Citat från cyberrymden

Man vill inte bli religiös, man vill bli fri. - Freixenet

Vattenlös

Att döma av evangelierna är det bättre att vara än syndare än rättfärdig, en av dessa fromma prostituerade, sjuka och kriminella. Ändå verkar så många måna om att andra skall leva "rätt" och "kristet".

Man kan undra vad det är för vattenlösa trakter, där man lämnat världen men inte kan (eller ens vill) leva upp till kraven i "de heligas gemenskap".

"Älska, och gör vad du vill," säger Augustinus. Det är rösten av Guden som bryter bojor och frälser.

Ryggrad

"Men äktenskapet känns ju som en förlegad institution." Tove Leffler lägger ut orden i Tv4 morgon i fredags. Det som (den märkliga organisationen) KRISS skriver i sin debattartikel i Svd:

"Det finns alltså en klyfta mellan kyrkan och folket. En viktig del av problemet är utan tvekan att kyrkan av många anses vara bakåtsträvande. Därför är det viktigt för kyrkans långsiktiga överlevnad att mota den bilden och agera starkt i profilfrågor som den om samkönade äktenskap. Man har allt att vinna på att utmana samhället att bli ännu mera etiskt och ansvarstagande, vilket man också tydligt har gjort i det förflutna. Då skapar man möjligheter för fler svenskar att känna igen sig i de ideal som kyrkan står för och i slutänden kan man hjälpa fler att sörja för sina andliga och etiska behov."

..verkar alltså falla ganska platt. Kyrkan uppfattas inte som modern trots att man med alla krafter strävar efter upplysningsidealen som listas i debattartikeln

"Finns det i dag något mindre kontroversiellt än tanken om alla människors lika rätt och värde? Vidare, är det rimligt att de som har kommit längst i en gemenskap ska anpassa sig till dem som ligger efter? Till sist, var får den påstådda förnyelsen plats i ett sådant tänkesätt?";

Idealet om alla individers lika rätt och värde och myten om utvecklingen, framför allt kulturernas utveckling från primitiva (som under medeltiden när kyrkan höll i taktpinnen) till civiliserade (som under upplysningen och framåt).

Och RFSL m.fl. kan inte vara nöjda om inte Helle är det. Det blir en belastning för en kyrka som inte vill "avskärma sig från och sluta vara delaktig i nuet." Det är en annan aspekt av att skämmas för evangeliet (Rom 1:16). Att skämmas för det som står där och dem som inte läser det på samma lärda sätt som kan se att något annat står där än vad som står där.

Jag har själv mycket svårt för common sense-tolkningar, så vanliga i alla reformert inspirerade sammanhang, men det är svårt när den tolkningen plötsligt inte blir möjlig. Då kan man, likt de professorer som är våra biskopars rekryteringsgrund, läsa lite vad som helst ur skrifterna.

Kanske, kanske bör man ta till sig uppmaningen ledarartikel i dn.

"Övertygelse är för den enskilda prästen inte en fråga om majoritetsbeslut. Däremot är det en fråga om ryggrad och konsekvens. Precis som kvinnoprästmotståndarna på sin tid borde ha lämnat en kyrka som står för något de inte kan ställa upp på och bildat en ny församling borde homovigselmotståndarna fundera över sin framtid."

Om äktenskapsdebatten

Nej dra mig...

Tony Guldbranzén bevisar bortom allt tvivel svk:s mod och profetiska Gudsfruktan i följande kommentar till att beslutet är en anpassning utifrån politiska påtryckningar:

- Nonsens, tyckte biskopen i Härnösand Tony Guldbranzén. Han hänvisade till oliktänkande gentemot staten i allt från apatiska flyktingbarn till svensk vapenindustri och fick den dittills största applåden till svar. Anders Åkerlund (C) sa sig till och med vara kränkt över påståendet att de skulle vara "maktens lakejer".

Att sedan Anders Åkerlund (C) <-- dvs. ett av regeringspartierna, dvs. makten; skulle ha något att göra med makten, ja det är minst sagt kränkande. Kränkt av en maktlös minoritets ifrågasättande, kränkt av den per definition kränkande. Vad är det som kränks? Kan man fråga. Glädjeyttringarna är stora denna dag. Att ett avfärdande av en befogad fråga som "nonsens" leder till stora applåder säger det något om stämningen. De som förfasats över att man kan ha åsikter som strider mot vår tids överideologier enligt principen jag vill förgöra det jag inte förstår, får nu vända aggressionen i segerglädje. Det lär korkas champagne och skickas blommor och klappas på varandras ryggar, detta har man gjort bra. Innegänget får nu fundera på hur man skall ta ansvar för det man drivit igenom och hur man hanterar dem som tycker annorlunda. Koskinens "svartbröder", dem som Helle Klein (2) hänvisat till andra kyrkor. Det är inte alls omöjligt att rensa kyrkan och det ganska fort, de flesta kommer anpassa sig och några kommer bryta.

Det är en märklig tolerans som skiljer och tvingar, men det är så det är i den politiska dimensionen.

Homosex

Ibland är det lite otydligt vad det är som diskuteras. Som äktenskapet i svk. Är det ett sakrament? Är det regelverket för samlevnad i samhället? Kan någon förklara vad det ens träts om.

Det är nog detta som Dag Sandahl menar när han skriver att det kristna äktenskapets natur inte utretts. Kyrkomötet omdefinierar något, eftersom det inte är ett sakrament enligt luthersk syn, måste det vara något annat. Detta som man nu hävdar är särskilt för människor i autonomt barnalstrande parrelationer består ju. Är det så att Gud har en särskild välsignelse för dem så är det väl det som blir när de ingår äktenskap. Det finns också en välsignelse som Gud avser ge till var och ens samliv, som väl är den man eftersöker, dvs. i allt likheten, vilket är precis vad man får. Då, till var och en vad han eller hon önskar.

Begreppsförvirringen hör som bekant till begreppsvärlden.

Med detta vill man förmodligen dock inte nöja sig, utan bråkar om vilken av växterna som är ogräs att ansa. Guds välsignar i sitt höga majestät, och låter solen gå upp över ond och god.

(Stunder som denna sörjer jag att jag inte köpte Homoerotik av Chrys Caragounis när jag var nere i Lund för någon helg sedan)