"De här med 'liksom vi har förlåtit..', man kan väl inte förlåta någon som har svikit en. Han gjorde ju så att jag hamnade hos kronofogden. Han gjorde mig till alkoholist."
Vi kan kalla honom Lennart och jag åt mat på soppköket tillsammans med honom igår. Jag kan hävda att det skadar honom själv, sympatisera med att det kan vara svårt att förlåta något som verkar ha förstört hela livet, försöka förmedla mig med mitt medelklasspråk (det är inte helt lätt, svaghet och sår var inte något som han ville känna in i).
Jag kan likväl tycka att han är på god väg. Han har ju förstått vad det handlar om. Förlåtelsen bör enligt min mening inte tas lättvindigt (som pastorn för kvällen föreslog; Du kan ju säga till Gud, jag förlåter även om det inte känns så).
Vi jobbar ju alla med frågor om skuld. Jag kan prata om det men känner inte riktigt att vi är där än. Frågan om nivellering är inte helt lätt. På ett sätt är vi lika. På ett sätt är jag förälder på stället. Jag är hur som helst inte redo att svara upp på:
"Det är ju inte bara jag som har problem, det skulle vara intressant att höra vad du har för problem t.ex."
Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar