är idag), i sin tur kan leder till en återgång till det som civilisationen en gång försökte avhjälpa (ett rättsystem för att förhindra hämnden etc.)

Om tuktivrarna.

När man läser om galningen Swärd och alla tuktivrare får det sig att vända i magen och man förstår att den nya ekumeniken är något mycket ytligt. Så människofientlig och så lagisk. Alla tillräckliga och dugliga, kom till mig. Även om man likt Dagen gjuter olja på vågorna är det av samma rot och jag är glad att jag inte är en av dem.

..

Det håller på att hända. Årskull efter årskull av brinnande akademiker för vilka feminismens könsmaktkampsperspektiv och emancipatoriska anslag är lika självklara som socialismen varit de senaste 45 åren. De har fortfarande anspråk att vara apolitisk och kan ge ifrågasättare stämpel av ondska. Men som alla politiska rörelser måste den granskas.

Här är en början: http://dibbuk.se/index.php?id=445